Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hovrätt - Hovrättsassessor - Hovrättsexamen - Hovrättsfiskal - Hovrättskommissarie - Hovrättspredikan - Hovrättsråd - Hovrättsting - Hovsberg - Hovsekreterare (hovsekter) - Hovs hallar - Hovskägg - Hovslagarskola - Hovslätt - Hovsorg - Hovsta (Närke) - Hovsta (Hofsta, Södermanland) - Hovstallet, Kungliga - Hovstallmästare - Hovstapäron - Hovstat - Hovsvamp - Hovsångare (hovsångerska) - Hovtång - Hovuniform
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOVRÄTTSASSESSOR
vilegierade stånd, dels appelldomstolar från
landets andra domstolar. — I Danmark var h.
1682—1771 domstol för alla ämbetsmän och
rangpersoner utom militären, dessutom appellinstans
från borgrätten. 1771 erhöll den namnet Hof- og
Stadsretten, sammanslogs 1805 med
Landsoverret-ten och ersattes 1916 av Östre Landsret. K.
Hovrättsassessor, se Hovrätt.
Hovrättsexamen, se Examen till
rättegångsverken.
Hovrättsfiskal, se Fiskal.
Hovrättskommissarie, person, som av hovrätt,
nu blott av Göta hovrätt, antagits för att
tillhanda-gå parter vid handlingars in- och utlämning vid
hovrätten; förr även titel, som tilldelades förtjänta
länsmän.
Hovrättspredikan, till vilken hovrättens
president och samtliga led. böra infinna sig, skall hållas
vid vårsessionens början (lag 18/s 1910).
Hovrättsråd, ord. led. av hovrätt, urspr. endast
de till rangklassen förnämsta, senare de äldsta led.
i varje hovrätt. H. utnämnes av K.m:t efter
förslag av hovrätten.
Hovrättsting, sammanträde, som en hovrätt,
efter K.m:ts förordnande, sedan 1949 årl. håller
å viss el. vissa orter utom sin förläggningsort
för huvudförhandling* i mål från den delen av
hovrättens domskrets.
Hovsberg, samhälle i Ljusdals* kommun i
Hälsingland.
Hovsekreterare (hovsekter; jfr Sekter),
tidigare benämning på sekreterare vid ett hovs
kansli, förvaltning o.d.; även som titel utan
motsvarande ämbete (t.ex. C. M. Bellman).
Hovs hallar, kustområde på den nordligaste och
för Kattegatts vågor mest utsatta delen av
Hallandsås, Hovs sn. H. torde vara det bäst utbildade
postglaciala abrasionsområdet på Skandinaviens
urbergskust (bild se Abrasion). Jfr Hallandsås.
Hovskägg kallas den särsk. hos kallblodiga
hästar ymniga hårbeklädnaden i karleden, vilken i hög
grad skyddar huden mot yttre inflytelser.
Hovslagarskola, se Hovbeslag.
Hovslätt, förort till Jönköping, se Barnarp.
Hovsorg, det förhållandet, att ett hov har sorg;
även om i sådant fall använd sorgdräkt. H., som
indelas i fyra grader, anlägges efter avlidna
furstliga personer under visst antal dagar, som varierar
efter graden.
Hovsta, socken i Örebro hd och län, Närke,
samt församling i Axbergs och Hovsta pastorat
i Glanshammars kontrakt av Strängnäs stift,
närmast n. om Örebro; 27,85 km2 (land); 1,290 inv.
(1949). H. är något kuperat, med omväxlande
skog och odlad bygd; i n.v. en del av sjön Lången.
Åkern utgör 48 °/o av landarealen, skogsmarken
36%. Vid statsbanelinjen Örebro—Frövi ligga
stationssamhällena L i 11 å n (442 inv. 1946) och
Hovsta (336 inv.), det sistn. med metallgjuteri.
Egendom: Kåvö*. Bland fornminnena märkas
gravhögar och stensättningar. Kyrkan torde
stamma från noo-talet; långhuset tillbyggdes 1788,
tornets smäckra spira uppsattes 1707. Restaurering
19H. Kyrkogårdsmuren har kvar en gammal
stig-lucka. — Namnet, som är givet efter kyrkbyn, skrevs
1414 i Hosta. Förleden har ansetts vara gen.
av ett mansnamn *Hö(r) el. *Höe, bildat till adj.
fsv. ‘hö(r), hög; senare leden är plur. stadhir,
ställe, gård, till stadh, plats (se J. Sahlgren
i ”Namn och bygd”, 1927, sid. 63). — Litt.: D.
Larson, ”H. kyrka och förs.” (1947). P.;Er.
Hovsta (H o f s t a), gods i Björkviks sn i
Södermanland, vid sjön Yngaren nära dess n.v. ända,
omfattar c:a 800 ha, därav 300 åker, med ett
taxeringsvärde av 471,500 kr. Huvudbyggnaden av
re-veterat trä i två våningar uppfördes 1632,
påbyggdes 1747 och restaurerades 1912. Den omges av
park och inrymmer bl.a. stor tavelsaml. 1344
donerades H. till Strängnäs domkyrka och kom 1409
till Vadstena kloster. Under nyare tiden länge
delat samlades godset åter vid 1600-talets mitt och
har innehafts av ett flertal släkter. Ägare sedan
1934 är fru Astri v. Arnold. — Namnet skrevs 1303
in hostum. Det är trol. bildat till ett mansnamn
’Hö(r) el. Höe, av ett fsv. adj. *hö(f), hög, och
plur. stadhir, ställe, gård, till stadh, plats (jfr J.
Sahlgren i ”Namn och bygd”, 1927, sid. 63). —
Litt.: L. Stenbock, ”H.” (1917). P.;Er.
Hovstallet, Kungliga, omhänderhar
kungliga slottets rid- och vagnshästar samt i bruk
varande häst- och motorfordon; inrymmes sedan
1903 i ett byggnadskomplex vid Sibyllegatan i
Stockholm efter att förut från Gustav Vasas tid
ha haft lokaler på Helgeandsholmen.
Hovstallmästare, se Hov.
Hovstapäron, se Päron.
Hovstat. En furstes uppvaktning och
betjäning samt hushåll och dettas förvaltning utgöra
tillsammans hans h. (jfr Hov).
Hovsvamp, bot., se Musseroner.
Hovsångare (hovsångerska), titel, som av
konungen förlänas mera framstående sångkonstnär.
Jfr Kammarsångare.
Hovtång, se Tång.
Hovuniform, uniform för hovets kavaljerer,
infördes vid svenska hovet vid Karl XIV Johans
tronbestigning 1818 (jfr Hovdräkt). Dessa h.,
som ännu äro i bruk, äro följ.: Stor h., öppen
frack av mörkblått kläde, med vitt sidenfoder,
ståndkrage, ärmuppslag och ficklock med
guldbroderi enl. modell, förgyllda knappar med en
kungl. krona. Liten h., identisk med den av
Karl XIII införda s.k. Haga-dräkten, men
moderniserad: öppen frack av mörkblått kläde med
svart sidenfoder, fällkrage och ärmuppslag av
violett sammet, med guldgaloner och förgyllda
knappar med en kungl. krona. Till båda
uniformerna bäras långbyxor av samma färg med
breda guldrevärer. Vid vissa högtidliga tillfällen
bäras till stor h. vita byxor. Dessa uniformer
bäras av hovets manliga medl. oavsett rang.
Kammarherrar bära en förgylld nyckel på
blå rosett vid ena sidans rockskört. I allm.
bä-res svart trekantig hatt, på vilken högre
hovmän bära svart el. vit plymée. H o v s t
allmästare bära vapenrock av ljusblått kläde
med vita passpoaler och vitt foder samt svart el.
vit hängande plym i hatten,
hovjägmästare vapenrock av mörkgrönt kläde och hatt
med svart el. grön hängande plym samt
ståthållare på de kungl. slotten vapenrock av
mörkblått kläde med gula passpoaler och hatt
med svart el. vit hängande plym; till dessa tre
uniformer bäras dessutom generalsepåletter av
— 847 —
— 848 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
