Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hochberg, ätt - von Hochberg, Bolko (J. H. Franz) - Hoche, Lazare - Hochheim - Ho Chi Minh - Hochkirch - Hochschild, ätt - Hochschild, 1. Rutger Fredrik - Hochschild, 2. Carl - Hochschild, 3. Carl Fredrik - Hochseeflotte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOCHSEEFLOTTE
Silverbägare från Hoby. Reliefen visar Priamos
bönfallande Akilles att utlämna Hektors lik. Jfr pl. vid
Djuptryck.
riksgreve Leopold av H. (1790—1852), blev 1830
storhertig av Baden.
von Hochberg [hå’/bärk], Hans Heinrich B o
1-k o, greve, tysk tonsättare under pseud. J. H.
Franz (1843—1926), 1867—69 attaché i
Petersburg, började därefter studera musik. 1876
grundade H. de schlesiska musikfesterna och var 1886
—1903 generalintendent för de kungl. teatrarna i
Berlin; prof:s titel 1913. Han komponerade 1864
sångspelet ”Claudine von Villa bella” samt 1876
den romantiska operan ”Die Falkensteiner”, i
omarbetat skick kallad ”Der Wärwolf” (1881). Senare
komponerade H. 3 symfonier, 3 stråkkvartetter,
2 pianotrior, 1 pianokonsert jämte tonsättningar
för manskör och damkör samt ett antal
viskompositioner. I sin musikstil anses H. vara påverkad
av Schumann. M.Wbg.
Hoche [åf’], Louis L a z a r e, fransk krigare
(1768—97), tog 1784 värvning vid franska gardet,
övergick vid dess upplösning 1789 som sergeant
till nationalgardet, utmärkte sig vid flera tillfällen
under fälttågen 1792—93 och steg snabbt till major.
Arresterad som misstänkt för delaktighet i
Du-mouriez’ förräderi blev H. dock snart åter fri, tog
en glänsande del i försvaret av Dunkerque och blev
i sept. 1793 generalmajor, i okt. generallöjtnant
samt erhöll befälet över Moselarmén. Trots ett
nederlag vid Kaiserslautern fick H. behålla sitt
befäl, blev efter segern vid Fröschweiler chef även
för Rhen-armén och vann på få dagar stora
framgångar (dec. I793). Avundsmäns intriger bragte
snart därefter åter H. i fängelse, på nytt anklagad
för förräderi, men han lössläpptes efter Robespierres
fall. 1794—96 förde han därpå befälet i Vendée, där
han 1795 vann en betydande seger över rojalisterna
vid Quiberonbukten och genom sitt på en gång
kraftiga och
hovsamma uppträdande
återställde lugnet. H. blev
därefter chef för den
mot Irland bestämda
armén, men ett i dec.
1796 företaget
landstignings försök
misslyckades på gr. av
väderleksförhållandena. 1797
åter chef för
trupperna vid Rhen hann H.
blott vinna segern vid
Neuwied, innan
freds-preliminärerna i Loe-
ben gjorde slut på fientligheterna. Efter att
en knapp månad ha varit krigsminister
återvände H. till sina trupper men avled strax
därpå. H. var en av de mest framstående
revolu-tionsgeneralerna och därjämte en ädel och manlig
personlighet samt en uppriktig republikan. — Litt.:
Biogr. av G. Girard (1926). P.S.
Hochheim [hå^häim], stad i Hessen-Nassau i
Tyskland, i backlandet n. om Main och strax ö.
om Mainz; 4,704 inv. (1939). Berömt rhenvin,
Hochheimer el. Hock, som musserande Sparkling
Hock.
Ho Chi Minh [ci], indokinesisk politiker (f.
1892). H., som är född i Annam, vistades 1918
—21 i Frankrike under namnet Nguyen Ai Quoc.
Han blev där medl. av socialistpartiet och
övergick senare till kommunisterna. Under flera år
på 1920-talet uppehöll sig H. i Moskva. Han var
en tid adjutant hos M. Borodin, Chiang Kai-sheks
ryske rådgivare. Därefter var han bl.a. verksam
som agitator i Bangkok, Hongkong och Singapore.
Under 2:a världskriget dök han åter upp i
Indokina, först under namnet Nguyen Tan Tanh,
deltog i motståndsrörelsen mot japanerna och
ledde därpå upproret mot de franska
myndigheterna. H. upprättade republiken Viet Nam och
blev 1945 dess förste president, sedan kejsar Bao
Dai av Annam hade abdikerat. S.Br.
Hochkirch [hå’/kirx], by i Oberlausitz, där den
överlägsna österrikiska hären under Daun 14/io 1758
företog ett lyckat överfall på den preussiska under
Fredrik II. Preussarna förlorade Vs av sin styrka
och över 100 kanoner, men deras tapperhet och
manstukt räddade dem från fullständig undergång,
och Daun utnyttjade ej segern.
Hochschild [hå’k-], urspr. från Lübeck
stammande ätt. H.2) adlades 1817 och blev friherre
1839 enl. RF § 37; ätten utslocknade 1898.
1) Rutger Fredrik H., ämbetsman,
memoarförfattare (1752—1806), efter notarietjänst i
olika verk i huvudstaden 1782 magistratssekr., 1792
sekr. vid änkedrottning Sofia Magdalenas hovexp.,
har författat dagboksanteckningar från åren 1771
—1801 (utg. av H. Schück, 3 bd, 1908—09),
flärd-lösa och något torra, men vittnande om att förf,
varit både väl underrättad och omdömesgill.
2) Carl H., den föreg:s son, friherre, diplomat
(1785—1857), blev efter tjänstgöring i Kabinettet
för utrikes brevväxling och vid olika beskickningar
1821 envoyé i Köpenhamn, 1836 i Haag, 1845 i
Wien, 1850 i Berlin och 1854 i London, där han
under Krimkriget förde flera viktiga förhandlingar
om Sveriges anslutning till västmakterna och i
Ålandsfrågan.
3) Carl Fredrik Lotharius H., den föreg:s
son, friherre, politiker, diplomat (1831—98), var
envoyé i Berlin 1865—66 och i London 1866—76.
Efter avgång härifrån ägnade sig H. åt politisk
verksamhet, var 1877—86 led. av F.k., där han
räknades till partigruppen ”skåningarna”, samt 1880
—85 utrikesminister under Posse, Thyselius och
Themptander.
Hochseeflotte [hå’zzeflått’9] (ty.), högsjöflottan,
benämning på de tyska huvudstridskrafterna till
sjöss under i:a världskriget. H. bestod vid
världskrigets början av 3 slagskeppseskadrar, 11 lätta
kryssare, 8 jagarflottiljer, 2 ubåtsflottiljer samt
— 605 —
— 606 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
