Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Homén, 2. Theodor - Homén, 3. Olaf - Home Office - Homeopat - Homeopati
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOMEOPATI
se som fysiker ligger
i hans grundliga och
omfattande
undersökningar inom fysikens
praktiska tillämpning
i meteorologi,
jordfysik och hydrologi.
H. lade grunden till
den
hydrografisk-bio-logiska havsforskning-en i Finland och
utförde viktiga
undersökningar över
nattfrostens härjningar.
Han var en man med
livliga och mångsidiga intressen, politiker,
tidningsman, affärsman. Under Bobrikov-tiden var
han en av de främsta förkämparna för det
passiva motståndet och blev därför 1904
landsför-förvisad; domen upphävdes följ. år. A.B.L.
3) Lars O 1 a f H., den föreg:s sysslings son,
litteraturhistoriker (f. 1879), fil. dr 1919, prof, i
svenska litteraturens historia vid Åbo akad. 1919
—21, i allmän litteraturhistoria med poetik 1921—
46. H. har varit flitigt verksam som litteratur- och
teaterkritiker. Hans
artiklar präglas av stor
lärdom och beläsenhet
samt av en elegant
stil, ofta med
dragning åt det ironiska.
Hans beundrade
mästare ha varit Voltaire
och Anatole France;
om den sistn. har han
även skrivit ett mindre
arbete. H:s
teaterrecensioner ha samlats
i ”Från Helsingfors’
teatrar” (3 bd, 1915—
19), hans
litteraturkri
tiska artiklar i ”De nya författarna” (1915) och
”1 marginalen” (1917). H:s litteraturhistoriska
studier ha särsk. gällt den franska klassicismen
(”Studier i fransk klassicism”, 2 bd, 1914—16).
Han har vidare utg. d. 1 av en levnadsteckning
över skalden Gabriel Lagus (1919). H. utgav en
förk. sv. övers, av ”Kalevala” 1944. [E.EdfE.
Home Office [håH’m åffis], det engelska
inri-kesdep., står under ledning av en inför
parlamentet ansvarig minister, kallad statssekreterare.
I raden av offices of secretaries of State, alla
härstammande från det först från Henrik III:s
regering kända Office of King’s Secretary, intar H.
ställningen som residuary delegate, d.v.s.
universalarvinge. Uppgifter, som icke uttryckligen anvisats
andra dyl. offices, tillkomma H. Det mottar och
för vidare till kronan ställda petitioner, avger
yttranden i benådningsfrågor, övervakar
parlamentsvalen och utlänningars naturalisering,
träffar arrangemang för domstolarnas sessioner och
tar viss befattning, olika i London och
annorstädes, med polisväsendet o.s.v. F.Lth.
Homeopa’t, utövare av homeopati*.
Homeopati’ (till grek. homoi’os, lika, och path’os,
lidande), ett medicinskt lärosystem, vars
upphovsman var den tyske läkaren S. Hahnemann. Då
denne en gång på sig själv prövade en dekokt av
kinabark, överfölls han av ett frossaanfall (en,
efter vad vi nu veta, högst abnorm kininreaktion).
Denna iakttagelse, att malariamedlet kinin på den
friska organismen framkallade just ett för
malaria karakteristiskt symtom, blev utgångspunkten
för de spekulationer och talrika försök med andra
läkemedel, på grundval av vilka Hahnemann
uppställde den s.k. likhetslagen (simil’ia
simil’i-bus curan’tur — lika botas med lika), av honom
själv (1796) uttryckt sålunda: ”Sjukdom avhjälpes
hastigast, fullkomligast och säkrast genom de
läkemedel, som äro i stånd att inom den friska
kroppen framkalla konstgjorda lidanden, som så
nära som möjligt likna dem, vilkas
tillintetgörande åsyftas.” Denna lag blev den nya
läkemetodens ena huvudprincip. Dess andra blev den s.k.
utspädnings- el.
potenseringsprin-cipen (se nedan). För h. liksom så ofta för den
tidens medicin utgjordes grundvalarna i långt
högre grad av naturfilosofiska spekulationer än av
nykter, kritisk naturiakttagelse. Enl. Hahnemann
bero sjukdomarna på förändringar i
”livskrafterna” och äro således immateriella till sitt väsen.
Som sådana kunna de ej bekämpas med materiella
läkemedel. Men i läkemedlen finnas inneboende
immateriella läkekrafter, vilka frigöras,
potense-ras, vid medlens utspädning. Vid detta läkekraftens
frigörande skulle en fullständig omkastning äga
rum i fråga om läkemedlets verkningar. Ty medan
t.ex. jodkalium i stora doser framkallar snuva
(jodsnuva), ansågs den läkekraft, som frigöres vid
medlets i fråga utspädning, i stånd att bota snuva.
— Hahnemann själv använde läkemedlen i
cente-simalpotenser, d.v.s. varje potens erhålles genom
100-faldig utspädning av den föregående.
Utspäder man en droppe av ”urtinkturen” (stark
spritlösning av läkemedlet) med 99 droppar sprit,
erhålles i:a centesimalpotensen. En droppe av
denna, utspädd med 99 droppar, ger 2:a potensen
o.s.v. På samma sätt kan ett medel utspädas
genom utrivning med t.ex. socker, som sedan kan
förarbetas till piller, innehållande medlet i önskad
potens. Centesimalskalan har senare i de
homeo-patiska farmakopéerna ersatts med decimalskalan,
enl. vilken varje utspädning, potensering, sker i
förhållandet 1:10. Homeopatiläkemedlen
föreskrivas numera i regel i 6:e upp till 3o:e
decimalpo-tensen (utspädning 1 g på en billion mil3), av
några homeopater ända upp i 200:e potensen. Med
vår nuv. kunskap om molekylernas och
atomernas massa är det lätt att räkna ut, att redan vid
24:e potensen finnes mindre än en molekyl av det
utspädda medlet pr g piller el. lösning. Att en
förutsättningslös, vetenskaplig prövning ej hittills
varken å patienter el. försöksdjur förmått uppvisa
någon som helst verkan av de homeopatiska
medlen även i potenser avsevärt lägre än den 30 :e,
torde då ej vara ägnat att förvåna. Lika litet
som potenseringsprincipen har likhetslagen hållit
stånd inför den vetenskapliga kritiken.
Att h. likväl genom mer än 100 år vunnit så
talrika anhängare, sammanhänger med flera
omständigheter. Alltifrån första början har h. ställt
sig i skarp opposition mot ”skolmedicinen”,
”al-lopatien”, ”antipatien”. Denna motsättning har
alltid tillförsäkrat h. ett talrikt klientel, enär
— 721 —
— 722 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
