Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Homeopati - Homer - Homer, Winslow - Homerider - Homerisk slummer - Homeriskt löje - Homeros (Homer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOMER
många av de patienter, som gå ohulpna från den
”allopatiske” läkaren, gärna söka sig till ett läger,
som tiderna igenom vetat att frikostigt utlova
hjälp särsk. i dylika fall. Därtill kommer den
dragning, som mystiken i h:s läror utövar på
många sinnen, h:s avoghet mot vaccination och
vivisektion, dess förkärlek för varjehanda s.k.
naturläkekurer, ävensom det förhållandet, att h.
ej sällan uppträder med en viss religiös färg. —
Vad beträffar h:s av dess utövare och anhängare
så lovprisade resultat, bör i första hand erinras
om att det mycket ofta händer, att en förbättring,
som uppfattas som följd av en viss behandling, i
själva verket inträtt helt oberoende av denna.
Därtill kommer suggestionen, som sannolikt
spelar en alldeles särsk. stor roll just inom det
klientel, som av nämnda skäl dragés till h. Ett mycket
vanligt förhållande är, att en behandling, som går
under rubriken h., ej alls är det.
Sjukdomsbe-handling med åtskilliga läkemedel i doser, motsv.
de lägsta homeopatiska potenserna, kan i många
fall vara framgångsrik, men den kan ej rätteligen
betecknas som h., lika litet som de ej få av våra
vanliga läkemedel, som i stor dos framkalla
symtom, vilka mer el. mindre likna symtomen vid de
sjukdomar man behandlar med dem, därför få
betecknas som homeopatiska. Men mycket ofta,
särsk. i sådana länder (t.ex. USA), där jordmånen
förlänat h. en långt större utbredning (med egna
univ., sjukhus, apotek etc.) än hos oss, draga sig
de homeopatiska läkarna ej för att i stor
utsträckning använda våra vanliga beprövade läkemedel
i långt över homeopatiska doser. — Vad h. i
Sverige beträffar, utgöres det stora flertalet av dess
utövare av medicinskt obildade kvacksalvare, som
ofta därjämte betjäna sig av ögondiagnos,
chiro-praktik o.d. humbugsmetoder. Förslag om
införande av undervisning i h. vid våra med. fakulteter
avvisades 1912 av K. m:t, liksom av riksdagen med
stor majoritet. — Förbises bör emellertid ej, att
h. i sitt tidigaste skede i ej ringa mån bidragit
till stävjandet av den dåtida skolmedicinens ej
oskadliga användning av häftigt verkande medel
(kräkmedel, drastiska avföringsmedel o.d.), dess
bruk av ofta högst komplicerade
läkemedelsbland-ningar, dess missbruk av åderlåtning m.m.,
varjämte h. starkt betonat betydelsen av ett hygieniskt
levnadssätt, särsk. i fråga om mat och dryck,
men härtill inskränker sig också h:s insats i
läkekonstens utveckling. I den moderna medicinens
positiva utveckling, dess utredande av talrika
sjukdomars orsaker och mekanism samt dess
upptäckter av nya, värdefulla läkemedel har h. ingen
del; tvärtom ha genom desamma de homeopatiska
principernas värdelöshet klart uppvisats. — Jfr
Elektrohomeopati. — Litt.: A. Norgren, C. G.
Santesson & T. Thunberg, ”H. i kritisk belysning”
(1914). J.G.A.
Home’r, se Homeros.
Homer [hau’ma], Winslow, amerikansk
målare (1836—1910), hämtade till sina teckningar och
målningar motiv från kriget mellan nord- och
sydstaterna och blev senare bekant genom sina
marinmålningar. I dessa skildrar han fiskares och
sjömäns kamp mot havet med en koloristiskt
kylig realism, som understryker det heroiska i
ämnet. H. gav inom sin konstart uttryck för sin
generations kamplystna framåtanda. — Bild se
Förenta staterna, sp. 1239.
Homerfder, benämning på de sångare
(”rap-soder”*), som plägade föredraga Homeros’
diktverk; de uppges ofta som avkomlingar till denne.
Home’risk slummer, se Interdum dormitat bonus
Homerus.
HomeTiskt löje, hejdlöst (”outsläckligt”),
skallande skratt, sådant som gudarnas löje skildras hos
Homeros (t.ex. i ”Hiaden”, I, 599).
Home’ros (Homer), enl. traditionen förf, till
de homeriska dikterna, ”Hiaden” och ”Odysséen”.
”Ili a den” skildrar en episod från det trojanska
kriget. Den börjar med tvisten mellan
överbefälhavaren för den grekiska hären, Agamemnon,
och grekernas främste hjälte, Akilles;
förolämpad och vredgad beslutar Akilles att hålla sig
borta från striden, för att man skall få känna,
vad han betyder. Grekernas nederlag uppskjutes
t.v. av mellankommande episoder: en
överenskommelse att avgöra kriget genom tvekamp
mellan Paris och Menelaos, som blir bruten,
Diomedes’ bragder m.m. Sedan Agamemnon
förgäves erbjudit Akilles gottgörelse, kommer det
svåra nederlaget; trojanerna äro nära att intaga
grekernas skeppsläger. I denna fara bönfaller
Patroklos, Akilles’ hjärtevän, denne att få ila
till hjälp, iklädd Akilles’ rustning. Patroklos
faller för Hektors hand. Smärtan över vännens
död kommer Akilles att glömma sin vrede, han
försonas med Agamemnon och ilar ut i striden,
nedlägger Hektor och släpar hans döda kropp
bunden vid sin stridsvagn till sitt läger. I
nattens mörker beger sig Priamos, Hektors gamle
fader och Tröjas konung, under gudarnas skydd
till Akilles’ läger för att med gåvor förmå
honom att utlämna Hektors kropp att begravas.
Akilles beviljar hans bön, och båda förena sig
i klagan över människornas bittra öden.
Skildringen av dödsklagan över Hektor bildar slutet.
— Efter Tröjas intagande blevo flera av de
grekiska hjältarna vinddrivna under hemfärden,
bland dem Odysseus, konung på Ithaka, som
var borta i tio år, medan friare, som
eftersträvade hans gemål Penelopes hand och därmed
kungavärdigheten, våldgästade hans hus. Dessa
äro förutsättningarna för ”O d y s s é e n”. Den
börjar med en löst tillfogad episod: Odysseus’
unge son Telemachos gör en resa till Pylos och
Sparta för att inhämta underrättelser om sin
fader. Nymfen Kalypso, som kvarhållit Odysseus,
måste på gudarnas bud låta honom fara bort på
en flotte, som han själv timrat; den krossas av
vågorna, skeppsbruten landar Odysseus på
faia-kernas ö, mottages vänligt av Nausikaa och
hennes fader, konung Alkinoos. Inför denne
berättar Odysseus sina äventyr under sina irrfärder,
om cykloperna, laistrygonerna, Skylla och
Cha-rybdis, besöket i underjorden m.m. På ett
faia-kiskt fartyg föres Odysseus till Ithaka, där han
träffar sin son Telemachos och förklädd till
tiggare beträder sitt hus. Penelope kan icke längre
motstå friarnas pockande utan lovar sin hand
åt den, som kan spänna Odysseus’ båge och
vinna priset i målskjutning. Då friarna ej förmå
spänna bågen, ber tiggaren att få försöka. Han
spänner bågen, träffar målet och riktar därefter
— 723 —
— 724 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
