Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - von Hofmannsthal, Hugo - von Hofmannswaldau, Christian Hofmann - Hofmeister, Wilhelm - Hofmeyr, 1. Jan Hendrik - Hofmeyr, 2 Jan - Hofmo, Gunvor - Hof- og Stadsretten - Hofors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOFMANNSWALDAU
verk må nämnas ”Elektra” (1903; sv. övers.
1911), ”ödipus und die Sphinx” (1905) och
”Der Turm” (1925). För sin vän Richard Strauss
skrev han flera operatexter, ss. ”Der
Rosenkava-lier” (1911) och ”Ariadne auf Naxos” (1912). En
världssuccé blev hans nygestaltning av
medeltids-moraliteten ”Jedermann” (1911; sv. övers.
”Envar”, 1916), som i likhet med mysteriespelet ”Das
Salzburger grosse Welttheater” (1923) togs om
hand av Max Reinhardt. H. var även en fin
essäist med vidsynt litterär blick och kräsen stil:
”Die prosaischen Schriften” (2 bd, 1907), ”Buch
der Freunde” (dagboksanteckningar, 1922),
”Un-terhaltungen über literarische Gegenstände” (1929).
Hans ”Gesammelte Werke” utkommo i 6 bd
1924. — Litt.: E. Sulger-Gebing, ”H. v. H.”
(1905); W. Berendsohn, ”Der Impressionismus H:s
als Zeiterscheinung” (1920); M. Kommerell, ”H.
v. H.” (1930); J. A. Heberle, ”H. v. H.
Beob-achtungen über seinen Stil” (1937); W. Huber,
”Die erzählenden Werke H. v. H:s” (1947). A.Bd.
von Hofmannswal’dau, Christian H o
f-m a n n, tysk skald (1617—79). Efter juridiska
studier bosatte sig H. som ämbetsman i sin
födelsestad Breslau. Som skald omplanterade han
den italienska barockens bombastiska stilideal i
tysk jordmån och var en av de främsta krafterna
i den s.k. 2:a schlesiska diktarskolan. Han
översatte och omskrev oförtrutet tidens modepoeter,
Marini och Guarini, men det tyska språkets dåv.
otymplighet framträder i hans poesi på ett
stundom groteskt sätt. H:s ”Auserlesene Gedichte”
utkommo i 7 bd (1695—1727). — Litt.: R. Ibel,
”H. v. H.” (1928). A.Bd.
Hofmeister [hå’fmäistar], Wilhelm
Friedrich Benedict, tysk botanist (1824—77), ägnade sig
först i enlighet med traditionerna inom familjen
åt köpmansyrket och
blev musikhandlare,
bedrev vid sidan av
denna sin verksamhet
botaniska studier och
kallades 1863 som prof,
i botanik till univ. i
Heidelberg, 1872 till
Tübingen som H. v.
Mohls efterträdare. H.
var den mest glänsande
representanten för den
utvecklingshistoriska
riktningen inom
botaniken och har genom
sin forskning verkat
som ingen annan banbrytande inom denna
disciplin. Han beskrev fröanlagets byggnad hos
fane-rogamerna, embryosäcken och uppkomsten av
embryot ur den befruktade äggcellen, vars
förändringar han följde steg för steg, undersökte
utvecklingen hos mossor och kärlkryptogamer och
upptäckte hos dessa växter generationsväxlingen.
En motsvarighet till denna företeelse fann han i
utvecklingen hos barrträd och angiospermer och
såg i dessas ståndare och fruktblad
metamorfo-serade sporofyller. Genom dessa H:s
undersökningar hade i utvecklingshistoriskt hänseende en
brygga lagts mellan tidigare som helt skilda
betraktade växtgrupper och dem emellan en genetisk
samhörighet påvisats. Andra H:s undersökningar
röra växternas rörelser, saftstigningen,
vävnadsspänningen, lagarna för tillväxtmekaniken hos
stam och blad m.m. — Litt.: K. v. Göbel, ”W. H.”
(1924). G.
Hofmeyr [hå’fmeir]. 1) J a n H e n d r i k H.,
sydafrikansk politiker (1845—1909), boer från
Kapstaden, tidningsman, utgav bl.a. ”Zuid Afrikaansche
tijdschrift”, invaldes 1879 i Kapkoloniens parlament
och blev som ledare för Afrikaander-Bond en
inflytelserik parlamentariker och ministerstörtare.
En tids samarbete med C. Rhodes avbröts på gr.
av dennes befattning med Jamesonraiden 1895—
96. H. tillrådde president Krüger en moderat
politik mot engelsmännen; efter boerkrigets utbrott
blev hans ställning av olika skäl alltmera vansklig,
och han återvann ej sitt forna inflytande. P.Dhl.
2) J a n Hendrik H., politiker (1894—1948), prof,
i klassiska språk, rektor 1926—30 och kansler från
1938 vid Witwatersrand-univ., Johannesburg. H.,
som var led. av parlamentet 1929, var inrikes-,
undervisnings- och hälsovårdsminister 1933—36,
gruv-, undervisnings- och socialminister 1936—38,
finans- och undervisningsminister sept. 1939—jan.
1948 och stf. premiärminister samt gruv- och
undervisningsminister jan.—juni 1948. Under flera
perioder på 1940-talet fungerade H. som
premiärminister. S.Br.
Hofmo, Gunvor, norsk författarinna (f.
1921). Efter universitetsstudier i hemstaden
Oslo har H. genom utlandsvistelser, främst i
Frankrike, sökt kontakt med kontinentalt kulturliv. I
diktsaml. ”Jeg vil hjem til menneskene” (1946)
och ”Fra en annen virkelighet” (1948) har H.
på ett naket, öppet och intensivt sätt tolkat
bitterheten över ett liv utan kärlek, utan
samhörighet med andra.
Hof- og Stadsretten, se Hovrätt.
Hofors. 1) Socken i Gästriklands v. domsaga
i Gävleborgs län och pastorat i Gästriklands v.
kontrakt av Uppsala ärkestift, vid gränsen mot
Dalarne; 116,25 km2, därav 102,90 land; 8,631 inv.
(1949). H. uppfylles av bergiga skogstrakter
(intill 277 m ö.h.), genomflutna av Hoån från
sjön Hyen (170 m) i n.v. Åkern utgör knappt
3 °/o av landarealen, skogsmarken 87 °/o. I H.
ligga brukssamhällena H.2), Fagersta (215
inv. 1946) och Långnäs (217 inv.), de båda
sistn. vid sjön St. Gösken i s.ö. Vid den nu
nedlagda Edske masugn utexperimenterades
bessemerprocessen (jfr d.o., sp. 924) i Sverige.
1925 utbröts H. som egen kommun ur Torsåker.
Kyrklokalen är inrymd i skolhusets övre våning.
— Namnet är bildat genom sms. av två äldre
bynamn, Ho och Fors. Det förra, 1350 skrivet
Hoo, torde vara ordet ho i bet. trågformig
urholkning, det senare, som 1543 skrevs j ffors,
är appellativet fors (se J. Nordlander i
”Norrländska samlingar”, 5, 1903, sid. 264). P.;Er.
2) Bruks- och stationssamhälle i H.i), vid
Hoån och statsbanelinjen Falun—Storvik; 6,887
inv. (1946). Här finnas samrealskola och högre
folkskola, förlossningshem, apotek och
provinsialläkare. Samhället har vuxit upp kring H
o-fors bruk, som tillhör ab. Svenska
kullagerfabriken och omfattar järnverk med gruvor
— 627 —
— 628 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
