Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hov (fot) - Sjukdomar i hoven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOV
Höger framhov, sedd
underifrån.
a, b, c bärranden (a-a
tåväggens, a-b sidoväggens, b-c
traktväggens bärrand), d trakthörnen,
e hörnstöden, f hornsulan, g, g’,
g” bladlagret och utanför detta
vita linjen, h hornstrålen, i
horn-ballarna, k strålens mittfåra, /
strålens sidofåror.
yta. Samtliga
lä-derhudspapiller och
-blad äro
horn-alstrande och
bilda resp, partier av
hornkapseln
el. h o r n h o v e n,
som är intimt
förenad med
hovlä-derhuden och för
densamma utgör
ett effektivt skydd.
Hornkapseln är
visserligen ett
sammanhängande helt,
men till läge och
förrättningar
särskiljer man tre
olika delar,
hornvägg, hornsula och
hornstråle.
Hornväggen omsluter hovläderhuden
framtill och åt
sidorna, går i sned
riktning uppifrån och ned, är framtill något
längre, baktill kortare, viker om vid hörnstöden
och övergår nedtill i sulan. Hornväggens övre
kant kallas kronranden, hovkronan el.
hovbandet, dess undre bärranden och
dess yttre yta resp, tåvägg, sidovägg
och traktvägg. Bärranden har på gr. av
h:s form ett större omfång än kronranden;
likaledes minska väggens längd och tjocklek
successivt i riktning bakåt. Den av traktvägg
och hörnstöd bildade vinkeln benämnes
traktvinkel. Det parti av hornväggen, där
kronranden vid trakterna övergår i hornstrålen,
kallas hornballar. Hörnväggens yttre lager,
som är hårt och glänsande, kallas
glasyrlagret, det mellersta utgöres av ett
synnerligen hårt och fast horn, som kallas
skydds-lagret, och det inre, som har intim förbindelse
med och samma formation som läderhuden,
bladlagret. Förbindelsen mellan hornvägg
och hornsula kallas vita linjen; den är
ur hovbeslagssynpunkt synnerligen viktig.
Hornsulan bekläder sulläderhudens undre yta och
bildas från denna. Sulan är normalt
något välvd, bakhovens mera än framhovens.
Hornstrålen, som bildas av strålläderhuden,
är liksom denna kilformig, dess horn mjukt och
elastiskt och har i mitten en fördjupning,
benämnd strålens mittelfåra, samt begränsas åt
båda sidorna av två sidofåror. Hovhornet är
mycket elastiskt och dessutom en dålig
värmeledare, varigenom h:s inre, ömtåliga delar
skyddas mot inverkan av hastiga
temp.-växlingar. [V.Mr]Dhl.
Sjukdomar i hoven äro på gr. av den påfrestning,
som denna är utsatt för, synnerligen vanliga.
De föranleda s.k. belastningshältor, d.v.s. sådana
som framträda i det ögonblick hästen belastar
hoven, i mots. till de s.k. rörelsehältorna, varvid
själva framförandet av extremiteten är
försvårat. Den vanligaste hovsjukdomen är ytlig
inflammation i hovens läderhud, som
kan uppkomma genom tryck från skon el.
stötar från marken, genom sömstick o.s.v. En dyl.
inflammation medför alltid betydande ömhet;
är hornkapseln skadad, uppstår lätt infektion i
läderhuden med varbildning, som, om den är
ytlig, är tunnflytande och gråaktig till färgen.
Sjukdomen häves lätt, om orsakerna avlägsnas
och befintligt var beredes avlopp.
Djupgående inflammation i hovläderhuden
är av allvarligare natur. Här äro de
djupgående lagren av läderhuden angripna, och
sjukdomen kan sprida sig till hovbrosk, böjsena och
hovled och blir då ofta livshotande för djuret.
Orsakerna till djupgående hovinflammation äro
försummad behandling av spiktramp, krontramp
m.m. Symtomen äro synnerligen häftiga och
all-mänbefinnandet vanl. stört. Patienten bör
omedelbart överlämnas åt veterinär vård. S ö
m-stick och sömtryck äro åkommor, som
förorsakas av felaktig skoning; de förete
samma symtom som vid ytlig inflammation i hovens
läderhud och behandlas som denna. Ett
vanskött sömstick kan ge upphov till h o r n p e 1
a-r e, d.v.s. en förtjockning på hornväggens
innersida, som genom tryck på läderhuden framkallar
kronisk hälta. Lidandet kräver operativt ingrepp
jämte sjukbeslag. En ytterst allvarlig åkomma
är spiktramp, varmed förstås skador i
hovläderhuden och innanför liggande delar,
förorsakade av spetsiga föremål, ss. spik och
glasbitar. Om spiktrampet träffar strålens mittparti,
föreligger fara för att såväl böjsenan som
hovleden och strålbensbursan blivit skadade.
Behandlingen är rent operativ och bör överlåtas
åt fackman. På gr. av den risk för
stelkramps-infektion, som ett spiktramp alltid medför, är en
profylaktisk seruminjektion att rekommendera.
S t e n g al 1 a är en krossning av hovläderhuden
i hovens bakre del med därav följande
blödningar, vilka igenkännas på en gulröd el.
blåak-tig färgning av hornet i sulvinkeln. Orsakerna
äro vanl. felaktigt beslag el. tryck och stötar
från hårda vägar. Infekteras det angripna
partiet, uppstår s.k. vargörande s t e n ga 1 1 a.
Vid behandling avlägsnas orsakerna till
åkomman, och patienten skos med sjukbeslag.
Krontramp kallas sår och krosskador i kronan,
framkallade genom tramp. Dylika behandlas som
infekterade sår, varefter tryckförband anlägges.
Ett lidande av mera kronisk natur är f ö r b
e-ning av hovbrosken. Vissa raser, t.ex.
ardennern, ha ärftlig disposition för lidandet.
Genom störning av hovmekanismen föranledes
en kronisk hälta, som möjl. kan lindras genom
vissa operativa ingrepp på hoven i förening med
sjukbeslag. Strålbenshälta är en åkomma
med säte i en slemsäck mellan strålbenet och
hovledsböjaren. Hovbroskfistel är en
fistelbildning i hovbrosket, framkallad av tramp,
stengalla, hornspricka o.s.v. Partiet kring fisteln
är betydligt ansvällt och hältan vanl. stark.
Behandlingen är operativ och består i broskets
fullständiga avlägsnande. I hovhornet
förekomma stundom sjukliga förändringar, ss. s p r ö t t
horn, som är torrt och oelastiskt, med
benägenhet att spricka i hornrörens riktning.
Orsaken är försummad hovskötsel och felaktiga
— 823 —
— 824 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
