Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjälmaren - Hjälmarsberg - Hjälmarsnäs - Hjälmbasilisk - Hjälmbindel - Hjälmbuske - Hjälmböna - Hjälmflikmossa - Hjälmfåglar - Hjälmgaller - Hjälmkasuar - Hjälmkrans - Hjälmkrossare - Hjälmluck - Hjälmprydnad - Hjälmseryd - Hjälmsnabben - Hjälmsnäckor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJÄLMARSBERG
stört genom kräftpesten. H:s stränder äro särsk.
på n. sidan låga och ha förr varit utsatta för
översvämningar. 1422, 1655 och 1734 försökte
strandägarna utan resultat sänka flödena genom
att med våld nedbryta dammar i utloppet. Ej
heller en 1757 verkställd mindre rensning i
utloppet blev effektiv. 1877—88 utfördes
emellertid en betydande sänkning, det största företaget
i sitt slag i Sverige. Sänkningen var förenad
med reglering för att icke försämra
vattentillgången i Eskilstunaån vid lågvatten, varför en
damm anlades vid Hyndevad 13 km nedom H:s
egentliga utlopp. Den förutvarande
högvattenytan sänktes 1,8 m och lågvattenytan 1,0 m.
Vattenståndet i H. regleras nu mellan 22,22 och
21,62 m ö.h., vilka gränser dock ej alltid kunnat
hållas. I samband med sänkningen
uppmuddrades segellederna i H. Även Täljeån
kanaliserades (Kvismare kanal) för torrläggning av sjön
Kvismaren och vidsträckta sankmarker. Inalles
vunnos el. förbättrades 18,925 ha, varav större
delen god åkerjord. Kostnaderna uppgingo till
c:a 4 mkr. — Namnet skrevs 1167—85 ialmans
(gen.). Stavningen med Hj- är yngre och
ety-mologiskt oriktig. Det torde vara en avledning
till ett icke styrkt fsv. "iælmber, motsv. isl. jalmr,
buller, stoj. Namnet betyder alltså eg. den
vinande sjön, stormsjön, en för sjöar rätt vanlig
beteckning (jfr Grangärde). Se E. Hellquist,
”Studier öfver de svenska sjönamnen” (1903—06),
sid. 279. — Litt.: P. Laurell i ”Ingeniörfören:s
förhandlingar”, 1885—87, ”Ymer”, 1886, och ”Kungl.
Väg- och vattenbyggnadskåren 1851—1901”
(1904); B. Waldén, ”Den stora sjösänkningen”
(1940). S.Es;Er.
Hjälmarsberg, gods inom Almby förs, i
Örebro, vid örebrofjärden av Hjälmaren 5 km från
stadens centrum, omfattar 525 ha, därav 171
åker, med ett taxeringsvärde av 535,600 kr.
Huvudbyggnaden av sten i två våningar med
fron-tespis är i stort sett från 1700-talets senare del
och restaurerad 1911. H. ägdes på 1500- och
1600-talen av medl. av ätten Leijonhufvud, därpå
och till 1814 av ätten Äkerhielm. Det tillhör nu
grosshandlare G. Andersons stärbhus. —
Namnet skrevs 1453 Jælmesbergh. Det innehåller gen.
av sjön Hjälmarens namn samt berg, avseende
det höglänta terrängparti, som fyller största
delen av Almby sn och i närheten av gården
sträcker sig fram till sjön. P.;Er.
Hjälmarsnäs, gods i St. Mellösa sn i Närke,
vid Hjälmaren 13 km ö. om Örebro, omfattar
813 ha, därav 253 åker, med ett taxeringsvärde
av 676,300 kr. Huvudbyggnaden av sten i två
våningar är uppförd under 1700-talet på
medeltida källargrund. H. är känt sedan 1400-talets
början och har innehafts av en lång rad
släkter; nuv. ägare är kammarherre K. v. Horn. —
Namnet skrevs 1441 j Jælmersnes. Det
innehåller namnet på sjön Hjälmaren samt näs,
avseende det näs, vid vars inre del godset ligger och
som sticker ut i sjön mot n.ö. P.;Er.
Hjälmbasilisk, ödleart av släktet basilisker*.
Hjälmbindel, se Heraldik.
Hjälmbuske, hjälmprydnad i form av
fjäderbuske*. Jfr Heraldik, Hjälm och Tornerspel.
Hjälmböna, art av släktet Dol’ichos*.
— 547 —
Hjälmflikmossa, art av klassen levermossor*.
Hjälmfåglar, TuPacus, släkte av fam.
bananätar-fåglar med 23 duvstora, över Afrikas
skogsområden utbredda arter, kännetecknade av kort, något
böjd näbb och huvudets hjälmlikt förlängda
fjädrar. Vingarna äro korta, kupiga och den
metall-glänsande fjäderdräkten vackert färgad i grönt och
purpurrött. Födan utgöres av frön och bär.
Hjälmgaller, gallerformigt visir på en hjälm.
Hjälmkasuar, zool., art av fam. kasuarer*.
Hjälmkrans, se Heraldik.
Hjälmkrossare, under 1500-talet benämning på
dels den medeltida stridsklubban el. stridskolven
med dess från den kulformiga kolven utgående
slagblad, dels den s.k. ryttarhammaren*.
Hjälmluck, art av frossörtsläktet*.
Hjälmprydnad, även kallad c r e s t, se d.o. och
Heraldik.
Hjälmseryd, socken i Västra hd i Småland,
Jönköpings län, och församling i Hjälmseryds och
Stockaryds pastorat i Västra hds kontrakt av
Växjö stift, vid länsgränsen ö. om sjön Rusken;
155,87 km2 (land); 2,102 inv. (1949; 13 inv. pr km2).
H. är en skogrik och särsk. i s. kuperad trakt med
mossar och småsjöar; på gränsen i s.ö. ligger
Allgunnen, 206 m ö.h. Åkern utgör 12% av
landarealen, ängen 9 och skogsmarken 53 °/o. Inom
H. ligger en mindre del av Rörviks samhälle
(huvuddelen i Stockaryd*). Någon träindustri. Den
nuv. kyrkan av sten byggdes 1853, varefter den
7 km åt n. belägna romanska absidkyrkan från
1100-talets början övergavs och vandaliserades.
1935 undergick dock kyrkan en föredömlig
restaurering, varvid bl.a. skeppets skulpturprydda
sydportal återuppfördes; rester av gotiska
kalkmålningar finnas. — Namnet är lånat från
kyrkbyn. Det skrevs 1312 in hialmsryd. Häri torde
ingå. gen. ant. av ett mansnamn Hiælm el. av
hiælm, skjul o.d., samt ryd, röjning (se M.
Lundgren, ”Svenska personnamn från medeltiden”, 1892
—1934, sid. 104). P.;Er.
Hjälmsnabben, se Älvsnabben.
Hjälmsnäckor, Cass’idae, fam. av underordn.
framgälade snäckor, utmärkas av ett mer el.
mindre ägglikt skal, försett med långsträckt öppning,
kort skalsifon och förtjockade läppar. Foten är
Hjälmseryds gamla kyrka.
— 548 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
