Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hosea - Hosia, Eino - Hosianna - Hosius - Hosius, Stanislaus - Hosjö - Hoskins, John - Hosor - Hospes - Hospital - Hospital(it)ordnar - Hospitalsbrand, hospitalssjuka - Hospitalsfonden - Hospitalshemman - Hospitalssjuka - Hospitera - Hospites - Hospitium - Hospits - Hospodar - Hossenfelder, Joachim - Hossmo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOSIA
än någon före honom Jahves personliga
förhållande till sitt folk. Religionen är kärlek och
trohet, icke kult. Förhållandet mellan Jahve och Israel
framställes därför bildligt som ett
äktenskapsför-bund, som brutits av Israel genom avfallet till
baalerna och aserorna, vilket måste leda till folkets
undergång. H:s profetior måste förstås mot
bakgrunden av det politiska tillståndet de sista
årtiondena av rikets bestånd, när den ena tronvälvningen
avlöste den andra (Hos. 8:4; 13:10 ff. m.fl.).
Ho-seanska äro största delen av dikterna i 2:2—13;
4—14:1 i Hoseaboken i GT. — Litt.: E. Stave,
”De mindre profeterna”, 1 (1912); A. Allwohn,
”Die Ehe des Propheten H.” (1926); J. Lindblom,
”H.” (i ”Acta acad. Aboensis. Humaniora”, 5,
1928); H. S. Nyberg, ”Studien zum Hosea-Buche”
(!935)> ”Hoseaboken” (i ”Uppsala univ:s årsskr.”,
1941—42). G.Bsm.
Hosia [håss’-], E i n o, finsk författare (1905
—41). Född i ett allmogehem debuterade H.
1937 med novellen ”Kypsynyttä viljaa”
(”Mognad säd”), varefter följde romanerna
”Orjantap-puratie” (”Törnestigen”, 1938), ”Tulipunaiset
rat-sastajat” (”De eldröda ryttarna”, s.å.), ”Musta
aurinko” (”Den svarta solen”, 1941) och en
saml. efterlämnade noveller ”Kukkivia hautoja”
(”Blommande gravar”, 1945). Med romantiskt
färgad ordkonst återgav H. landskapet i
Sata-kunda och skildrade, påverkad framför allt av
Dostojevskij, kroppsligen och andligen sjuka
människor. En särställning i H:s alstring intar
”Tuliholvin alla” (”Under eldvalvet”, 1940), en
skildring, som inspirerats av H:s upplevelser
under finsk-ryska vinterkriget 1939—40. H.
stupade i en av de första striderna under kriget
1941—44. E.Ed.
Hosiann’a (hebr. höscha’nä, grekiserat osann’a,
”fräls el. hjälp dock”), kultiskt böne- och jubelrop
till gudomen, även ingående i judiska
påskmåltids-och sabbatssånger. I anslutning till Matt. 21:9
(”Jesu intåg i Jerusalem”, då han hälsades som
Messias med hosiannarop) infördes h. redan i
urkristen tid i nattvardsliturgien. I svenska
högmässan numera ersatt med ”Giv salighet”.
Hosius [hå’-], biskop av Cordoba i Spanien (o.
256—o. 358), kejsar Konstantins rådgivare, en av
ledarna på kyrkomötet i Nicaea 325.
Hosius [hå’-], Stanislaus, polsk katolsk
präst av tysk börd (1504—79), biskop i Ermeland
1551, kardinal 1561, en av den katolska
reformationens främsta krafter, införde jesuitorden i Polen
(jfr Braunsberg), brevväxlade med Johan III i
syfte att få katolicismen återinförd i Sverige. —
Litt.: Monogr. av A. Eichhorn (2 bd, 1854—55) och
J. Lortz (1931).
Hosjö, församling i Vika* kommun i Dalarne.
— Namnet är övertaget från Hosjön. Förra
leden häri är säkerligen ho, tråg, trågliknande
fördjupning. Sjön är liten i jämförelse med den
intilliggande Runn och har rätt markerade
stränder.
Hoskins [hås’kinz], John, engelsk
miniatyrmålare (d. 1664), god tecknare och kolorist. De
flesta av hans miniatyrer befinna sig i engelska
privatsamlingar. H., som var lärare bl.a. till S.
Cooper, får ej förväxlas med sin mindre skicklige
son med samma namn.
Hosor, urspr. namn på långbyxor, sedan på
strumpor efter knäbyxans införande. Båda
betydelserna ha kvarlevat dialektalt.
Hospes (lat., eg.: gästvän, främling), gäst; se
Hospites.
Hospita’l (av lat. hospita’lis, gästfri, gästvänlig)
betecknade i äldre tid, liksom stundom alltjämt i
främmande länder, en barmhärtighetsinrättning för
vård av sjuka (särsk. spetälska), orkeslösa el.
fattiga och övergick småningom att betyda sjukhus el.
fattighus i allm. I modernare svenskt språkbruk
har h. kommit att beteckna endast sinnessjukhus (i
fackspråk särsk. kuranstalt för sinnessjuka, i mots.
till asyl, vårdanstalt). Under de senaste åren ha de
offentliga sinnessjukhusen i Sverige, för att likheten
med andra sjukhus skall understrykas, erhållit namn,
där den förr brukade beteckningen h. icke längre
ingår. Jfr Sinnessjukvård. E.Spr.
Hospital(it)ordnar med både manliga och
kvinnliga medl. grundades på 800-talet i samband med
de av kyrkan underhållna hospitalen, där
nödlidande och sjuka omhändertogos. Medl. av h.
tillhörde mestadels augustinregeln. Av ännu
bestående h. märkas Barmhärtiga bröder* och
Barmhärtiga systrar*.
Hospitalsbrand, hospitalssjuka, kallades
under förantiseptiska tiden de på kirurgiska
sjukhus ofta i epidemier uppträdande sårfebrarna med
tillstötande brand*, förorsakade av olika bakterier.
Efter antiseptikens och särsk. aseptikens införande
ha dessa epidemier försvunnit.
Hospitalsfonden, se Konungens allmänna
hospi-talsfond. Jfr Allmänna hospitals- och
barnhusfonden.
Hospitalshemman, äldre kam., hemman, som
ägdes av el. vars avkastning var anslagen till offentligt
sjukhus el. fattigvårdsinrättning.
Hospitalssjuka, se Hospitalsbrand.
Hospite’ra (urspr. av lat. hospes, gäst), eg. gästa;
tillfälligt följa undervisningen vid en läroanstalt;
auskultera (se Auskultant).
Hos’pites (lat., plur. av hospes, gäst), gäster;
inbjudna (utomstående) deltagare i vissa officiella
högtidligheter o.d., t.ex. vid universitetsfester el.
prästmöten.
Hospit’ium (lat.), sv. plur. h o s p i t i e r, eg.:
gästvänskap, härbärge, logi; sedermera särsk. om
vid farliga alpvägar belägna och av munkar skötta
härbärgen. Jfr Hospits.
Hospits (av lat. hospifium*), härbärge, pensionat,
jämförelsevis billigt hotell.
Hospoda’r (lillry., eg.: herre, motsv. sydslav.
gospodar), förr titel för de turkiska lydfurstarna i
Moldova och Valakiet. Jfr Gosudar.
Hossenfelder [håss’-], J o a c h i m, tysk
kyrkopolitiker (f. 1899), riksledare för gruppen Tyska
kristna från april 1932 till slutet av 1933, biskop
i Brandenburg samt kyrkominister i riksbiskop
Ludvig Müllers första kyrkliga ministär. Efter
det för Tyska kristna komprometterande
”Sportpalatsmötet” i Berlin 13/ii 1933 (se Tyskland,
religiösa förhållanden) nödgades H. nedlägga
samtliga dessa ämbeten och har sedan dess
tjänstgjort som vanlig präst.
Hossmo, socken i S. Möre hd i Småland,
Kalmar län, och församling i Ljungby, Hossmo och
S:t Sigfrids pastorat i S. Möre kontrakt av Växjö
— 807 —
— 808 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
