Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Horton, Walter - Hortonom - Hortulus animae - Hortus Kewensis - Hortus sanitatis - Hortus siccus - Horuk - Horunge - Horungene el. Hurrungene - Horus - Horwalt (Howalt), Ejnar - von Horváth, Ödön - Horve, Thore - Horyń - Hos. - Hosea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOSEA
blev H. efter studier vid amerikanska och
europeiska univ. prof, vid Oberlin College 1925. Bland
hans talrika skrifter, i vilka han i stor utsträckning
behandlat religionsfilosofiska problem, märkas
”Contemporary English theology” (1936), ”The
sig-nificance of Swedenborg for contemporary
theology” (1938), ”Theology in transition” (1943) och
”Our Christian faith” (1945).
Hortonom [-å’m] (nybildning efter mönster av
agronom, till lat. hortus, trädgård, och grek, -nomos,
som sysslar med [något]), sedan 1942 titel för dem,
som utexaminerats från högre trädgårdskursen å
Alnarp.
Hor’tulus an’imae (lat., själens trädgård; ty.
Seelengärtlein) kallades en särskild grupp av
senmedeltida bönböcker*.
Hortus Kewe’nsis (lat.), se Kew Gardens.
Hortus sanita’tis (lat., hälsans örtagård),
medeltidens förnämsta med avbildningar försedda
naturhistoriska verk, antagl. författat av en läkare
i Frankfurt, Johan Wonnecke von Caub (de Cuba).
H. utgavs först i en tysk (1485), därefter i en
väsentligen tillökad latinsk uppl. (1491) och är känd
i ett flertal omtryck.
Hortus siccus (lat., eg. torr örtagård),
torkade växter, se Herbarium.
Horuk, turkisk sjörövare, se Barbarossa.
Horunge, boktr., förhållandet, att ett textstycke
slutar med översta raden av en sida el. spalt
(dubbel h.) el. att ett nytt stycke börjar med
en sidas el. spalts sista rad (enkel h.). Dyl.
anordningar, särsk. dubbel h., anses icke vara god
typografi och undvikas därför.
Horungene el. H u r r u n g e n e, vilt,
glaciär-rikt fjällparti mellan Lusterfjorden och Utladalen,
längst in i Sogn, Sogn og Fjordane fylke, Norge.
H. betraktas ofta som Jotunheimens västligaste
del. Högsta toppen, Store Skagastölstind (2,405
m), är ett omtyckt mål för bergsbestigare och
bestegs f.g. 1876 av engelsmannen W. C.
Slings-by. En annan av de högsta topparna är
Stygge-dalstind (2,347 m).
Den intilliggande
Styggedalsbre har
varit föremål för
ingående
glaciolo-giska undersökningar av H. W:son
Ahlmann. F.I.
Horus,
fornegyp-tisk gud. H., som
i de äldsta
källorna framträder
under många former,
dyrkades på
åtskilliga platser i
Egypten. Centrum för
hans kult var
Ed-fu*. Han dyrkades
som sol- el.
him-melsgud, den över
himlavalvet
svävande solskivan el.
himlavalvet. Han
avbildades med
falkhuvud. I den
mytologiska
spe
Horus-staty av brons. Omkr.
350 f.Kr. Louvren, Paris. Se
även bild 4 å pl. vid Egyptisk
konst.
kulationen sammanfördes H. med solguden Ré,
och han anknöts även till osirismyten, där han
framställdes som son av Osiris och Isis. I senare
tid ägnades den späde H., av grekerna kallad
Harpokrates*, livlig dyrkan. Jfr Egyptisk
religion. — Litt.: H. Kees, ”H. und Seth” (2 bd,
1923—24). O.K-P.
Horwalt (till 1941 Howalt), E j n a r, dansk
författare (f. 1891). H., som är född i Nakskov,
var en tid bokhandelselev men blev sedan
journalist. Under 1930-talet skrev H. en del
satiriska skådespel, riktade mot samhället och det
socialdemokratiska partiet. Av dessa gjorde ”Hvis
jeg havde Penge” (1937) mest lycka. Av H:s
övriga dramatiska produktion kunna nämnas ”Nu
dages det, Brödre” (1933) med en elak karikatyr
av Stauning, ”Sörensen, eller hvad med
Retfær-digheden” (1936)» ”Jeg skal ha’ et Barn” (1938)
och ”Asfalten synger” (1940). — Litt.: E.
Fre-deriksen, ”Ung dansk Litteratur” (1945). I.Bzs.
von Horvåth [hår’-], Ö d ö n, ungersk-tysk
författare (1901—38). H. tillhörde en känd ungersk
släkt, hans far var diplomat, han fick sin
uppfostran i Budapest. H. blev först beaktad i
Tyskland för en rad folkligt hållna lustspel, ss.
”Italie-nische Nacht” (1931), ”Geschichten aus dem
Wiener Wald” (s.å.), ”Kasimir und Karoline” (1932),
”Eine Unbekannte aus der Seine” (s.å.) och ”Hin
und her” (1933); H. stod i nära kontakt med
Max Reinhardt. Efter Hitlers makttillträde skrev
H. ett par i de anglosaxiska länderna beaktade
romaner med motiv ur tyskt liv under nazismen,
”Ein Kind unserer Zeit” och ”Jugend ohne Gott”.
H., som levde i frivillig landsflykt i Paris, omkom
genom en olyckshändelse. Den eng. övers, av
”Ein Kind unserer Zeit” (”A child of our time”,
1939) har förord om H. av F. Werfel och en
karakteristik av S. Zweig. E.
Horve, Thore, norsk sjömilitär (f. 1899),
officer 1920. Vid den tyska ockupationen av
Norge våren 1940 tog H., som då förde befälet
på en jagare, ett deltagande tyskt fartyg som
pris och gick över till England. Under
återuppbyggandet av den norska flottan hade H.
huvudsaki. aktiv tjänst och erhöll sommaren
1942 befälet över den då till norska flottan
överlämnade nya jagaren ”Glaisdale”. Med denna
deltog H. som eskortchef för en större konvoj
till invasionen i Nordafrika s.å. och utmärkte
sig i striderna i Engelska kanalen, så att han
erhöll befälet över den brittiska jagarflottilj han
tillhörde. H. blev därefter chef för de norska
motortorpedbåtarna, som från Shetlandsöarna
opererade mot tyska flottan och sjöfarten på
Norges kust. Senare var H. chef för ”marinens
specialavd.”, som med samma bas uppehöll
förbindelserna med den norska motståndsrörelsen
och utförde specialuppdrag i samband därmed.
H. blev 1946 konteramiral och chef för
sjöförsvaret samt 1947 viceamiral. Han avgick på egen
begäran av principskäl från befattningen 1949
och blev då — med återtagande av konteramirals
grad — chef för militärområdet Nordnorge. C.Sn
Horyn [håTüni], biflod till Pripet* i Ryssland.
Hos., förk. för Hosea.
Hose’a, nordisraelitisk profet i 8:e årh. f.Kr.,
samtida till Amos, nabi till yrket. H. betonar mer
— 805 —
— 806 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
