Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hobbes, Thomas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOBBES
Thomas Hobbes.
Kopparstick efter målning av J. B. Caspar.
H. förbindelse med Descartes’ vän, minimibrodern
Mersenne, vars cell var en filosofisk central för
tidens rörelser, och stod genom honom i
brevväxling med Descartes. Bacon har H. känt
personligen, och han stod i vänskaplig förbindelse med
bl.a. Gassendi och Harvey. — Omkr. 1637
skisserade H. sitt stora tredelade filosofiska system, i
vilket han framträder som den mest konsekvente
förkämpen för materialismen i nyare tid.
Grundtanken är, att allt kan föras tillbaka till materien
(det kroppsliga) el. rättare till rörelse, som är det
enda ”verkligt” existerande. Rörelseläran
(mekaniken) är därför grundvetenskapen, i sista hand
den enda tillräckliga vetenskapen. I i:a delen, ”De
corpore” (1655), behandlar han de allmänna
rörelselagarna, delvis i anslutning till Galilei; i 2:a, ”De
homine” (1658), användas rörelselagarna till
förklaring av de fysiologiska öch psykologiska
processerna hos människan; i 3:e delen, ”De cive”
(1642), behandlas staten som en ”politisk kropp”,
i kraft av de rörelser, som människorna företaga
inbördes och som utgöra samfundslivet. Idén till
att anlägga en rörelsesynpunkt skall H. ha fått
tidigt (o. 1630) under en diskussion om vad en
sinnesförnimmelse var. Det slog honom, att utan
rörelseförändring (diver’sitas mo’tmm) uppstår
ingen förnimmelse, och vid närmare eftertanke fann
han, att allt kunde uppfattas som rörelse och
rörelseskillnader. Med enastående energi fullföljde
H. denna tanke på alla områden. Han
karakteriseras bättre som motionalist än som materialist.
Med hänsyn till själslivet är hans synpunkt den
enkla, att medvetande icke är annat än en rörelse
i vissa delar av en organisk kropp; tänkande är
rörelse i hjärnan, känsla rörelse i hjärtat. Rörelse
är det ”verkliga”, medvetandet är blott rörelsens
framträdande för oss, dess ”apparition”. — Helt
bortsett från den naturfilosofiska materialismen
är H. framstående som psykolog och rättsfilosof.
Han betraktas ofta som den engelska
erfarenhets-psykologiens grundläggare och som en av
pionjärerna för modern rättsfilosofi. Lättast tillgänglig
är hans lilla skrift ”Elements of law”, skriven 1640
men fullständigt utg. först av F. Tönnies, 1889. —
Det centrala och djupaste i människan är en drift
el. strävan efter självbevarelse och självhävdelse.
Lust och olust uppstå, allteftersom denna drift
främjas el. hämmas. Där ingen drift el. strävan
finnes, finns heller ingen känsla. Man strävar ständigt
ut över det nuv. tillståndet; liv är rörelse. Det
högsta goda, lyckan, som antiken tänkte sig som
något absolut och vilande, finnes icke i denna
världen. Lyckan består i ständigt nytt
tillfredsställande av självbevarelsedriften; den kan icke
uppnås en gång för alla. Då människor sträva efter
samma fördelar, kan livet liknas vid en
kapplöpning, som självbevarelsedriften håller i gång till
döden. Att anstränga sig i denna kapplöpning är
strävan el. åtrå; att tänka på dem, som ligga efter,
väcker stolthet; att tänka på dem, som äro före,
alstrar förödmjukelse; att bli hållen tillbaka, väcker
hat; att vara i gång, ger hopp; att vara trött,
förtvivlan; att sätta krokben för en annan, elakhet;
att hålla fast tillsamman, kärlek; att ständigt bli
upphunnen, känsla av underlägsenhet; att ständigt
hinna upp den man har framför sig, lycka; att utgå
ur löpningen, att dö. Genom sitt starka betonande
av självbevarelsedriften är H. typisk engelsman
och föregriper Darwins ”kampen för tillvaron”
(struggle for life). — Inom rättsfilosofien skiljer H.
skarpt mellan naturtillståndet och rättstillståndet.
Urspr. lever människan i ett naturtillstånd, där
självbevarelsedriften härskar oinskränkt. Makt och
rätt sammanfalla här, och såtillvida har varje
människa lika mycken rätt, som hon har makt.
Detta tillstånd blir en allas kamp mot alla, bellum
om’nium contra omnes, då alla eftersträva samma
fördelar. Efter hand inse människor likväl, att
större fördelar kunna uppnås genom
sammanslutning och gemenskap än genom inbördes strid.
En större el. mindre grupp avslutar stillatigande
el. uttryckligen ett kontrakt, vars väsentligaste
bud är att hålla fred inbördes. De enskilda
uppgiva sin naturfrihet till förmån för en myndighet,
som var och en enskild förpliktar sig att obetingat
lyda. Härigenom har rättstillståndet avlöst
naturtillståndet. Utan makt kan detta icke ske, då
överenskommelser utan svärd blott äro ord. Varje
begränsning av myndighetens maktställning är av
ondo, då en sådan innehåller källan till oenighet
och strid. En absolut suverän är att föredraga
framför en delning av makten mellan suveränen
och ett parlament. Suveränen skall bestämma över
allt, även över gudsdyrkan; olika religioner giva
anledning till strid. H. har härmed givit en
psyko-logiskt-naturalistisk grundläggning av
statsbildningen, i mots. till den medeltida teologiska, enl.
vilken suveränen var tillsatt av Guds nåde. För
1700-talets upplysta envälde spelade H:s
betraktelser stor roll; han fick emellertid å andra sidan
dåligt rykte som ”ateist” och ”materialist”. H:s
”Complete works” utgåvos i u bd 1839—45 av W.
Molesworth. — Litt.: F. Tönnies, ”Th. H.” (3 Aufl.
1925); F. Brandt, ”Th. H:s mechanical conception
— 599 —
— 600 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
