Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hovdala - Hovdam - Hovden, Anders - Hovdjur - Hovdjursflugor - How do you do? - Hovdräkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOVDAM
Hovdala, porttornet.
SJ:s bildarkiv; foto M. Sjöbeck.
tillhörde på 1500- och 1600-talen släkterna
Lax-mand och Grubbe och från 1654 J. Michelsen,
adlad Ehrenborg. Sedan 1751 fideikommiss inom
denna ätt, innehas H. nu av C. Ehrenborgs
stärb-hus. — Namnet skrevs 1389 i Hoofdaala (avskrift).
Förra leden kan vara hov, hedniskt tempel, senare
leden är plur. av dal (se A. Falkman, ”Ortnamnen
i Skåne”, 1877, sid. 47). P.;Er.
Hovdam, gemensam benämning på en vid
hovet hos drottningen el. prinsessorna som
uppvaktning anställd dam. Ogift h. kallas
hovfröken. Jfr Hov.
Hovden, Anders Karlson, norsk författare
(1860—1943). H. blev teol. kand. 1881, präst i
Oslo 1898, sognepräst i Melhus 1910—20, i östre
Toten 1920—30. H. utgav en rad lyriskt
betonade berättelser om norskt folkliv och vann stor
popularitet genom en rik lyrisk produktion på
landsmål, främst inspirerad av bonden och
havet, bl.a. ”Sunnmöringen” (1894), ”Heimhug”
(1896), ”Bonden” (1900), ”Utpaa djupi og andre
dikt” (1909) och ”Have der vest” (1912).
Genom ”Salme og song” (1905) förnyade H. norsk
psalmdiktning; H. var medl. av kommissionen
för Landstads reviderade psalmbok och av den
privata kommissionen för en nynorsk psalmbok.
”Attersyn” (1926) är en självbiogr. E.
Hovdjur, Ungula’ta. Under beteckningen h.
sammanfattas en mängd växtätande, sällan allätande
former, vilka fördelas på talrika ordn. Av dessa
utdifferentierades några redan under eocen, andra
dogo ut under tertiärtidens senare skeden, under
det att en del först nu nått sin fulla blomstring.
Gemensamt för samtliga h. är, att de, trots stora
olikheter i övrigt, äro medelstora el. stora former
med långa extremiteter, vilka äro utbildade för
snabb förflyttning på marken och blott sällan
sekundärt omvandlas. De ursprungliga h. voro
häl-gångare med 5 tår; övriga former äro tågångare,
vilka vanl. stöda blott på yttersta tåleden, som är
utbredd åt sidorna och omgiven av en stark
hornbildning, hov el. klöv. Tårnas antal är reducerat,
och extremiteternas förlängning beror huvudsaki.
på att mellanfotsbenen, samtidigt med att de
blivit upplyfta från marken, starkt förlängts.
Nyckelben saknas. Framtänderna äro stundom
tillbakabildade, kindtänderna stora med höga kronor och
hos växtätande former försedda med emaljveck,
strecktecknade. H. härstamma från primitiva
rov
djur, Creodon’ta, vilka uppträdde under krita och
tidig tertiär. De äldsta h. äro kända från äldre
tertiärtiden, och man sammanfattar dem under
namnet Protungula’ta, som i sin byggnad visade
påfallande likhet med de primitiva rovdjuren (se
nedan). H. omfatta ett flertal grupper, vilkas
inbördes släktskap ännu är föga känd. — I.
Sub-ungula’ta, till vilken klippgrävlingar, elefantdjur
och sirendjur hänföras, kännetecknas av det i
jämförelse med strålbenet starkt utvecklade
armbågs-benet, av handlovs- och vristbenens läge i förh.
till varandra samt av de om halvmånformiga
naglar påminnande klövarna. Blott undantagsvis äro
tårna reducerade till antalet. Framtänderna äro
stundom förlängda. Stamformerna till denna
grupp uppträdde under eocen i Nordafrika, och
dithörande former voro hälgångare med relativt
korta extremiteter, övriga former äro vanl.
tågångare med ”klumpfötter” och höga, pelarlika
ben, vilka hos sjökorna omvandlats i samband
med övergången till vattenliv. I Egyptens
oligo-cen uppträder släktet Arsinothe’rium*. — II.
Noto-ungula’ta, är nu utdöd men var under hela
tertiärtiden rikt företrädd i och nästan helt inskränkt
till Sydamerika. Kraniet var lågt och brett med
kraftig okbåge, och de om primitiva rovdjurs
erinrande extremiteterna voro hos en del försedda
med klor, hos andra med klövar. Några voro små,
andra elefantstora. Hit höra de stora och
klumpiga formerna av underordn. Toxodon’tia och den
med huggtänder och sannolikt snabel utrustade
AstrapothRrium. — III. PyrothPria, likaledes
utdöd och av vilken blott några få, klumpigt
byggda former äro kända, var också inskränkt
till Sydamerika. — IV. Artiodac’tyla, partåiga
hovdjur*, som utvecklats från fam. Mioclaè’nidae
bland Protungulata, omfattar huvudmassan av nu
levande h. Hithörande former ha 4 el. 2 tår, och
fotens symmetriplan går mellan 3:e och 4:e tån.
som uppbära kroppstyngden. — V.
Mesaxo’-nia, med fotens symmetriplan genom 3:e tån,
som är störst och, i den mån övriga tår
tillbakabildas, mer el. mindre helt uppbär kroppstyngden.
Hit hör den utdöda underordn. Protungulata*, vars
små, insektätarlika former sannolikt utgöra
stamformer för de flesta hovdjursgrupperna. Ang.
underordn. PerissodaRtyla, som omfattar ordn:s enda
nu levande representanter, se Uddatåiga hovdjur,
övriga underordn. äro Ancylop’oda, Amblyp’oda
och LitopteAna (se dessa ord). H.Bn.
Hovdjursflugor, grupp bland lusflugorna*.
How do you do? [haudjodo’], engelsk hälsning,
motsv. sv. god dag-, eg. ”hur gör ni?”, ”hur står det
till?” (vilket på nutida eng. motsvaras av How are
you?).
Hovdräkt. I Sverige införde Gustav III i
samband med svenska dräkten* 1778 särskilda
h., näml, för herrar en galadräkt av ljusblått
siden med vita spetsar och strumpor samt en
daglig h. av svart kasimir med röda passpoaler.
Dessa h. voro i bruk ända till 1818, då de
ersattes med hovuniform*. Förutom dessa bäres
numera efter preussiskt mönster, stundom, när
civil högtidsdräkt är anbefalld, en s.k. chifferfrack
av mörkblått kläde med violett sammetskrage
och konungens namnchiffer i knapparna, samt
vid platsen för kammarherrenyckeln i st.f. denna
- 835 -
- 836 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
