Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjärna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJÄRNA
Fig. 1. Schema över de fem hjärnblåsorna (A) samt de viktigaste definitiva
hjärndelar, som uppkomma av deras väggar (B).
I telenkefalon, II dienkefalon, III mesenkefalon, IV metenkefalon, V myelenkefalon.
tre efter varandra liggande s.k. primära
hjärn-bläsor, prosenke falon, mesenkefalon och
rhomb-enkefalon. I ett något senare utvecklingsstadium
ha första och tredje primära hjärnblåsorna
uppdelats i vardera två, så att hjärnanlaget nu består av
fem efter varandra liggande hjärnblåsor (se fig. i):
telenkefalon (framändh järnan, I), dienkefalon
(mel-lanhjärnan, II), mesenkefalon (mitthjärnan, III),
metenkefalon (bakhjärnan, IV) och myelenkefalon
(förlängda märgen, V). Av dessa fem hjärnblåsor
tillväxa den första och den fjärde kraftigt, så att
de till slut bilda huvudmassan av den färdiga h.,
medan de tre övriga endast förete en måttlig
tillväxt. Håligheterna inom de båda bakersta
hjärnblåsorna (myelenkefalon och metenkefalon) bibehålla
en bred förbindelse med varandra och bilda
tillsammans den s.k. fjärde hjärnventrikeln.
Genom att dennas golv böjes i vinkel med spetsen
nedåt, uppkommer här en krök på hjärnröret.
Denna kallas bryggkröken, eftersom dess
mest nedbuktande parti senare utbildas till den
s.k. h järnbryggan (po’ns Va’roli, se fig. 2
och 3), vilken bl.a. förmedlar storhjärnans
förbindelse med lillhjärnan och förbindelserna
mellan de båda lillhjärnshemisfärerna. Genom
bryggkrökens uppkomst tvingas hjärnrörets
sidoväggar ut åt sidorna, varigenom fjärde
ventri-kelns golv mitt för kröken blir mycket brett och
sålunda antar rombform (se fig. 1). På grund härav
kallas det fossa rhomboida’lis. Den linje, som
förbinder dennas sidohörn, utgör gräns mellan fjärde och
femte hjärnblåsorna. Centralt i fjärde ventrikelns
golv äro viktiga cellmassor el. kärnor belägna.
Från dessa kärnor ta ett flertal av hjärnnerverna
sitt ursprung. Genom fjärde ventrikelns golv
passera dessutom de långa banor, som förmedla
förbindelsen mellan h. och ryggmärgen (bl.a. den
nedstigande, motoriska pyramidbanan och de
upp
stigande känselbanorna).
Övre delen av fjärde
hjärnblåsan tillväxer
kraftigt, och härur utbildas
1 i 11 h j ä r n a n
(cerebell’-um). Denna består hos
den utvecklade människan
av en mittdel (vermis) och
de båda på sidorna om
denna belägna
hemisfä-rerna. Håligheten i den
tredje hjärnblåsan
(mesenkefalon) förtränges under
utvecklingen till en smal
kanal, den s.k. h j ä r
n-vattenledningen
(aqueduRtus cer’ebri
Syl’-vii, se fig. 3). Ur
golvpartierna av denna
hjärn-blåsa utbildas de båda
förbindelsearmar
(peduri-culi cerebri), genom vilka
förbindelsen mellan
storhjärnan och övriga delar
av centrala nervsystemet
säkerställes, under det att
takpartiet i tredje
hjärnblåsan av en längs- och
en tvärgående fåra upp-
delas i de s.k. fyrhögarna (coPpora
quadrigem’-ina). I den andra hjärnblåsan (dienkefalon)
förtjockas sidoväggarna starkt, och här utbildas de s.k.
thafami (se fig. 3), vilka äro uppbyggda av grupper
av grå kärnor. Golv och tak i denna hjärnblåsa
förbli däremot tunna. Från takpartiets bakersta del
utvecklar sig tallkottkörteln (corpus pinea’le
el. e p i f y s e n*), och från det korta golvpartiet
bukta två runda knottror (corpora mamilla’ria, se
fig. 3) ned. Den starkaste tillväxten och den
egendomligaste utvecklingen av alla hjärnblåsorna
uppvisar den första (telenkefalon). Denna uppdelar
sig i ett oparigt mittparti och två sidodelar (jfr
fig. 1). Ur de senare utbilda sig storhjärnans
hemisfärer, medan mittpartiet kvarstår i nära
relation till den andra hjärnblåsan och dess
hålig-het tills, med den senares bildar den s.k. tredje
hjärnventrikeln. Från nedre delen av
mittpartiet utväxa tidigt ögonblåsorna, vilkas
stjälkar senare utvecklas till synnerverna. Bakom
dessas utträde ur h. utbildas en nedåt riktad,
tratt-formig utbuktning (infundib’ulum, se fig. 3),
vilkens spets tills, med en från munbuktepitelet
stammande blåsa utbildas till (undre)
hjärnbi-hanget (h y p o f y s e n*, se fig. 3). De båda
sidodelarnas håligheter utvecklas till storhjärnans
sidoventriklar, och dessa stå, på den plats
där hemisfärblåsorna först utbildades ur det
opa-riga hjärnröret, i förbindelse med tredje ventrikeln
genom var sitt hål (fora’men interventricula’re
Mon-ro’i, se fig. 3). Hemisfärblåsorna tillväxa starkt i
alla riktningar, och i deras nedre partier förtjockas
väggen, i det att mäktiga anhopningar av
gang-lieceller här utbildas, basala ganglierna el.
corpus stria’tum. Samtidigt förtunnas väggen på
medialsidan av hemisfärblåsorna starkt, och inga
nervceller utvecklas här. I stället buktas denna
tunna vävnad in i sidoventriklarna av franslika ut-
— 556 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
