Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Home rule - Homespun - Homestead - Home, sweet home - Homeyer, Carl Gustav - Homicidium - Homilet - Homiletik - Homilia - Homiliarium, liber homiliarius - Hominider - Homma - Hommage - Homme - Hommelvik - Hommes d’armes - Homo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOMO
det upproriska Sydirland, genomfördes 1921 för
Sydirland vad man kallat dominion h., i det att
Sydirland blev en fristat med samma ställning inom
brittiska imperiet som de s.k. dominions.
Nordirland hade redan förut fått eget h. ung. efter den
ursprungliga planen. Jfr Irland, historia. vSw.
Homespun [håu’mspBn] (eng., hemspunnet), eg.
grova, tjocka och handvävda ylletyger av
hand-spunnet och följaktligen ojämnt garn från
England och Skottland; numera tyger, som, med halvt
el. helt fabriksmässig tillverkning, imitera dylika.
H. användes till sportkostymer, ulstrar,
reskappor o.s.v.
Homestead [håu’msted] (eng., ung. hemgård),
mellanting mellan eget hem och släktgård.
Begreppet h. är emellertid ganska svävande och
saknar fast, allmänt antagen innebörd.
Beteckningen h. uppkom i USA och omfattar där två
skilda saker. Den ena arten h. skapades enl. en
lag 1862, vilken medgav rätt för varje medborgare
i USA el. den som ansökt om medborgarrätt, att
mot betalande av obetydliga lagfarts- och
regi-streringskostnader med äganderätt få sig tilldelat
160 acres (64,7 ha) el. mindre av den förut
ouppodlade, staten tillhöriga jorden, om han i 5 år
själv el. hans änka el. barn bebott och odlat
jorden. Den tilldelade jordlotten kallades h. och
svarade ej för ägarens tidigare skulder. Lagen
tillkom för att främja uppodlingen av mell. och
v. USA (jfr Förenta staterna, sp. 1176) och är
en påbyggnad av äldre lag från 1830, enl. vilken
varje nybyggare hade förköpsrätt till av honom
uppodlad jord, intill 160 acres. För dem som
tjänat i den amerikanska hären el. flottan under
ett krig, gällde särskilda bestämmelser. Efter
hand tog den jord, som kunde uppodlas medelst
vanliga jordbruksmetoder, slut, och endast sådan
mark, som var lämplig för dryfarming el. extensiv
boskapsskötsel, återstod. Därför ökades genom
lagar av 1909 och 1916 maximiarealen för h. från
160 till 640 acres (259,0 ha), över 250 mill. acres
(101,2 mill. ha) ha tagits som h. i USA. Numera
torde icke längre någon jord stå till förfogande
för dyl. h. — Den andra arten h. regleras i USA
genom delstaternas lagstiftning tidigast 1839 och
innebär utmätningsfrihet för (utom lösöre av
visst slag) av ägaren bebodd mindre fastighet
(hemmet i stad och egna torvan på landet),
kallad h., intill ett i de olika staterna varierande
högsta värde. Liknande bestämmelser gälla i
Canada. Som ett led i 1880-talets stora
jordbruksrörelse uppkom i Europa en häftig
agitation för omplantering på europeisk mark av
h.-idén. K.;J.C.
Home, sweet home [håu’m spi’t], ”Hem,
ljuva hem”, populär engelsk sång; ord av
amerikanaren J. H. Payne och musik av H. R. Bishop.
Homeyer [hå’maiar], Carl Gustav, tysk
rättslärd (1795—1874), från 1824 prof, i Berlin, 1854
kronsyndikus. H. har gjort en bestånde insats
som utg. av tyska medeltida rättsböcker: ”Der
Sachsenspiegel” (1827, 3 Aufl. 1861), ”Die
deut-schen Rechtsbücher des Mittelalters und ihre
Hand-schriften” (1856). Av stort både rättshistoriskt och
etnografiskt värde är ”Die Haus- und Hofmarken”
(1870).
Homicid’ium (lat., till hom’o, människa, och
caè’dere, mörda), dråp, mord.
Homile’t, predikant, särsk. med hänsyn till
behärskandet av predikans teknik; jfr Homiletik.
Homileti’k (av grek. homili’a*, eg.: förtroligt
samtal, fornkyrkans benämning på predikan),
läran om predikan som en del av den praktiska
teologien. H. framställdes i anslutning till den
antika retoriken av Augustinus, förnyades genom
reformationen och humanismen med hänsyn särsk.
till predikans uppgift att utlägga skriften. Bland
dess företrädare märkas Erasmus, Melanchthon,
Hyperius, Mosheim, Hering, bland nutida
Nieber-gall och Fezer. Två huvudriktningar märkas i
nyare tid inom h.: den ena betonar predikans
undervisande, den andra dess
konstnärligt-framstäl-lande sida. I senaste tid ha i mots. till dessa
riktningar särsk. framhävts predikans uppgift att
frambära Guds ord som ett objektivt, levande
budskap till församlingen. I metodiskt hänseende
skiljer h. främst mellan h o m i 1 e t i s k (analytisk)
el. rent textutläggande och tematisk
(syntetisk) predikan, som grupperar stoffet kring ett
bestämt tema (ämne). Till h. hör även predikans
historia. — Litt: O. Quensel, ”H.” (3 uppl. 1910);
J. Jansen, ”Forkyndelsen” (3 Opl. 1923; sv. övers.
1913); F. Sjöberg, ”Utomkyrklig svensk
lekmannapre-dikan under 1800-talet” (1923); K. Fezer, ”Das Wort
Gottes und die Predigt” (1925); O. Holmdahl,
”Gammal och ny förkunnelse” (1920); G. O.
Rosen-qvist, ”Kyrkans förkunnelse och nutidsläget”
(1927); ”Svensk predikan” (3 bd, 1934—39’); A.
Wifstrand, ”Andlig talekonst” (1943); Y. Brilioth,
”Predikans historia” (1945). Y.B.
Homi’lia (grek, homili’d, samtal), urspr. de
förmaningsord, som avslutade gemensamma
uppbyggliga samtal i den urkristna församlingen, sedan
benämning för församlingspredikan över huvud
och senare beteckning för en särskild art av
predikan, som hämtar sitt stoff omedelbart ur texten,
vilken utlägges i praktiskt uppbyggligt syfte. Jfr
Homiletik.
Homilia’rium, liber homiliarius (lat.,
predikobok), samling av homilier (se Homilia) ur
kyrkofädernas skrifter, avsedda att vid
gudstjänsten uppläsas som utläggningar av kyrkoårets
ifrågavarande predikotext. Mest bekant är Karl den
stores h., sammanställt av Paulus Diaconus.
Homini’der (fam. Homin^dae), gemensam
beteckning för medl. av släktet Hom’o, alltså för utdöda
arter (urmänniskor) och den moderna människan*.
Homma, ryssja, särsk. för ålfångst; i sht i
göta-landsdial.; se Fiskredskap, sp. 825, och Kalchéhoma.
Hommage [åma’z] (fra.), hyllning. Jfr
Ho-magium.
Homme [åmm] (fra., av lat. hom’o*’), människa;
man. — H. d’affaires [dafä’r], person, som
ombesörjer annans (privata affärs-)angelägenheter.
Hommelvik, hamnplats och industriort i
Sör-Tröndelag fylke, Norge, vid Trondheimsfjorden
och järnvägen Trondheim—Storlien; 942 inv.
(1930). Utförsel av trävaror.
Hommes d’armes [åmm’ darm’] (fra.), se
Gen-darmeri.
Hom’o (lat., väl av hum’us, jord, och i så fall eg.
”den jordiske”, den av jord födde), människa;
— 729 —
— 730 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
