Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Honung - Honungsbjörn - Honungsblomma - Honungsblommor - Honungsdagg - Honungsdrag - Honungsfåglar - Honungsgrävling, ratel - Honungsgökar - Honungsgömme - Honungsiller - Honungsklöver - Honungskörtlar, nektarier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HONUNGSBJÖRN
Honungsblomma.
Foto O. Andersson.
fullt 20 mg, och för att åstadkomma i kg nektar,
som dock endast motsvarar en betydligt mindre
mängd h., erfordras alltså att bina 50,000—60,000
gånger hemkomma med fyllda honungsblåsor. Den
hemförda nektarn avlämnas i de s.k.
honungscel-lerna i vaxkakornas övre del, där dess
omarbetning till h. utföres av de s.k. h u s b i n a, vilka
oupphörligen suga den in i och pressa den ut ur
honungsblåsan. Härvid dels inverteras rörsockret
i nektarn genom inverkan av vissa enzymer i binas
saliv, dels bringas också större delen av vattnet i
densamma att avdunsta. Genom ständiga
ving-rörelser sätta bina luften i rörelse och påskynda
därigenom avdunstningen, som f.ö. även befordras
av den jämförelsevis höga temp. (intill 350) i
kupan. Allteftersom honungscellerna slutl. fyllas
med färdig h., täckas de med vaxlock. — Den
mängd h., som kan erhållas av ett bisamhälle, är i
främsta rummet beroende av samhällets storlek,
väderleken samt traktens dragförhållanden, d.v.s.
tillgången på lämpliga bifoderväxter. Under särsk.
gynnsamma förhållanden lär utbytet av ett
samhälle kunna uppgå till 100 kg el. däröver, men i
allm. torde man ej kunna uppskatta medelskörden
pr samhälle till mer än c:a 15 kg. årl. H. har
jämförelsevis stort näringsvärde, framför allt på gr.
av den stora mängden invertsocker. Den hade
fordom synnerligen stor betydelse i hushållet och
var därför en viktig handelsvara. Även som
läkemedel nyttjades den, framför allt mot hosta och
vissa andra halsåkommor. Numera har den i stor
utsträckning
undanträngts av andra ämnen
men är dock ofta
föremål för förfalskning.
Se även Biskötsel. —
Ang. turkisk h. se
Sesam. O.Abg.
Honungsbjörn, se
Pälsverk.
Honungsblomma,
Hermin’ium Monor’chis,
den enda av släktets 4
arter, som förekommer
i Sverige. Liksom så
många andra orkidéer
föredrager H. kalkrika
ängsmarker. Den är
c:a 1 dm hög, har små
gulgröna,
honungsdof-tande blommor i tätt ax,
två tunglika blad och vid
basen en klotrund
knölrot. Den nya knölen
an-lägges på en lång och
smal utlöpare. H. är
utbredd i s. och mell.
Sverige samt är uppgiven
för trakten av Umeå.
Honungsblommor,
insektblommor, innehållande honung, se
Ho-nungskörtlar och
Polli-nation.
Honungsdagg, se
Bifoderväxter och
Mjöl-dryga.
Honungsgrävling.
Honungsdrag, se Biskötsel.
Honungsfåglar, se Honungssugare.
Honungsgrävling, r a t e 1, Melliv’ora ratel,
tillhör rovdjursfam. mårddjur och liknar grävlingen
men är grövre och klumpigare och når, svansen
inberäknad, en längd av 1,1 m. Den långa, grova
fällen är på ryggen och huvudets översida askgrå,
på nosen, undersidan och benen svartbrun. H. är
ett nattdjur, som förekommer i bergiga trakter i
Afrika s. om Sahara och lever i av den själv
grävda hålor. Födan utgöres av rötter, smärre
däggdjur och fåglar samt framför allt av honung
och bilarver. Anfallen söker den gräva ned sig i
jorden; i de starka tänderna och de kraftiga
stinkkörtlarna äger den dock goda försvarsvapen. En
närstående art finnes i Indien. H.Bn.
Honungsgökar, Indicator’idae, fam. av ordn.
hackspettfåglar, omfattande finkstora former med kort,
rak näbb, långa vingar, kort stjärt och hård, grå- el.
grönaktig fjäderdräkt. H. leva av insekter, framför
allt bin, och lägga sina ägg i andra fåglars bon. Av
20 kända arter finnas 2 i Indien, de övriga i
Afrikas skogs- och stäppområden.
Honungsgömme, se Honungskörtlar.
Honungsiller, se Pälsverk.
Honungsklöver, art av sötväpplingsläktet*.
Honungskörtlar, nektarier, avsöndringsorgan
hos växter, vilka utskilja en sockerhaltig vätska
(honung, nektar*). H. förekomma hos flertalet
insektblommor (f 1 o r a 1 a el. nuptiala h.), men
kunna även finnas hos andra växtdelar, t.ex. å
stipler el. vid bladskivans bas (extraflorala
el. extranuptiala h.). Florala h. uppträda ofta i form
av en ring vid fruktämnets bas (läppblommiga
växter, lejongapväxter), som vårtlika bildningar vid
ståndarnas bas (korsblommiga), diskbildningar vid
stiftets bas (flockblommiga) m.m.; i andra fall äro
t.ex. ståndare (backsippa) el. pistill (lökarter)
ho-nungsavsöndrande. Den utskilda honungssaften
uppsamlas ofta i särskilda behållare,
honungs-g ö m m e n, ss. i kägellikt förlängda utväxter från
hyllet, s.k. sporrar (akleja, viol, flugsporreblomma),
i groplika fördjupningar hos kronblad (ranunkel),
strutlika foder- el. kronblad (stormhatt, nysört)
m.m. G.
— 747 —
— 748 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
