Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Homo - Homo- - Homocerk - Homocykliska föreningar - Homodont - Homofon - Homofoni - Homogametisk - Homogami - Homogen - Homogen hämning - Homogenisering - Homogeniseringsmaskin - Homograf - Homografisk transformation, homografi - Homo homini lupus - Homoioplastik, homooioplastisk transplantation - Homoioterma djur - Homojer - Homojusianer, homojousianer, homoiusianer, homoiousianer - Homokinin - Homoklini - Homolle, Théophile - Homolog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOMO-
zool., människosläktet. — H. aurignace’nsis, se
Au-rignacrasen. H. heidelbergPnsis, se
Heidelbergmän-niskan. H. neanderthale’nsis (H. primi gen’ius), se
Neanderthalrasen. H. nov’us, se d.o. H. rhodesie’nsis,
se Människan. H. sap’iens (lat. sapiens, förståndig,
vis), Linnés benämning på människan.
Homo- (av grek, homos’, samma), i sms.: lik-,
lika.
Homocerk’, zool., om en viss form stjärtfena (se
Fenor).
Homocykliska föreningar, kem., se Cykliska
föreningar.
Homodont [-ånt’] (till homo*- och grek. odu’s,
gen. odon’tos, tand), om ett djur, vars alla tänder
i käkarna äro likartade. Jfr Heterodont.
Homodrom bladspiral [-å’m], se Blad, sp. 60.
Homofon [-å’n] (till homo-* och grek, fone’, ljud),
mus., se Homofoni; språkv., se Homograf.
Homofoni’, beteckning för den musikaliska sats,
i vilken ackorden (samklangerna) äro huvudsaken,
medan de särskilda stämmornas förande får
underordna sig den ackordmässiga helheten, detta i
mots. till p o 1 y f o n i, där stämföringen är
huvudsaken och ackorden (samklangerna) alstras
härav. Homofon och polyfon stil ha ständigt
växlat och samverkat i musikens historia; den
starkaste brytningen mellan de två principerna ägde
rum vid tiden o. 1600. Jfr Flerstämmighet.
Homogame’tisk, ärftl., se Heterogametisk.
Homogami’ (till homo-* och grek. gam’os,
äktenskap), det förhållande, att, till skillnad från d i k
o-g a m i*, ståndare och pistill i en tvåkönad blomma
äro utvecklade vid samma tid.
Homogen [-je’n] (till homo-* och grek. gen’os,
slag), ensartad, likformig. Motsats: h e t e r o g e’n.
— Subst.: homogenit e’t.
1) Fys. Homogen kropp, en kropp, vars
alla delar ha samma egenskaper. — Homogent
fält, se Kraftfält. — Homogent ljus, m
o-nokromatiskt el. enfärgat ljus,
strålning, som endast innehåller ljus av en enda
våglängd.
2) Matem. En funktion f =f(x, y, z ...)
(analogt en ekvation) med de obekanta x, y, z... säges
vara homogen av n:te graden, om den endast
multipliceras med tn, då alla obekanta x, y, z. .. utbytas
mot resp, tx, ty, tz... För en sådan funktion gäller
Eulers sats
5/ 8f öf
1 + V Sy + 2 bi + ■ ■ • " " ’ f(^ • • ■> •
Ex. på homogen funktion 1) x3 + y3 + xy2 + xyz
(gradtal 3); 2) + Vy + V2 (gradtal V2); 3)
- + (gradtal 0). Hr.
y z2
Homogen hämning, psykol., se Tankehämning.
Homogenise’ring [-j-], en behandling, som
helmjölk och grädde undergå med tillhjälp av en
ho-mogeniseringsmaskin*, för att fettet ej skall
avskilja sig, då de skola steriliseras för att
förvaras någon längre tid. Det är även mycket vanligt,
att grädde, som är avsedd att sättas till kaffe,
ho-mogeniseras utan att ha blivit steriliserad, emedan
den genom h. får egenskapen att verka fetare än
icke homogeniserad grädde. H. utföres bäst vid en
temp. av c:a 500 i grädden, efter det denna varit
upphettad till 80—85°. L.F.R.
Homogeniseringsmaskin, vanl. en
tre-kolvs-pump, med vilken helmjölk el. grädde pressas
under högt tryck, 100—250 kg, genom ett i hög grad
strypt lopp, för att de skola bli homogena, d.v.s.
för att fettkulorna skola söndersplittras till så
små dimensioner, att de förlora förmågan att
skilja sig från serum (se Homogenisering).
HomograT (till homo-* och grek. graf’ein, skriva),
ord, som skrives (stavas) lika med ett annat men
har olika uttal (och betydelse), t.ex. hov (häst-,
konunga-). Likljudande ord (oavsett deras
stavning) har man stundom kallat homofon a, t.ex.
håv och (konunga-)Aoz/ (jfr Homonym).
Homogra’fisk transformation, homograf i,
matem., se Kollineation.
Hcm’o hom’ini lup’us (lat.), ”den ena människan
är en varg mot den andra”, uttryck, hämtat från
Plautus’ komedi ”Asinaria” (v. 495), av Thomas
Hobbes använt som slagord om det mänskliga
naturtillståndet (jfr Bellum).
Homoioplasti’k, h om o iop 1 as’t i sk
trans-p 1 a n t a t i o n, se Plastisk operation.
Homoioter’ma djur, se Egenvarma djur.
Homojer [-åjj’-], kyrkohist., se Arianism.
Homojusia’ner el. h o m o j o u s i a n e r, resp,
homoiusianer, homoiousianer (till
grek. hom<5i’os, lika, och usi’a, väsen), det moderatare
partiet inom arianismen, vilket i de kristologiska
striderna om Sonens förhållande till Fadern
förfäktade väsenslikhet mellan dem, medan den
riktning, som företrädde uppfattningen, att de äro av
samma väsen, kallades homousianer (till grek.
homos’, samma, och usia, väsen). Viktor Rydberg
har, måhända något karikerat, i ”Den siste
athena-ren” skildrat dessa partiers förbittrade strider med
varandra. S.N.
Homokini’n [-c-], kem., se Kinaalkaloider.
Homoklini’, bot., se Självbefruktning.
Homolle [åmåll’], T h é o p h i 1 e, fransk
arkeolog (1848—1925). Som medl. av franska
arkeologskolan i Aten 1874—78 ledde H. grävningarna
på Delos; prof, i Nancy 1878. Dir. för
Aten-skolan 1890 lät H. företa viktiga systematiska
utgrävningar i Delfi. 1904 blev han dir. för de
franska nationalmuseerna men avgick i samband
med stölden av ”Mona Lisa”-tavlan. 1912—13
var han åter dir. för Aten-skolan, därefter
gene-raldir. för Bibliothèque nationale. H. utgav bl.a.
”Les archives de 1’intendance sacrée å Délos”
(1886) samt ”Explöration archéologique de
Délos” (1909—39; jämte M. Holleaux m.fl.) och
”Fouilles de Delphes” (1902—43). N.V.
Homolog [-å’g] (grek. homoPogos),
överensstämmande. Subst.: h o m 0 1 o g i’.
1) Biol., se Analogi.
2) Geol. Som homologa betecknar man — utan
hänsyn till den geologiska åldern — sådana
bergarter, för vilka är gemensamt, att de
uppkommit i miljö av en bestämd typ; så är t.ex. varje
ökenbildning homolog med varje annan
ökenbildning o.s.v.
3) Kem. Föreningar med samma kemiska
karaktär, t.ex. de mättade kolvätena av formeln CnHfn+2>
vilka i sin sammansättning skilja sig åt endast
genom en CH2-grupp el. en multipel därav, sägas
— 731 —
— 732 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
