Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hofman (Hoffman), Sven - de Hofman, Tycho - Hofman, Holger - Hofman-Bang, Ove - Hofmann, Melchior - von Hofmann, Johann - von Hofmann, August Wilhelm - Hofmann, Josef - Hofmann, Paul - von Hofmannsthal, Hugo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOFMANNSTHAL
greps i Viared 15/s och avrättades 14/io i Stockholm.
Det härskande mösspartiet misstänkte ”förnäma
anstiftare”, men trots stor rättsapparat och
användande av tortyr kunde inga sådana påvisas.
H. var snarast en religiös svärmare, som i sitt
blinda hämndbegär trodde sig kallad att nedbryta
ett orättfärdigt statsskick. — H. är hjälten i den
av O. Rudbeck ”den yngste” 1776 utg. komiska
hjältedikten ”Boråsiaden”. S.Bsn.
de Hofman [håf’-], T y c h o, dansk
personhistoriker (1714—54), 1750 assessor i Höjeste Ret,
utgav 1746 en värdefull och vackert utstyrd saml.
”Portraits historiques des hommes illustres de
Dannemark” (da. övers., 3 bd, 1777—79).
Hofman [håf’-], Holger, dansk skådespelare
och teaterledare (1868—1929), från 1891 anställd
vid olika teatrar i Köpenhamn, bl.a. Kasino och
Nörrebro, 1897—1900 vid Folketeatret och 1900—
14 vid Det kongelige Teater, ledde 1914—19 och
1923—28 Dagmarteatret och verkade 1920—22 som
regissör vid Det lille Teater och Scala. H. var en
fantasifull och saftig karaktärsskådespelare i den
borgerliga repertoaren och spelade med drastisk
effekt också Holberg; hans ledning av
Dagmarteatret präglades av vederhäftighet och
konstnärligt ansvar. G.Kg.
Hofman-Bang [håf’-], Ove Mailing, kemist
och geolog (f. 2/12 1874), fil. dr i Uppsala 1904
(”Studien über schwedische Fluss- und
Quell-wässer”), assistent vid Lantbruksakad:s
experi-mentalfält 1905 och vid Centralanstalten för
lantbrukets försöksverksamhet 1907, lektor i kemi och
geologi vid Ultuna lantbruksinst. 1911 och prof.
1918—39. Jämte gradualavh. har H. utg. arbeten i
agrikulturkemi.
Hofmann [hå’-], Melchior, predikant, se
Hoffmann (sp. 618).
von Hofmann [hå’-], J o h a n n Christian
Konrad, tysk teolog (1810—77), prof, i Erlangen 1845,
den främste företrädaren för den s.k.
erlangen-teologien. Utmärkande för H:s teologi är hans
”frälsningshistoriska” tolkning av Bibeln: denna
är en historisk urkund men en urkund för Guds
”frälsningshistoria” med människorna
(”Weissag-ung und Erfüllung”, 2 bd, 1841—44), den inre
upplevelsens betydelse (”erfarenhetsteologi”) (”Der
Schriftbeweis”, 1852—56, 2 Aufl. 1857—60) samt
avvisandet av den gamla satisfaktionsläran. S.N.
von Hofmann [hå’-], August Wilhelm,
tysk kemist (1818—92), assistent hos Liebig, 1845
prof, vid det då grundade College of Chemistry i
London, 1864 prof, i
Bonn och 1865 i
Berlin. H. var en lika
framstående
experi-mentalforskare som
lärare och fostrade
ett stort antal
sedermera mycket
berömda lärjungar samt
utgav förträffliga
läroböcker i kemi. Av
hans arbeten märkas
främst de över
organiska kvävehaltiga
föreningar. H.
påvi
sade aminbasernas kemiska natur och deras
sammanhang med ammoniak. Hans upptäckt av
ami-nobensol (anilin) och dess derivat gav upptakten
till färgämnesindustrien. Deutsche chemische
Ge-sellschaft grundades av H. 1868. Lj.
Hofmann [håf’-], Casimir Josef,
polsk-amerikansk pianist och pedagog (f. 1876), uppträdde
redan som 11-åring framgångsrikt i Europa och
Amerika, utbildades av M. Moszkowski, A.
Rubin-stein och E. d’Albert, vann 1897 efter omfattande
turnéer världsrykte som betydande pianist och var
1926—38 dir. för och under 2 år ledare av
pianoklasserna vid Curtis-inst. i Philadelphia. H. var
flera gånger konserterat i Stockholm, senast 1936
även i Konsertföreningen. Han har publ.
”Piano-questions answered” (1909) och ”Piano-playing,
with piano-questions answered” (1914). Som
tonsättare uppträdde han någon tid under pseud.
Michel Dvorsky. Bland hans kompositioner
märkas bl.a. 5 pianokonserter (opublicerade
ungdomsverk), symfoni i E dur, Chromaticon för
piano och orkester, ”God’s hand” för sång och
piano, nocturne för violin och piano samt en
rad pianoverk, däribland 2 sonater (op. 21
och 24). [F.SUP.L.
Hofmann [hå’-], Paul, tysk filosof (1880—
1947), lärjunge till B. Erdmann och W. Dilthey,
privatdoc. i Berlin 1914, e.o. prof. 1922. H.
förkastade metafysiken och anvisade åt filosofien
uppgiften att vara förstående Sinn-Erforschung
(menings-uppklarande) i mots. till fackvetenskaperna såsom
Sach-Erforschung (sakförklaring). Meningen ligger
omedelbart i alla former av upplevelse, och
genom självbesinning (Sich-selbst-verstehen) skall
filosofien formulera alla upplevandets
meningsmöj-ligheter och uttrycka dem i alltmer adekvata
(sanningsenliga) objektiva symboler. Bland H:s
skrifter märkas ”Die antithetische Struktur des
Be-wusstseins” (1914)» ”Die Antinomie im Problem
der Gültigkeit” (1921), ”Das Verstehen von Sinn
und seine Allgemeingültigkeit” (1929),
”Metaphy-sik oder verstehende Sinn-Wissenschaft?” (i
”Kantstudien”, Erg.-h. 64, 1929) och ”Sinn und
Geschichte” (1937; huvudarbete). E.Ån.
von Hofmannsthal [hå’-], Hugo, österrikisk
författare (1874—1929). Sällsynt brådmogen vann
H. redan som 18-åring litterär berömmelse. Jämte
Stefan George blev han talesman för en exklusiv
litterär aristokratism av nyromantisk prägel. Hans
versdramer, t.ex. ”Der Tod des Tizian” (1901) och
”Das kleine Welttheater” (1903), utmärkas av
nyanserat språk och
subtil psykologi. Stor
formskönhet möter i
H:s rena lyrik,
”Ge-sammelte Gedichte”
(1907) och ”Gedichte”
(1922). Hans
ungdomsdiktning var
tydligt påverkad av V.
Hugo, Swinburne,
Browning och
d’An-nunzio. Med förkärlek
ägnade han sig åt
övers, och
bearbetningar. Av övriga
— 625 —
— 626 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
