Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Honorius II (Lambert av Faguano, påve) - 4. Honorius III (Cencio Savelli, påve) - 5. Honorius IV (Giacomo Savelli, påve) - Honorius, Flavius - Honorär - Honourable - Honshiu, Honshu - Honstadium - Hont, De Honte - Honter (Honterus), Johann - von Hontheim, Nikolaus - van Honthorst, 1. Gerrit - van Honthorst, 2. Willem - Honung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HONUNG
3) Honorius II, påve 1124—30, tidigare
Lambert av Faguano, verkade för Lothars
av Sachsen upphöjelse till kejsare och måste 1128
till greve Roger av Sicilien överlämna de påvliga
länen Apulien och Kalabrien.
4) Honorius III, eg. C e n c i o S a v e 11 i,
påve 1216—27, krönte till kejsare Fredrik II, mot
vilken han förde en försonlig politik, och stadfäste
franciskanernas och dominikanernas munkordnar.
5) Honorius IV, eg. Giacomo S a v e 11 i,
påve 1285—87.
Hono’rius, F 1 a v i u s, västromersk kejsare
(384—423), blev 393 augus^tus och vid faderns,
Theo-dosius I:s, död 395 kejsare i den västromerska
rikshalvan. Ledare för riksstyrelsen var Stilicho
intill 408, då han föll offer för en antigermansk
reaktion. När H. i dennas anda förde en huvudlös,
mot germanerna fientlig politik, intog
västgöternas konung Alarik Rom. Efter Alariks död
lämnade västgöterna Italien, och H. försonade sig
med dem samt upplät land åt dem i Frankrike
och Spanien. Usurpationer störde tidvis lugnet
under H:s fortsatta, alltigenom svaga regering. B.
Honorä’r (fra. honoraire), heders-, t.ex. i
hono-rärprof., som har prof:s titel (men ej ämbete),
honorärkonsul o.s.v.
Honourable [ånn’arabl] (eng., ”välboren”), förk.
Hon. el. Honble., i Storbritannien och Irland titel,
som, föregången av artikel, sättes före förnamnet +
efternamnet på sådana medl. av högadeln (the
peerage’), som ej ha annan titel, d.v.s. yngre söner
till earls och alla barn till viscounts och barons.
Den tillkommer även vissa högre ämbetsmän,
särsk. i kolonierna, under deras ämbetstid. I USA
har titeln vidsträckt användning och tillägges
medl. av kongressen och de enskilda staternas
lagstiftande församlingar, domare o.a. högre
funktionärer. — Right Honourable (”högvälboren”),
förk. Rt. Hon., Rt. Honble., tillkommer lagligen
peers men användes om dem endast i legal och
officiell stil samt t.ex. på räkningar o.d. (då före
titeln), dessutom tillkommer den medl. av Privy
Council och användes om dem bland dessa, som
ej äro peers, samt om ministrarna och Londons
Lord Mayor. — Rt. Hon. el. Hon. är även tilltal
i parlamentet (”My friend the Rt. Hon. member
for X”), då en parlamentsled. aldrig brukar
nämnas vid namn under debatten. Eljest användes
Hon., resp. Rt. Hon., aldrig i tilltal och utsättes
ej heller på visitkort. A. Km.
Honshiu [-Ji-], H o n s h u, ö, se Hondo.
Honstadium, bot., se Hanstadium.
Hont [-å-], De H o n t e, Scheldes s.
mynnings-arm.
Honter [-å-], (H o n t e r u s), J o h a n n,
Trans-sylvaniens reformator (1498—1549), humanist,
berömd kartograf, grundade Transsylvaniens första
tryckeri; började på 1530-talet reformationen i
Bra§ov (Kronstadt), där han 1544 blev
stadskyrko-herde. H. nydanade även skolväsendet och gjorde
en betydande insats i dåtida rättsväsen med en
handbok i borgerlig rätt. Hans ”Formula
reformationis” av 1542 blev 1547 omarbetad till
kyrkoordning, gällande för alla tyskar i Transsylvanien.
— H:s skrifter i urval utgåvos 1898 av O.
Neto-liczka. S.N.
von Hontheim [hån’thaim], Johann Nikolaus,
tysk katolsk teolog (1701—90), jur. prof, i Trier
1732, vigbiskop 1748, utgav under pseud. J u s t
i-nus Febronius (varefter hans teorier fått
namnet febronianism) skriften ”De statu
ecclesiae et legitima potestate Romani Pontificis”
(1763), där han gentemot påvens supremati
företräder biskoparnas självständighet och kyrkomötets
överhöghet. H:s skrift fick inflytande på
kyrkopolitiken i flertalet av Europas länder (jfr
Ems-konferensen och Episkopalism). 1778 tvingades
H. att återkalla sina läror. — Litt.: J. Zillich,
”Febronius” (1906). S.N.
van Honthorst [fann hån’thårst]. 1) Ger rit
van H., holländsk målare (1590—1656), elev av
Abr. Bloemert, vistades ett tiotal år i Italien, till
1621, där han påverkades av M. da Caravaggios
naturalism och intresse för överraskande
belys-ningsproblem (kallades också i Italien Gherardo
della Notte). Bäst är han i sina
ljusdunkelmålningar, genrestycken, historiska och religiösa
bilder (”Födelsen”, Florens); i Rom målade han flera
goda altartavlor. Som förmedlare av Caravaggios
konst kom H. att utöva ett betydelsefullt
inflytande på holländskt måleri. I porträttmåleriet var
han mycket anlitad av furstehusen såväl i Holland
som i England och Brandenburg. För Kristian IV
var H. även verksam, varom vittna bilder i
Frede-riksborgs och Kronborgs slott, en del med ämnen
ur Danmarks historia. Flera bortfördes av
svenskarna 1659 och finnas på Drottningholm o.a. slott.
— Litt.: G. J. Hoogewerff, ”G. v. H.” (1924). M.Bjn.
2) W i 11 e m van H., den föreg:s bror,
målare (1594—1666), målade historiebilder och
porträtt, 1646—64 hovmålare i Berlin. Han
samarbetade mycket med brodern, och hans porträttstil
visar ofta fullkomlig överensstämmelse med
dennes; ofta begagnar han t.o.m. broderns sign.
Honung, ett trögflytande, sött ämne, vanl. av
gulaktig färg, som vissa insekter, framför allt bin
och humlor, bereda av blomnektar och vissa andra
växtavsöndringar och som särsk. bina lagra i sina
vaxceller. H. består huvudsaki. av en blandning
av olika sockerarter (32—47 °/o fruktsocker, 22—
45 °/o druvsocker, 1—8 °/o rörsocker) samt vatten
(15—25 %). Den innehåller dessutom mindre
mängder myrsyra, fosforsyra och dextrin samt slutl.
olika äggvitearter och aromatiska ämnen m.m.
H., som i början är trögflytande och klar, stelnar
efter hand, därigenom att sockret kristalliserar
(k a n d e r i n g), men kan genom uppvärmning
åter bringas i flytande form. Uppvärmningen bör
dock ske försiktigt och icke överskrida 500 C.,
enär eljest vissa i h. befintliga viktiga enzymer
förstöras. Spec. v. är hos den flytande h. ung. 1,4.
Dess sammansättning och utseende är i hög grad
beroende på varifrån den härrör. Den h., som t.ex.
under försommaren beredes av
fruktträdsblom-mornas nektar, fruktträds-h., är i regel, liksom
klöver-h., ljusgul och vanl. vattenklar; den som
beredes senare på sommaren är vanl. mörkare,
ljung-h. ofta rödbrun. I vissa fall beredes h. även
av s.k. honungsdagg, som vanl. utgöres av
utsöndringar av vissa insekter, ss. bladlöss;
sådan h. får ofta svartbrun färg. De s.k. fältbina
besöka blommorna och uppsuga nektar, som de
hemföra i en utvidgning av matstrupen, den s.k.
honungsblåsan. Denna rymmer i regel ej
— 745 —
— 746 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
