Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hochseeflotte - von Hochstetter, Christian Ferdinand - Hock - Hockergrav - Hockey - Hocking, William - Hockofåglar, hockohöns - Hoc volo, sic jubeo - Hoddmime - Hodeida - Hodell, 1. Frans - Hodell, 2. Björn - Hodge, John - Hodge-podge - Hodges, Courtney - Hodgkin, Thomas - Hodgson, John Evan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOCHSTETTER
lätta fartyg av olika slag. H. var baserad på
främst Wilhelmshaven, Kuxhaven och Helgoland.
von Hochstetter [hå^ftätar], Christian
Ferdinand, österrikisk mineralog och geolog (1829
—84), 1856 doc. vid univ. i Wien, medföljde 1857
Novaraexp. på dess världsomsegling men stannade
på Nya Zeeland och i Australien, där han gjorde
geologiska undersökningar, grundläggande för vår
kännedom om Nya Zeeland. 1860 blev han prof,
i geologi vid Polytechnisches Inst. i Wien, 1876
intendent för Hofmuseum och erhöll 1877
överinseendet över hovmineraliekabinettet och den
an-tropologiskt-etnografiska samlingen. K.A.G.
Hock, rhenvin, se Hochheim.
Hockergrav (ty. H ocker gr ab), arkeol., se
Huk-lägesgrav.
Hockey [håkk’i] (eng., av stammen i hook, hake,
krok), lagspel med nedtill böjda klubbor, ant. med
liten boll på gräsplan (landhocke y*) el. med
rund trissa på is (i s h o c k e y*). I Sverige
kallade man under början av 1900-talet det nuv.
bandyspelet h. F.n. äro emellertid bandy, ishockey
och landhockey de vedertagna namnen på tre olika
spelvarianter, även om stundom i dagligt tal de
båda senare spelformerna gå under den kortare
benämningen h.
Hocking [håkkäg], William Ernest,
amerikansk filosof (f. 1873), 1919—43 prof, i etik,
religions- och statsfilosofi vid Harvard Univ.,
Cambridge, Mass., efter J. Royces död idealismens
främste representant i Amerika. H. kom från
naturvetenskapliga och matematiska studier över
till filosofien, och han betonar, att all
spekulation måste ta sin utgångspunkt i erfarenheten.
De olika huvudtyperna av filosofi (dualism,
idealism, realism och mysticism) uppstå genom
ensidig erfarenhetsanalys; en filosofi, som vill
undvika deras fel, måste bevara sanningsmomenten
hos dem alla. H. söker med nya, sinnrika
argument utveckla tanken, att medvetandet om ett
”Du” är en nödvändig förutsättning för all
kunskap även om ”Det” (tingen, naturen) och att
detta sociala medvetande i sin tur förutsätter
gudsmedvetandet. H:s viktigaste arbeten äro ”The
meaning of God in human experience” (1912, flera
nya ed.), som även påverkat nordisk
religionspsykologi (E. Berggrav), ”Human nature and its
remaking” (1918, rev. ed. 1923), ”Present
status of the philosophy of law and of rights” (1926),
”Man and the State” (s.å.), ”The self, its body
and freedom” (1928), ”Types of philosophy”
(1929) samt ”The lasting elements of
individualism” (1937; sv. övers. 1939). H. är medarbetare
i ”Contemporary idealism in America” (1932).
Under senaste decenniet har H. ägnat sig åt att
främja samarbetet och förståelsen mellan
världsreligionerna (bl.a. Hibbert-föreläsningar ”Living
religions and a world faith”, 1940, ”Science and
the idea of God”, 1944, och bidraget i ”Philosophy
— east and west”, utg. av Charles A. Moore,
1946). H. har även deltagit i de av
Chicago-univ:s kansler Robert M. Hutchins ledda
förarbetena för en världsrepublik samt i den officiella
amerikanska utredningen av pressens frihet, ett
ämne, som han även separat behandlat i
”Freedom of the press” (1947). — Självbiogr. i
”Contemporary American philosophy”, 1 (1930). E.An.
Hockofåglar, hockohöns, se Trädhöns.
Hoc volo, sic jubeo, se Sic volo, sic jubeo.
Hodd’mime (isl. Hoddmimir, eg. den som tänker
på el. skyddar en skatt), i eddadikten
Vaftrudnis-mal nämnd lund (Hoddmimis holt), i vilken två
människor, Liv och Livtrasir, finna skydd och
överleva fimbulvintern, varefter de giva upphov
till nya släkten.
Hodeida [-éi’-], stad i Jemen, se Hudaida.
Hodeir. 1) Frans H., författare (1840—90),
verkade som skådespelare vid Selinderska
elevteatern, senare vid Södra teatern i Stockholm, och
var från 1870 red. för ”Söndags-Nisse”, som han
1881 inköpte. H. har författat och lokaliserat ett
hundratal aktualitetsbetonade, av samtiden högt
uppskattade teaterpjäser, de flesta i tidens
vådevillstil. Folklustspelet ”Andersson, Pettersson och
Lundström” (1866) frestar ännu sin publik; det är
en omstuvning av Nestroys ”Der böse Geist
Lum-pacivagabundus”. G.Am.
2) Fritz Erik Björn H., den föreg:s
sonson, författare och teaterledare (f. 2 A 1885). Efter
anställning först i ”Östergötlands dagblad”,
därefter i ”östersunds-posten”, var H. 1909—25
tjänsteman vid Stockholms elektricitetsverk och
samtidigt kåsör i tidningspressen. 1921—26 och
1933—37 var han dir. för Vanadislundens
friluftsteater, 1922—29 för Folkets hus teater, 1929—38
för Södra teatern, 1925 för Mosebacke
sommarteater och 1934 för Skansens friluftsteater.
Dessutom bedrev han turnéverksamhet i landsorten
1928—38. För sina olika scener skrev han
åtskilliga populära folkpjäser, ss. ”När
byskräddaren och byskomakaren gifte bort sin pojke”
och ”Komedianter och småborgare”. H. har utg.,
stockholmsskildringarna ”Wärdshus förbi” (1945)
och ”Tack för sist, gamle skämtare” (1947). A.L.
Hodge [håj’], John, engelsk arbetarledare (1855
—1937), har organiserat de engelska
metallarbetarna och innehaft framskjutna poster inom den
engelska fackföreningsrörelsen; 1915 var han
arbetarpartiets ledare i underhuset, 1916—17
arbetsminister, 1917—19 minister för pensionsväsendet.
Hodge-podge [håj’-påj’], se Hotch-potch.
Hodges [håj’iz], Courtney, amerikansk
militär (f. 1887), officer vid inf. 1909, brigadgeneral
1940, generallöjtnant 1943, general 1945, avsked
1949. H. var stf. chef för 1 :a armén under
Nor-mandie-operationen 1944 och blev i aug. s.å. chef
för denna armé efter Bradley, på vilken post han
kvarstod till april 1945. Under H:s befäl deltog
1 :a armén bl.a. i operationerna vid
Falaise-Argen-tan-fickan samt intagandet av Paris i aug. 1944,
motanfallet mot tyska Ardenner-offensiven i dec.
s.å., övergången av Rhen (Remagenbron) i mars
1945 och operationerna mot Ruhr-fickan i mars
—april s.å. I april 1945 sändes H. till
Stillahavs-fronten för att medverka i den planerade
invasionen av Japan. S.E.B.
Hodgkin [håj’kin], Thomas, engelsk läkare
och patolog (1798—1866), beskrev bl.a.
sjukdomen lymfogranulomatos*, även kallad H o d
g-kins sjukdom.
Hodgson [håjsn], John Evan, engelsk
målare (1831—-95). Urspr. historie- och genremålare
kom H. efter en resa i Nordafrika 1869 att
därefter ägna sig åt den etnografiska genren.
— 607 —
— 608 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
