Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holländska litteraturen - Holländska ostindiska kompaniet, Förenade ostindiska kompaniet - Holländsk-frisisk boskap - Holländsk häst - Holländsk konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOLLÄNDSKA OSTINDISKA KOMPANIET
Anthonie Donker, pseud. för Nicolaas
Anthonie Donkersloot (f. 1902),
litteraturhistoriker, kritiker och poet, också humanist,
Johan Fabricius (f. 1899), som tar upp
romantiska historiska ämnen, och Piet Bakker
(f. 1897), som skrivit en livfull pojkskildring,
”Ciske de rat” (1941) och dess forts. ”Ciske groeit
op” (1943). Det kraftiga inslaget av katoliker i
Hollands befolkning avspeglas också i den nyare
litteraturen. Gerard Bruning (1898—1926)
startade 1925 tidn. ”De Gemeenschap”, som blev
organ för en energisk grupp katolska apologeter
och kulturpolemiker, bl.a. Anton van
Duin-k e r k e n, pseud. för W i 1 h e 1 m u s
Assel-bergs (f. 1903), essäist, Jan Engelman (f.
1900), poet, och Antoon Coolen (f. 1897),
berättare. Till ”Gemeenschaps”-gruppen hörde
också Albert Helman (pseud. för Lou
Lichtveld, f. 1903 i Västindien), som till en
början framträdde som ett slags primitivist men
som o. 1930 övergav sin katolska tro och anslöt
sig till kommunismen. Andra vänsterorienterade
förf, under mellankrigstiden voro A d r i a n u s
Michael de Jong (1887—1943), Jef Last
(f. 1898), som bl.a. skrev romaner med motiv
ur fiskarnas liv, och Theun de Vries (f.
1907), som gett bilder ur böndernas liv. Den
tyska ockupationen verkade splittrande och
desorienterande på h. I den 1942 efter tyskt
mönster grundade ”kultuurkamer” inträdde endast
ett fåtal förf., och h. gick under jorden. Efter
ockupationens hävande har h. åter blivit livlig,
men det har icke framträtt någon förf, av större
format. — Litt.: G. Kalff, ”Geschiedenis der
nederlandsche letterkunde” (7 bd, 1906—12); J. te
Winkel, ”De ontwikkelingsgang der nederlandsche
letterkunde” (5 bd, 1908—21); W. Kloos,
”Nieu-were literatuurgeschiedenis” (15 bd, 1904—25);
”Geschiedenis de letterkunde der Nederlanden”
(1939 ff.); J. Greshoff, ”Nieuwe nederlandsche
dichtkunst” (1942); ”Dichterschap en werkelijkheid”
(2 ed. 1943); Martha A. Muusses, ”Landvinning,
nutida holländsk dikt i svensk tolkning” (2 uppl.
1945), ”Hollands litteraturhistoria” (1947). [Rth]E.
Holländska ostindiska kompaniet, Förenade
ostindiska kompaniet, se Ostindiska
kompanier.
Holländsk-frisisk boskap, nötkreatursras, se
Nötkreatur.
Holländsk häst, gemensam benämning på
urgamla lantraser, som kring mitten av 1800-talet
utgjorde huvudmassan av Hollands häststock.
Mest kända voro den frisiska, gelderländska och
seeländska. Numera förekommer som ren ras
endast den förstn., som är helsvart och i stort
antal exporteras till England, där den användes
som begravningshäst.
Holländsk konst. Arkitekturen i de n.
nederländska prov, sammanhänger med konsten vid
Rhen. Från den romanska byggnadsperioden
märkas kyrkorna i Maastricht och Deventer (den
stora kyrkans krypta). Gotiken har i de n. prov, icke
fått samma rika utbildning på det profana området
som i Flandern (se Flamländsk konst).
Renässansen kom tidigt till Holland. I Middelburg, vars
rikt dekorerade rådhus är uppfört i sengotik,
framträdde renässansens palatsbyggnadskonst redan
under 1500-talets förra del. I Holland användes
ända från äldre medeltiden mestadels tegelsten;
praktbyggnader uppfördes stundom i huggsten
(t.ex. från Eiffelområdet). Så utbildades vid
1500-talets mitt den typiskt holl. renässansen med röda
tegelmurar och grå el. gulaktig huggsten till
om-ramningar och ornament. Denna renässans spred
sig också till Östersjöländerna med
huvudområden i Sydskandinavien och Danzig. Vackra prov
på denna arkitektur i Holland äro slakthuset i
Haarlem (av Lieven de Key, o. 1560—1627),
rådhusen i Bolswart, Haag etc. samt, från
1600-talets början, Mauritzhuis i sistn. stad. Det
ståtliga rådhuset i Leiden, byggt vid 1500-talets slut
(ett ungdomsarbete av Lieven de Key), är beklätt
med huggsten. I Amsterdam uppförde H e n
d-rik Cornelisz de Keyser (1565—1621)
reformerta kyrkor, mönstergivande för den nya
stilen. En stram och saklig klassicism, ”den
holländska palladianismen” med Andrea Palladios stil
som förebild, har sitt huvudmonument i
stadshuset i Amsterdam (av Jacob van Campen,
1595—1657). I samma anda byggde Pieter
Post (1608—69) Mauritshuis i Haag. Under
1700-talet och 1800-talets förra del har konsten i
Holland gått tillbaka. Vid 1900-talets början reste
sig i Haag det storartade, praktfullt inredda
tegelpalatset för den Internationella domstolen.
Funk-tionalismen främsta företrädare äro J. P. O u d i
Rotterdam och C. van Esteren i Haag. —
Bildhuggarkonsten har aldrig haft någon
egentlig blomstring i Nederländerna. Från äldre
tider märkas några ståtliga gravvårdar med
liggande figurer (t.ex. i Breda och Delft). Vid
1600-talets början framstod också på detta område H.
de Keyser, vars söner Pieter (1595—1676) och
Willem (1603—efter 1674) också voro skickliga
dekoratörer. I konstindustrien märkes särsk.
fajanstillverkningen (se Delftfajans).
Holländarnas stora konst är måleriet.
Under 1400-talet, då den flamländska konsten
florerade, gingo de nordnederländska mästarna till de
stora konstcentra i Flandern; så Dirk Bouts
(o. 1420—75) och Gerard David (o. 1460—
1523). I Holland verkade Aelbert van
Ou-water, Gertgen tot Sint Jans (o. 1465—o.
1495) och Hieronimus Bo sch (d. 1516). Den
holländska egenarten framträder tidigt hos dessa
o.a. mästare: sinne för det genremässiga och för
den landskapliga skönheten samt färg- och
ljusverkan, men även, som hos Bosch, för det
fantastiska. Under 1500-talets förra del framträdde
som målare och grafiker Lucas van
Leiden (1494—1533), som kan betraktas som
inledare av den nu uppblomstrande
nordnederländska konsten. Ännu under 1500-talet var den
föga rikt utvecklad. Inflytandet var starkt från
de s. nederländska prov, och från Italien. Nu
blev Utrecht ett viktigt konstcentrum. I
romani-serande riktning framträdde Jan van S c
o-rel (1495—1562) och A. Moor (1512—75), den
senare en utmärkt porträttör, även verksam i
utlandet; den förre hade förbindelser med Sverige
(Gustav Vasa). Som duktiga porträttmålare
framträdde något senare Jan van Ravesteyn
(o. 1572—1657) i Haag och Michiel M i e r
e-velt (1567—1641) i Delft, den senare med stor
— 663 —
— 664 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
