Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjorth-Nielsen, Sören - ab. Hjorth, B. A., & co. - Hjorthornsgelé - Hjorthornsolja, svart benolja, Dippels olja - Hjorthornssalt - Hjorthornsspiritus - Hjorthornssvamp - Hjorthundar - Hjorth Wetterström, Harriet - Hjort-Karström, Brita - Hjortron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJORTH-NIELSEN
Hjorth-Nielsen, Sören, dansk målare och
grafiker (f. 1901). Från ett jylländskt
lantbrukar-hem kom H. i början av 1920-talet till
Köpenhamn, vid vars konstakad. han blev elev av Ejnar
Nielsen, samtidigt som han studerade grafik för
Aksel Jörgensen. Efter debut och studieresa till
Italien bildade han 1928 tills, med Holger J.
Jen-sen, Erik Sievert m.fl. gruppen ”Decembristerne”.
Redan vid denna tid, då H. i sitt måleri var
påverkad av norrmannen Karstens
temperaments-fulla skissföredrag, hade han börjat välja motiv
från Köpenhamns utkanter, förstäder och lantliga
omgivningar (särsk. Holte), men produktionen
behärskades ännu av porträtt o.a. figursaker i
olja, teckning, litografi, radering och träsnitt.
Bl.a. märktes socialrealistiska motiv, ss.
”Vold-dronningen og hendes kavaler”, ”To trætte
ra-diumsdrankere fra Amagerfælled” el.
”Barnemor-dersken” (radering) samt dessutom en mängd
kamrat- och självporträtt. H:s koloristtalang
beredde honom väg till Den frie Udstilling, där han
framträdde som gäst från 1933 och blev medl.
1936. — H. har aldrig varit extrem i någon
riktning. Han höll i början en något dunkel skala
men slog ej som flera kamrater över i
”mörke-maleri” utan gick mot en ljusare, mer klingande
kolorit. Den panoramamässigt utsträckta, över 3
m långa duken ”Fantasi” (1931—34), där
järnvägsspåren draga ett par vilande ungdomars
tankar från den lantliga idyllen mot storstaden,
uppvisar lätta lufttoner och därjämte ansatser till en
arkitektonisk komposition, som i den följande
alstringen alltmera stramas åt och förenklas efter
delvis stereometriskt beräknade linjer. H. har i
vissa av sina senaste köpenhamnsmotiv, ss.
”Fre-densbro” (versionen av 1940—41 i Kunstmuseet)
och särsk. ”Sortedamssöen imod lyset, II” (1949),
gått in för lineär knapphet men stiliserar dock
ej så hårt som kollegan Hagedorn-Olsen. Hans
bilder av koloniträdgårdar m.m. bruka ha fint
avstämda färgplan. — Litt.: S. Bille-Holst, ”S.
H.” (1937); J. Zibrandtsen, ”Möderne dansk
maleri” (1948). H.Ge.
ab. Hjorth, B. A., & co., Stockholm, etablerat
1889, bolag 1899, ägare av ab. Primus, Stockholm,
och ingenjörsfirman Einar Eriksson & co. ab.
Vid Primus tillverkas bl.a. kok-, löd-,
belysnings-och värmeapparater för fotogen, sprit etc., vid
Enköpings verkstäder dels skiftnycklar, rörtänger,
bultsaxar, bil- och cykelverktyg m.m., dels fläktar
och luftuppvärmningsapparater. Varumärken
”Primus” och ”Bahco”. H:s aktiekapital utgör 3,4 mkr,
balansomslutningen c:a 17 mkr.
Hjorthornsgelé, gelati’na cornus cervi, ett
gammalt apotekspreparat, som bereddes genom
ut-kokning av raspat hjorthorn, så att en limlösning
bildades, varefter denna silades samt försattes
med socker, citron och rhenskt vin. H. ansågs som
ett för sjuka och konvalescenter lättsmält, närande
och stärkande medel.
Hjorthornsolja, oTeum anima’le fo^tidum, som
råprodukt svart benolja, som renad D i
p-p e 1 s olja, framställdes förr genom
torrdestilla-tion av hjorthorn, numera av ben, brosk, horn
m.m.; svartbrun olja av obehaglig lukt,
innehållande ammoniak, pyridin o.a. baser, delvis bundna
S. Hjorth-Nielsen: Koloniträdgårdar, 1937.
vid organiska syror och svavelsyra. H. har
numera endast användning inom veterinärmedicinen.
Hjorthornssalt, en blandning av
ammoniumbi-karbonat, ammoniumkarbonat och
ammoniumkar-bamat (se Ammoniumsalter).
Hjorthornsspi’ritus, liq’uor cornus cervi, gulaktig,
alkalisk vätska med empyreumatisk lukt, utgörande
en vattenlösning av ammoniumkarbonat, erhållen
genom torrdestillation av hjorthorn o.a. animaliska
avfallsprodukter, ss. brosk, klövar, hår m.m. H.
var upptaget i de 5 första uppl. av svenska
farma-kopén och användes fordom till beredande av
”prinsens droppar”.
Hjorthornssvamp, art av släktet Calocera*.
Hjorthundar, hundraser, se Hundar.
Hjorth Wetterström, Harriet, f. Albihn,
författarinna (f. 9/s 1908). H. har bedrivit
musik- och litteraturstudier vid Sorbonne och
språkstudier i Cambridge. Hon har framträtt som
skönlitterär förf, med romanerna ”Blommande
ljung” (1938), ”Den blå butiken” (1939),
”Jeanne” (1941), ”... och Marcel är kär i Nina”
(1942) och ”Treklang” (1946), i vilka hon
behandlar erotiska motiv och ger prov på fint
natursinne, natur- och reseskildrare och
kulturhistoriker i böckerna ”Fackelros och granit”
(1944), ”Utö” (1945) och ”Irlandskust” (1947).
Under pseud. Eva Pors utgav H. ”Jag vill
ha en far till mina barn!” (1947), en
socialmoralisk stridsskrift, riktad mot skilsmässorna.
— G. 1) 1929—36 m. kapten B. E. Hjorth, 2)
1938—45 m. dir. C. G. R. Wetterström. E.
Hjort-Karström, Brita, pianist (f. V12 1907),
studerade i Köpenhamn hos Johanne Stockmarr
och Ignaz Friedman, i Paris hos Alfred Cortot
samt hos Lili Kraus vid Lago di Lago.
Gedigna musikaliska och tekniska egenskaper ha
skaffat henne stort anseende både som solist
och som ensemblespelare vid konserter i Sverige,
Danmark och Finland. H. är verksam som
pianopedagog.
Hjortron, bot., art av släktet Rub’us*
— 531 —
— 532 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
