Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjälm - Hjälmare kanal - Hjälmaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJÄLMAREN
Fr.v. svensk, tysk, engelsk och amerikansk stålhjälm från tiden för 2:a världskriget.
salad och visir-h. Den var i allm. öppen och
försedd med en hög h.-kam samt nackskydd och två
kindskydd. Dessa senare kunde dock stundom
förenas under hakan och, då ofta ett löst visir
tillsattes, fick h. åter stor likhet med visir-h. Ofta
äro rustningar försedda med både en visir-h. och
en lättare burgunder-h. På 1600-talet användes
dessutom mycket, särsk. i 30-åriga kriget, den
från Orienten stammande, med turkiska och
polska trupper inkomna s.k. Zischäggen, en öppen
h. med kraftigt nackskydd och pannskärm samt
vanl. försedd med nedfällbart nässkydd. Under
1500—1600-talen brukades även, särsk. av
fotfolket, h.-typerna morion och cabasset, den förra
med hög, halvmånformig kam och breda,
upp-åtböjda brätten, den senare utan kam med en
bakåtböjd, stjälkformad spets, varav den tyska
benämningen Birnenhelm. Då h. på 1600-talet
började komma ur bruk, användes i stället
under hatten skålformiga, med bred skärm
försedda järnhuvor, som till sist ersattes med enbart
ett järnkors, fästat i hattkullen. — För
torner-spelen* användes h. av särskild typ.
Moderna hjälmar. Under i:a
världskriget kom h. ånyo till heders. Fransmännen voro
de första, som införde h. Senare följde de andra
krigförande exemplet. Avsikten var att erhålla ett
skydd för huvudet mot granatsplitter och
ge-värskalibriga projektiler. Vikten var mellan 0,75
och 1,2 kg. Materialet i moderna h. utgöres av
stålplåt (specialstål med mangan, nickel, krom
m.fl. tillsatser), som pressas till avsedd form,
vanl. i ett stycke. Formen är så avpassad, att
en projektil med stor sannolikhet studsar av
utan att intränga. Inredningen (svettrem,
kuddar, läderkalott) är så konstruerad, att h. icke
ligger an direkt mot huvudet, därigenom
skyddande även mot projektiler, som utan att slå
igenom åstadkomma buckla i h.-plåten. I
Sverige antogs 1921 en h. med god
motståndsför-måga och efter vissa förbättringar 1937 den nuv.
svenska h. med en vikt av i,ie kg. — Jfr
Störthjälm. G.W.F.;[R.Sbg]GrG.
3) Lantbr. H., h j ä 1 m t a k, ett av stolpar
uppburet tak med i regel brädklädda gavelspetsar,
avsett för inbärgning av stråsäd el. hö.
4) Veter., en hos djur, särsk. hästar, stundom
förekommande medfödd (vit) färgteckning på
huvu
det, vilken sträcker sig över dess främre yta och
delvis över dess sidodelar. Jfr Bläs, Snopp och
Stjärn.
Hjälmare kanal bildar tills, med Arbogaån en
segelled mellan Hjälmaren och Mälaren. Leden
är 64,1 km lång, varav den med konst byggda
kanalen är 8,5 km, bottenbredd 10,7 m och djup
vid lågvatten 2,08 m. Höjdskillnaderna utjämnas
med 9 slussar om 35,62 m längd, 7,13 m bredd
och 2,1 m djup. På gr. av sättningar i slussarna
m.m. håller kanalen numera ej fullt nämnda mått.
Kanalen brukar kunna hållas öppen för trafik
8 mån. av året. H. passerades 1948 av 840 fartyg
över 10 t. — Båtled mellan Mälaren och
Hjälmaren ordnades redan av Karl IX, som 1596
—1610 lät anlägga en med träslussar utrustad
kanal förbi Torshällafallen i Eskilstunaån, den
första svenska anläggningen i sitt slag. Den
förföll dock snart, men redan 1640 var en ny kanal
i ung. nuv. sträckning klar. Den överläts av
Staten till ett privat bolag, vilket 1819—30 ombyggde
och förbättrade kanalen för en kostnad av
närmare 1,5 mkr, varav Staten dock bidrog med
huvudparten. Bolaget, Hjälmare kanal- och
sluss-verksab., Arboga, aktiekapital 445,200 kr, äger
förutom kanalen även betydande jordegendomar,
skogar, vattenfall, träsliperi m.m., och inkomsterna
av kanaltrafiken torde icke vara utslagsgivande i
vinsthänseende. J.Sn.
Hjälmaren, Sveriges till storleken 4:e sjö,
belägen mellan Södermanland, Närke och
Västmanland; längd i ö.—v. riktning 60 km, bredd
20 km, areal 483 km2, största djup 18 m,
vattenområde vid dammen vid Hyndevad 4,020 km2.
H:s centrala del, Stora H., står i förbindelse i
ö. genom Hjälmaresund med östra H., i v. med
Mellanfjärden innanför Björkön och denna än
västligare med Hemfjärden innanför Ässön. Från
Stora H. avskiljes också Södra H. genom Vindön
m.fl. öar. I Stora H. märkas ön Valen och
Engel-brektsholmen, numera i förbindelse med fastlandet.
De största tillflödena äro Närkes-Svartå
(vattenområde 1,400 km2) till Hemfjärden samt Täljeån
(795 km2) och Forsån (200 km2) till Södra H. H.
avrinner från utloppet i östra H. genom
Eskilstunaån. Genom Hjälmare kanal står H. i förbindelse
med Arbogaån och Mälaren. H. är fiskrik, men
det förr goda kräftfisket är numera alldeles
för
SU 13.
18 — Red. avsl. 7/s 49.
— 545 —
—- 546 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
