Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holst, Peter - Holst, Gustav Theodore - Holstebro - Holstein - Holstein, ätt - Holstein, 1. Johann Georg von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOLST
sjukdomarna. Jämte K. Faber och K. Petrén har
H. utg. ”Lärobok i intern medicin”.
Holst, Gustav Theodore, engelsk
tonsättare (1874—1934), av svensk härstamning,
elev vid Royal College of Music i London och
1919 anställd där som lärare i komposition. 1918
—19 hade H. för arméns räkning pedagogiska
uppdrag i Grekland och Mindre Asien. H:s första
större verk var en-aktsoperan ”The revoke” (1895),
som följdes av bl.a. en balettsvit och
Cotswold-symfonien. Hans musik talar i dessa tidigare verk
med senromantikens yppiga uttrycksmedel,
ytterligare understruket av en raffinerad orkesterskrud.
Hans intresse för kolorit och exotism inspirerade
honom till en rad verk med motiv ur hinduisk
sagovärld, t.ex. operan ”Sita” och kammaroperan
”Savitri”. H:s bästa och mest kända verk är
sviten ”The planets” (1915) samt operan ”The
per-fect fool” (1921). Under senare år övergick han
alltmer till atonala uttrycksmedel och skrev gärna
en komplicerad, polytonal sats, t.ex. de sista
körverken och koralsymfonien. P.L.
Holstebro’, stad i Ringköbing amt, n.v. Jylland,
38 km n.ö. om staden Ringköbing, på båda sidor
om Storaan; 13,212 inv. (1945). Hamnplats är
Struer, vid Limfjorden. Betydande maskinindustri;
slakteri, tobaks- och klädesfabriker. H. nämnes
f.g. 1274. Under 2:a världskriget byggde den
tyska ockupationsmakten i Grove strax utanför H.
ett krigsflygfält, vilket 1946 övertogs av danska
flygvapnet.
Holstein [hål’Jtain] (mlty. Holsten-, eg. dat. plur.
av ett folknamn: hult-, skogsittare, skogsbor),
fordom tyskt grevskap, numera del av preussiska
prov. Schleswig-Holstein. Grevskapet H. utgjorde
det viktigaste furstendömet i och omfattade alltid
huvuddelen av det gamla området Nordalbingien*,
landet mellan Elbe och Ejder. Det erhöll sitt namn
av en av de tre saxiska stammar, holseterna, som
Adam av Bremen på 1000-talet räknade som
Nord-albingiens bebyggare. De två andra stammarna
gåvo namn åt Dithmarschen och Stormarn. Hela
Nordalbingien tillhörde sedan 900-talet ätten
Bill-ungs saxiska hertigdöme; sedan detta hus
utdött, upprättades o. un ett grevskap H. under
huset Schauenburg, som jämväl omfattade
Stormarn. Dithmarschen* gick tillsvidare andra
vägar. Den förste greven av huset Schauenburg,
Adolf I, utkämpade strider såväl med Knut
Lavard, vilken hotade hans makt, som med
vender-na; hans son Adolf II (d. 1164), som var nära
förbunden med Henrik Lejonet och på gr. härav
en tid berövades sitt grevskap, utvidgade detta
österut över slaviskt land och kunde 1143 vid
Östersjön grunda staden Lübeck, som han dock
måste avträda till Henrik Lejonet. Adolf III
skiftade parti i striden mellan kejsaren och Henrik
Lejonet samt delade sålunda ej dennes fall.
Under hans tid ägde den kraftiga danska expansionen
mot s. rum. Adolf besegrades 1201 vid Stellan i
grund av danskarna och måste abdikera, varefter
H. indrogs i det danska riket och under Albert*
av Orlamünde blev ett danskt län. Det sålunda
uppkomna läget bekräftades 1214 av den tyske
kungen Fredrik II, som till Danmark avträdde allt
land n. om Elbe. Först sedan Valdemar 11 1223
råkat i fångenskap, föll det danska väldet i H.
samman; Adolf III:s son Adolf IV satte sig i
besittning av landet och tryggade det genom
segrarna vid Mölln 1225 och Bornhöved 1227 åt Tyskland
och sin ätt. Hans söner, Johan I och Gerhard I,
styrde från 1239 landet i samregering intill den
förres död; 1273 delades det mellan Gerhard och
Johans söner, varefter följde nya delningar (se
Schauenburg). De flesta grenarna utdogo före
1300-talets slut, varefter största delen av H.
återförenades under linjen Rendsburg. Av de många
grevar, som samtidigt styrde landet, nådde
Gerhard III av Rendsburg (d. 1340) och Johan III av
Kiel (d. 1359) verklig betydelse. Med skicklighet
utnyttjade de i inbördes rivalitet till egen fördel
Danmarks svaghetstillstånd på 1320- och
1330-talen. Johan förvärvade som pant Skåne och
Blekinge, vilka dock 1332 överlätos till Magnus
Eriksson av Sverige. Gerhard lyckades 1326 få sin
systerson och myndling, hertig Valdemar av
Sönder-jylland, vald till dansk konung, varvid Gerhard
själv erhöll hertigdömet Sönderjylland* som
ärftligt danskt län. Denna union mellan
Sönderjylland och delar av H. blev ej bestående, enär
Valdemar redan 1330 måste lämna sitt danska rike och
Gerhard då till honom åter avträdde
Sönderjylland. Men sambandet mellan detta land och
kungariket Danmark hade Gerhard 1326 förstått
att lossa genom den s.k. Constitutio valdemariana,
vari det bestämdes, att de två länderna ej skulle
få ha gemensam herre. I stället strävade Gerhard
att knyta Sönderjylland till H., och han själv
lyckades få delar därav i sin hand. Under den
konunglösa perioden i Danmark 1332—40 var han
över huvud den egentlige styresmannen i hela
Jylland. Hans död 1340 (jfr Niels Ebbesen) gjorde
visserligen slut på detta herravälde, men hans söner
Järn-Henrik och Klaus erhöllo vid den nyordning
av de danska förhållandena, som 1340 träffades i
Lübeck, hela Sönderjylland i pant. Dess s. del
förblev i grevarnas besittning; dess n. del
återgick för en tid till hertig Valdemar men
erövrades, sedan dennes son Henrik dött, 1375 av
Järn-Henrik, vars son Gerhard IV 1386 av Margareta
formligen förlänades med hertigdömet
Sönderjylland. Dess och H:s historia äro efter denna tid
oupplösligt förbunden; se Schleswig-Holstein. —
H:s betydelse för Norden har under medeltiden
varit utomordentligt stor. Från H:s ridderskap
utgick främst strömmen av tyska adelsmän till
Norden, och i de nordiska förvecklingarna
inblandade sig med framgång vid flera tillfällen H:s
grevar. — Litt.: O. Brandt, ”Geschichte
Schles-wig-Holsteins” (2 Aufl. 1926; dansk övers, s.å.). B.
Holstein [hål’Jtäin], sedan 1300-talet känd
nordvästtysk adelsätt, utgrenad även till Danmark,
där H.2) 1708 blev greve till Holsteinborg
och H.3) 1750 greve till Ledreborg; en medl.
av den förres ättegren fick 1828 tillåtelse att
kalla sig von H.-R a t h 1 o u.
1) Johann Georg von H., dansk
ämbetsman (1662—1730). var född i Mecklenburg men kom
först i dansk hovtjänst och sedan i statstjänst, blev
1712 medl. av konseljen och 1714 president i
mis-sionskollegiet, för vars verksamhet den varmt
pietistiske H. visade ett stort intresse. I politiken
hyste han som mecklenburgare en stark misstro
till tsar Peter och yrkade ivrigt på en nära
anslut
— 707 —
— 708 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
