Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hovbeslag - Hovbeslagsskolor - Hovbuffert - Hovby - Hovcharge - Hovdag - Hovdala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOVDALA
de vanliga tåsömmen, dels med stumma el. skarpa
nitbroddar. För dessa slås upp särskilda hål i
skon, dels i tån och dels i trakten, och brodden
vikes direkt om skoarmen øch går sålunda ej in
i hornet. — Före skoningen måste hoven
avverkas, d.v.s. tillredas för beslaget. Detta bör ske
med nödig hänsyn till hovform, benställning och
fotaxel. Avverkningen, som bör utföras var 4:e—
5:e vecka, ersätter den naturliga slitningen och
avser avlägsnandet av lätt lossnande yttre
hornlager på sulan jämte så mycket av väggen, att
bärranden kommer i jämnhöjd med sulans yttre
rand. Hörnstöden skäras ned i nivå med
bärranden, då däremot en frisk stråle ej avverkas. En
oriktigt utförd avverkning kan ge upphov till
felaktiga hovformer och benställningar samt mer el.
mindre allvarliga hältor. Efter verkställd
avverkning pålägges och fästes skon, som först anpassats
el. riktats för hovens form. — En av h:s
viktigare uppgifter är att bidraga till avhjälpande av
fel och botande av sjukdomar i hoven. De
lidanden, som därvid närmast komma ifråga, äro
skador i kötthoven, kroniska defekter i djupare
liggande delar, fel och skador i hornet samt felaktiga
hovformer. Härvid kräver emellertid varje fall i
regel sin specialbehandling, varför detta alltid bör
överlåtas åt veterinärs avgörande. H. kräver för
ett riktigt utförande ingående kännedom om
hästfotens byggnad och funktioner. För tillgång till
väl skolade och fackmässigt utbildade hovslagare
ha i alla kulturländer inrättats
hovslagar-skolor för civila och militära yrkesutövare.
Den första öppnades 1847 vid Karlsruhe för civila
elever, 1849 anlades en dylik skola i Dresden för
såväl civila som militära hovslagare, vid vilken
många svenskar fått sin utbildning. I Sverige
finnas statsunderstödda hovbeslagsskolor vid
Alnarp (sedan 1864), i Skara (1869) och i
Stockholm (1870). Vid dessa meddelas undervisning åt
civila elever samt åt blivande instruktörer för
arméhovslagare. övrig hovslagarpersonal vid
armén utbildas vid resp. reg. V.Mr.
Hovbeslagsskolor, se Hovbeslag.
Hovbuffert, veter., ett hovunderlägg, anbragt
under sulan mellan skoarmarna i syfte att hindra
halkning, snöklampning, spiktramp o.d., att bryta
och mildra stötar mot marken, att befordra
hovmekanismen samt att underlätta användningen av
hästar med felaktiga hovformer el. sjukligt
förändrade hovar. H. förekommer i handeln i en
mängd variationer och fabrikat och framställas
av kork, filt, kokosfibrer el. gummi. Vissa ligga
permanent under en hel beslagsperiod, andra
bytas oftare. Av vikt är att tillse, att hoven före
anbringandet av h. är väl rengjord och
desinficerad. V.Mr.
Hovby, socken i Kinnefjärdings hd i
Västergötland, Skaraborgs län, och församling i N.
Hä-rene och Hovby pastorat i Kållands kontrakt av
Skara stift, s. om Lidköping; 15,96 km2, därav
15,81 land; 515 inv. (1949; 33 inv. pr km2). H.
är välodlad slättbygd vid Lidan. Åkern utgör
83 °/o av landarealen, skogsmarken 3 %.
Egendom: Västby. Av fornlämningar märkes ett
gravfält med ett 20-tal runda högar. Kyrkans långhus
är delvis medeltida. Den har innertak av trä med
målningar från 1700-talets mitt; dopfunt och flera
SU 13. — 833 —
27 — Red. avsl. 21/s 49.
gravstenar av sandsten från medeltiden. —
Namnet, övertaget från kyrkbyn, skrevs 1347 parochia
hoffby, d.v.s. H. socken, 1397 aff Hoby. Förleden
är möjl. hov, hedniskt tempel, efterleden är by,
gård. I.Mg;Ér.
Hovcharge, se Charge.
Hovdag (till fsv. hof, samtal, och dag, möte;
lat. p ariamen’tum, concWium), ett politiskt möte
av feodal karaktär mellan konung och stormän
under äldre nordisk medeltid. Redan vid
1200-talets mitt var h. ett verksamt författningsorgan
i både Danmark (se Danahof) och i Sverige, där
den dock endast med möda kan iakttagas i
källmaterialet. Förebilden till denna mötesform har
hämtats från de feodalt mera utvecklade
statsbildningarna på kontinenten och i England, där
kungamakten från 1000-talet brukade inkalla sina
vasaller till hovet för att av dem erhålla samtycke
till viktigare beslut. Dessa h. ha i allm. varit
knutna till större kyrkliga högtider, och
deltagandet har för vasallerna icke varit en rätt utan
en plikt. Ur detta länshov utkristalliserades i
Skandinavien liksom i de flesta andra europeiska
länder under 1200-talets senare hälft en mera
permanent rådsinstitution (se Riksråd). Deltagarna
i h., vilka i källorna omtalas som rikets stormän
(majo’res re’gni), ha utgjorts av biskoparna, de
hertigliga låntagarna o.a. världsliga stormän, vilka
varit knutna till kungamakten genom länsed
(ho-mag’ium). H:s viktigaste författningsrättsliga
betydelse ligger däri, att den på lagstiftningens och
rättskipningens område gjort kungamakten mindre
beroende av landskapsförvaltningen och främjat
uppkomsten av en självständig kungl.
rikslagstift-ning. Medan den svenska h. intill 1280-talet
företer en i hög grad parallell utveckling med den
danska, följa de båda inst. efter denna tid olika
utvecklingslinjer: i Danmark blev h. i
fortsättningen det författningsorgan, genom vilket
stor-mannaklassen avkrävde konungen räkenskap för
hans styrelse, i Sverige lyckades Magnus
Birgers-son bevara h:s monarkiska karaktär genom
bestämmelsen i Skänningestadgan 1284, att endast
konungens brev el. bud medförde rätt till
deltagande. Genom kungamaktens politiska nederlag
1317—19 bröts emellertid denna utveckling. Efter
1320-talet, under vilket h. vid ett tillfälle omtalas
som ett concilium genera’le Swe’cie (Sveahov),
synes mötesformen ha spelat ut sin roll. Dess
försvinnande torde sammanhänga dels med att
kungamakten försvagades, dels med att
stormannaklas-sen vid denna tid skaffade sig ett avgörande
inflytande på rådsinstitutionens statsrättsliga
utformning. H. ersattes av rådsmötet, som under
lång tid framåt blev det organ, genom vilket
aristokratien utövade sitt inflytande på
riksstyrelsen. — Litt.: H. Jägerstad, ”H. och råd under
äldre medeltid” (1948). H.Jd.
Hovdala, gods i Brönnestads sn i Skåne, strax
s. om Finjasjön, omfattar med underlydande 1,516
ha, därav 350 åker, med ett taxeringsvärde av
450,000 kr. Den nuv. huvudbyggnaden i tre längor
är från 1511, resp. 1681—82 och 1800. Det
mäktiga porttornet från 1500-talets mitt (påbyggt med
skytteloft 1600) är allt som återstår av Sigvard
Grubbes borg, vilken 1678 brändes av
snapp-hanarna. H. är känt sedan äldre medeltiden; det
— 834 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
