Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hostmedel - Hostovský, Egon - Hostrup, Chrisitian - Hostört - Hot (juridik) - Hot, hotjazz - Hotagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOSTOVSKY
också nedsätta de hostreflexen, varvid
retningen minskas. Ex. på den förra gruppen äro
framför allt olika jodpreparat, ex. på den senare
opium, kodein o.s.v. I det enskilda fallet gäller att
träffa en riktig avvägning mellan båda: hostreflexen
är i och för sig nyttig, då den renar bronkerna,
men särsk. under natten kan ro vara behövlig.
Hostovsky [hås’tåfski], Egon, tjeckisk
författare (f. 1908). H. var till 1937 litterär rådgivare
vid tjeckiska förlag, varefter han inträdde i
utrikesministeriet. Vid tyskarnas ockupation av
Tjeckoslovakien 1939 flydde H. och kom efter en tid
till USA men återvände till hemlandet efter 2:a
världskrigets slut. 1948 knöts han till den
tjeckiska legationen i Oslo, blev chef för legationen
som chargé d’affaires men avgick 1949, då han
icke ansåg sig kunna representera den nya
regimen i Tjeckoslovakien. H., som mottagit
avgörande intryck av diktare som Dostojevskij, Capek
och Kafka, har skrivit en rad romaner och
noveller, där han med psykologisk sensibilitet
tecknat komplicerade gestalter, vanl. upptagna av
samtidsproblem. Hans viktigaste arbeten äro
”Den förlorade skuggan” (1930), ”Fallet
professor Körner” (1932), ”Den svarta ligan” (1933),
som handlar om en ensam gosses uppväxtår och
uppror, ”Brandfacklan” (1935), ”Det herrelösa
huset” (1937), ”De tre gamla männen” (1938),
”Brev från landsflykten” (1941), ”Sju gånger i
huvudrollen” (1942; sv. övers. 1946), en fantastisk
roman med motiv ur intellektuella kretsar i Prag
under åren före den tyska ockupationen, ”Under
jorden” (1943), ”Rum önskas hyra” (1947), vars
handling utspelas i New York efter 2:a
världskriget, och ”Ensamma upprorsmän” (1948). E.
Hostrup [-å-], Jens Christian, dansk
författare (1818—92), teol. kand. 1843. H. deltog ivrigt
i studentlivet och skrev urspr. för en publik av
studenter sina tre mest
bekanta komedier,
”Gjenboerne” (1844),
”En Spurv i
Trane-dans” (1846) och
”Eventyr paa
Fodrej-sen” (1848), vilka
hastigt blevo populära
och trots J. L.
Hei-bergs motstånd även
antogos av Det Kgl.
Teater, där de senare
hört till de oftast
spelade pjäserna. Sin
skå-skådespelsdiktning
fortsatte H. med
arbe
ten, som mera togo sikte på en borgerlig publik:
”Tordenvejr” (1851), ”Mester og Lærling” (1852),
”Dröm og Daad” (1854) m.fl. Sistn. år uppgav han
teatern och blev präst. H. räknas som en av
Danmarks yppersta andliga vältalare, enkel och
salvel-sefri (”Folkelige Föredrag”, 1882). 1880 återvände
han till teatern, nu med moderna problemdramer:
”Eva” (1881), ”Karens Garde” (1886), ”Under
Sne-fog” (1888). Under hela sitt liv strödde H.
omkring sig sånger och tillfällighetsdikter, ofta av en
egenartad fyndighet; de äro utgivna i tre saml.,
1872, 1884 och 1893. Hans ”Erindringer” utkommo
i 2 bd 1891—93, ”Breve fra og til C. H.” 1897. P.Rw.
Hostört, bot., äldre namn för hästhov.
Hot, jur., en handling, varigenom man uppsåtligen
uttrycker en vilja att tillfoga en annan något ont. H.
kan ske å egna el. annans vägnar; genom tal, skrift
el. gester; det kan gå ut ant. på att man skall
företaga en positiv åtgärd el. på att man skall förhålla
sig passiv, då man borde handla. H. medför ej
alltid någon rättslig påföljd. H. i och för sig, utan
avseende på beskaffenheten av den hotandes syfte
därmed, kan vara straffbart dels som frihetsbrott,
dels som ärekränkning. — I förra hänseendet
krä-ves för straff, enl. Strafflagen 15 kap. 23 §, att
hotet 1) sker muntligen el. skriftligen, 2) går ut
på misshandel el. annan straffbar gärning, 3) sker
på sådant sätt el. under sådana omständigheter,
att anledning är att befara, att h. skall verkställas,
samt 4) ej är eljest belagt med straff, t.ex. som
tvång (jfr nedan). — Som ärekränkning straffas
enl. Strafflagen 16 kap. 9 och 11 § hotelse, oavsett
på vad sätt den sker el. på vad den går ut, under
förutsättning att den framstår som uttryck av
förakt och sålunda innefattar en förolämpning.
Särskilda regler äro givna ang. hotelser mot
ämbets-el. tjänstemän i tjänsteutövning etc. el. mot
person, som biträder sådan befattningshavare
vid förrättning etc. (Strafflagen 10 kap. 1—3
§§). Särskilda straffbestämmelser finnas för h.
mot krigsman (Strafflagen 26 kap. 7 §). Som
en form av högmålsbrott straffas väpnat hot mot
laglig ordning*. — H. får en särskilt allvarlig
karaktär, om det användes för att förmå den
hotade att mot sin vilja göra, tåla el. underlåta
någonting, d.v.s. som medel för tvång (se d.o. och
Utpressning; jfr Äkarpslagen). I sådant fall kan
inträda strängare straff (enl. Strafflagen 15 kap. 21 el.
22 §), varjämte tvånget kan föranleda ogiltighet
av avtal el. annan rättshandling,
skadeståndsskyl-dighet m.fl. civilrättsliga verkningar. Ytterligare
förhöjt straff blir tillämpligt, om h. användes som
medel för våldtäkt, rån och vissa andra svåra
brott; då inträder strängt straff, även om den
hotande icke når sitt syfte och brottet sålunda
stannar vid försök. — H. med våld el. vissa andra
brottsliga gärningar får av den hotade avvärjas
med ett motangrepp, som blir straffritt under
förutsättning att det hålles inom gränserna för lovligt
nödvärn*. R.Bl.
Hot [hått], h o t j a z z, en form av jazz, som
kommit i bruk o. 1930 och vars utmärkande drag
— i mots. till den som sweet (eng., ljuv, melodiös)
betecknade jazzarten — är större intensitet (eng.
hot, eg. het): mera eggande rytmik, ökat antal —
improviserade — variationer av ofta våldsam
karaktär; dessa senare utföras ant. av soloinstrument
(breaks) el. hela orkestern (hot chorus). De mest
kända representanterna för h., också kallad
”swing-musik” (på gr. av sin större rytmiska ”svikt”),
äro de amerikanska jazzdirigenterna Jimmie
Lun-ceford (i Stockholm 1937) och Duke Ellington, den
sistn. även tonsättare. — Litt.: H. Panassié, ”Le
jazz hot” (1934). F.Sl.
Hotagen, socken i Jämtlands n. domsaga och
församling i Föllinge, Laxsjö och Hotagens
pastorat i Ströms kontrakt av Härnösands stift,
vid norska gränsen; 1,922,50 km2, därav 1,793,49
land; 1,015 inv. (1949; 0,6 inv. pr km2). H.
upp-fylles av kuperade skogs- och fjällvidder;
Muns
— 811 —
— 812 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
