Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Horsfjärden - Horsgök, enkelbeckasin - Horsley, John Calcott - Horsley, Sir Victor - Horst - Horst Wessel-sången - Hort, Fenton John Anthony - Horta - Horta, Viktor - Hortativ - Horten - Hortense - Hortensior - Hortensis - Hortensius, Quintus Hortensius Hortalus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HORTENSIUS
Horsfjärden, se Hårsfjärden.
Horsgök, enkelbeckasin, se Beckasiner.
Horsley [hå’zli], John C a 1 c o 11, engelsk
målare (1817—1903), utförde i parlamentshuset
freskomålningar med historiska motiv. Hans
främsta område var dock det humoristiska
anekdotmåleriet, delvis med historisk bakgrund.
Horsley [hå’zli], Sir Victor, engelsk kirurg
och fysiolog (1857—1916), var framför alla
pionjären för kirurgisk behandling av nervsystemets
tumörer och utförde vid National Hospital for the
Paralyzed and Epileptic i London ett banbrytande
arbete. Den första exstirpationen av en
rygg-märgstumör gjordes här av H. 1887. H. visade
1884 experimentellt, att avlägsnandet av
sköldkörteln framkallar myxödem. H. var även förkämpe
för sjukförsäkring, folknykterhet, kvinnorösträtt
m.m. A.V.L.
Horst, geogr., geol., se Berg och Förkastning.
Horst Wessel-sången [hårst], se Wessel, Horst.
Hort [håt], Fenton John Anthony,
engelsk teolog (1828—92), prof, i Cambridge, utgav
tills, med B. F. Westcott ”The New Testament in
the original Greek text” (2 bd, 1881). — Litt.: A. F.
Hort, ”Life and letters of F. J. A. H.” (2 bd,
1896).
Horta [åhtu], huvudort på ön Fayal, Azorerna;
c:a 7,000 inv. Viktig kabel-, radio- och flygstation.
Horta [-å-], Viktor, belgisk arkitekt (f. 1861),
sedan 1893 verksam i Bryssel, där han
utfört de mest betydelsefulla byggnaderna inom
belgisk jugendfunktionalism. Särsk. märkes hans
Maison du peuple (1896—99), vars fasad till
största delen består av glas och tunna
järnkonstruktioner och vars rumsindelning ej låses av
några bärande innerväggar. Hans interiörer
utmärkas av en högst raffinerad jugendmjuk
linjeverkan i detaljerna, som blev av avgörande
betydelse för den belgiska jugendornamentikens
utveckling. På 1920-talet grep H. tillbaka på
traditionen och har i stilimitation uppfört flera
betydande byggnader. S.Re.
Hortativ [hår’- el. -i’v] (av lat. horta’ri,
uppmana), språkv., om sats e.d., som innehåller en
uppmaning.
Horten, stad i Vestfold fylke, Norge, på v.
sidan av Oslofjorden; 10,775 inv. (1946). H.,
som blev ladested 1858 och köpstad 1907, är
sedan 1850 huvudstation för norska örlogsflottan
och sedan 1915 jämväl bas för det marina
flygväsendet; sjökrigsskola, varv, flyghamn (med
verkstäder för flygmaskinstillverkning) och
station för trådlös telegrafi. — Vid H. blev 9Ai 1940
den tyska kryssaren ”Emden” försatt ur stridbart
skick av det norska minfartyget ”Olav
Trygva-son” och sänktes en tysk jagare. [S.;H.Sk]R.Hn.
Hortense [årtals], drottning av Holland (1783—•
1837), dotter till general A. de Beauharnais och
hans gemål, sedermera kejsarinnan Joséphine,
ingick på styvfadern N. Bonapartes önskan 1802
äktenskap med dennes bror Ludvig och blev vid
hans tronbestigning 1806 drottning av Holland.
Äktenskapet mellan den sjuklige Ludvig och den
levnadsglada, lättsinniga H. var emellertid mycket
olyckligt, och brytningen dem emellan blev
definitiv, sedan H. fått sin 3:e son Louis Napoléon
(Napoleon III). H. vistades därefter i Paris, knöt
förbindelse med C. de
Flahaut och blev mor
till C. de Morny.
Efter Napoleons fall fick
H. på tillskyndan av
tsar Alexander I av
konung Ludvig XVIII
titeln hertiginna av
Saint Leu men slöt
sig under de hundra
dagarna till Napoleon
och förvisades 1815
från Frankrike. Hon
vistades från 1817
mestadels på Arenen-
berg i Thurgau samt i Rom, varifrån hon dock
förvisades 1831 till följd av sönernas förbindelser
med Italiens revolutionärer. — Litt.: H:s
”Mémoi-res” (3 bd) utgåvos 1927 med bibliogr. av J.
Hanoteau. Biogr. av bl.a. J. Turquan (2 bd, 1927)
och P. de Lacretelle (1936). B.
Horten’sior (efter fransyskan Hortense Barré,
som medföljde upptäckaren, botanisten Ph.
Com-merson [d. 1773], på hans forskningsresor),
prydnadsväxter, tillhörande släktet Hydran’ gea. Den
vanligaste arten, Hydrangea opuloi’ des (H.
hor-te’nsis), är en östasiatisk halvbuske, som
endast i sydligaste Sverige övervintrar på kalljord.
Den odlas ofta som krukväxt för sina stora,
varaktiga blomställningar och är lätt att driva under
vintern. Vissa former härav med urspr. vita el. röda
blommor antaga blå blomfärg, om ammoniakalun
el. vissa andra ämnen tillsättas jorden. Härdiga
buskar äro H. arbore’scens och H. panicula’ta samt
den klättrande H. petiola’ris. C.G.D.
Horte’nsis, -e (av lat. hortus, trädgård), artnamn
på djur el. växter, som bruka leva i trädgårdar
och parker.
Horte’nsius, eg. Q ui n t u s H. Hortalus,
romersk talare (114—50 f.Kr.), praetor 72,
konsul 69, var Roms berömdaste advokat och
vältalare vid tiden för Ciceros framträdande och
därefter dennes mest betydande konkurrent;
uppträdde bl.a. som försvarsadvokat för C. Verres
mot Cicero. Utom talen har H. författat skrifter
i retorik och historia samt även dikter, men av
hela hans produktion finns så gott som
ingenting kvar.
Hortensia.
Foto A. Fors.
SU 13.
26 — Red. avsl. ’•/» 49.
— 801 —
— 802 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
