Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hoagland, Dennis - Hoan - Hoang-bo - Hoare, Sir Samuel - Hoare-Laval-planen - Hoas, Kristoffer - Hoatsin - Hobart - Hobart pascha (Hobart-Hampden), Augustus Charles - Hobb - Hobbema, Meindert - Hobbes, Thomas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOBBES
har utg. ”Lectures on the inorganic nutrition of
plants” (1944, 2 ed. 1948).
Hoan, biflod till Ljusnan*.
Hoang-ho, flod, se Huang-ho.
Hoare [hå], Sir Samuel, politiker, se
Temp-lewood.
Hoare-LavaF-planen [hå-], ett brittiskt-franskt
förslag till fredsuppgörelse i kriget mellan
Etiopien och Italien 1935. Sedan Nat. förb. i nov.
d.å. utan avsedd verkan hade vidtagit
ekonomiska sanktioner mot Italien och krav hade
framförts om en skärpning av dessa genom
embargo på olja, uppgjordes H. i Paris 8/i2 s.å.
av brittiske utrikesministern Sir Samuel Hoare
(sedermera Lord Templewood) och franske
konseljpresidenten Pierre Laval, vilka ansågo, att
man i st.f. att med risk för krig i Europa
öka påtryckningarna mot Italien borde försöka
bringa striderna i Etiopien till ett snart slut
genom en lösning, som kunde tillfredsställa
betydande italienska anspråk och likväl tillåta Negus
att bevara en rest av riket. Redan i slutet av
okt. s.å. hade experter i utrikesministerierna
börjat förbereda ett förslag till en sådan plan.
H. innebar, att Etiopien skulle avträda ö. Tigre,
inkl. Adua och Makalle men icke Aksum, vidare
Danakilområdet och större delen av Ogaden.
Därjämte skulle Italien beviljas ekonomiska
koncessioner. Etiopien skulle som enda
kompensation få en korridor ut till en hamn vid Röda
havet och inom sina nya gränser ställas under
skydd och kontroll av Nat. förb. Planen var i
princip godkänd av brittiska och franska
regeringarna men röjdes genast genom en
indiskretion och brännmärktes av en häftigt
uppflammande brittisk opinion. Kabinettet försökte
stödja Hoare, och premiärminister Baldwin
yttrade i underhuset, att vissa avgörande motiv
för regeringspolitiken måste förtigas (”mina
läppar äro förseglade”); hemligheten befanns senare
bl.a. vara brittiska flottans svaga beredskap.
Efter några dagar inhiberades planen, och Hoare
nödgades avgå. Trots stormen av protester mot
H. bibehöll regeringen dock sin försiktiga
hållning i sanktionsfrågan, och ehuru kvävd i
lindan blev H. icke utan verkan; Italiens ställning
stärktes. S.Br.
Hoas, Kristoffer Tomasson, präst (1877—
1941), född bondson i Gammalsvenskby studerade
H. i ett tyskt seminarium i Bessarabien och blev
folkskollärare i byn 1896 som efterföljare till
finlandssvenskarna J. Vendell och A. Wahlbäck
samt klockaren Simon Kots, vilka lösgjort
profanundervisningen från beroendet av de tyska
grannbyarnas skolmän. H., som 1900 gjort ett första
besök i Sverige, lyckades få hjälp från hemlandet
till ett skolhus. För att frigöra byn ur den
tysksvenska församlingen skaffade sig H. fortsatt
utbildning och prästvigdes 1922 i Uppsala för
tjänstgöring i Gammalsvenskby. Inför utsikten till
sov-jetisering av bylivet blev H. bybornas talesman i
önskemålet att få utvandra till Sverige (jfr
Gammalsvenskby). Viljestark och målmedveten
förmådde H. ena byborna om planen. Hans önskan
att i Sverige få en sluten svenskbyförsamling
kunde icke lämpligen genomföras, men till sin
död var H., med prästerlig tjänstgöring på
Got
land, en av centralgestalterna i bybornas nya
tillvaro. H:s hustru Emma Skarstedt vann genom
osjälviskt arbete inom sjukvård och annan kristlig
kärleksverksamhet djup tillgivenhet bland
svenskbyborna. N-Tg.
Hoatsi’n, art av ordn. zigenarfåglar*.
Hobart [håu’bat], huvudstad på Tasmanien,
Australien, vid mynningen av floden Derwent,
vilken här bildar en förträfflig hamn; 76,567 inv.
(1947). H., som ligger vid foten av Mount
Wellington och som anlades som straffkoloni 1803, är
modernt byggd med flera större offentliga
byggnader. Betydande livsmedels- och ylleindustri samt
garverier. Univ., grundat 1890 (663 studenter 1946).
Hobart pasha [håu’bat pa’Ja] (eg.
Hobart-H a mp d e n), Augustus Charles, engelsk
sjö-militär (1822—86), officer 1842, kommendör 1863,
avsked s.å. H. deltog under Krimkriget i exp. till
Östersjön och uppträdde under amerikanska
inbördeskriget med stor skicklighet som
blockad-brytare på Sydstaternas sida. 1867 trädde han i
turkisk tjänst som konteramiral och utmärkte sig
under upproret på Kreta, återinträdde i brittisk
tjänst 1874 men kallades vid rysk-turkiska krigets
utbrott 1877 åter till Turkiet och erhöll befälet
över turkiska Svartahavsflottan. 1881 utnämndes H.
till muschir (marskalk) och 1885 till viceamiral i
brittiska flottans reserv. Han har utg.”Never caught”
(1867) och ”Sketches from my life” (1887). E.Bs.
Hobb, tekn., se Fräsning.
Hobbema [håbb’-], M e i n d e r t, holländsk
landskapsmålare (1638—1709), bosatt i Amsterdam, elev
och nära vän till Jacob van Ruysdael. H:s
huvudsakliga konstnärliga verksamhet infaller före 1668,
då han blev ”vinmästare” i stadens tjänst och
upphörde med sitt måleri. Man tvekar dock om,
huruvida icke hans mästerverk, ”Allén vid
Middelhar-nis” (National Gallery, London), vars signatur är
otydlig, ev. kan vara målad efter 1668. H:s
uppfattning, teknik och färgskala äro nästan identiska
med lärarens, medan hans motivkrets däremot är
betydligt mera trång. Han skildrar nästan
uteslutande idylliska landskap i soligt och lugnt väder,
ofta med en kvarn, som, skuggad av täta lövträd,
speglar sig i en stilla damm. I sina bästa verk är
han en fullt jämbördig like till sin mästare. H. är
representerad i de stora museerna i Amsterdam,
Dresden, Paris, London, Nivaagaard i Danmark,
m.fl. samt i en mängd privatsamlingar i Europa
och Amerika. — Bilder se pl. vid sp. 608. —
Litt.: E. Michel, ”H. et les paysagistes de son
temps en Hollande” (1890). G.S.
Hobbes [håbz], Thomas, engelsk filosof (1588
—1679), prästson. Tidigt föräldralös kom H. till
Oxford, där han studerade aristotelisk filosofi; blev
senare informator i familjen Cavendish, hos vilken
han förblev hela sitt liv, avhållen och berömd som
förf. Av stor betydelse för hans filosofiska
utveckling voro långvariga vistelser i utlandet med de
unga medl. av familjen Cavendish, så 1633—37 i
Frankrike och Italien, där han uppsökte Galilei,
och 1640—51 i Paris under den engelska
revolutionen och det långa parlamentet. H. var liksom
familjen Cavendish rojalistiskt sinnad och blev i
Paris matematiklärare för den landsflyktige
pretendenten, sedermera Karl II, som efter sin
tron-bestigning 1660 visade H. sin gunst. I Paris knöt
— 597 —
— 598 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
