Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hovmarskalk - Hovmarskalkspartiet - Hovmekanism - Hovmästare - Hovnarr - Hovpartiet - Hovpredikant - Howrah, Haura - Hovregemente - Hovråd - Hovrätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOVRÄTT
Hovmarskalk, se Hov.
Hovmarskalkspartiet, se Första kammarens
protektionistiska parti.
Hovmekanism, den formförändring, som hästens
hov undergår under belastningen, varvid trakterna
vidgas och sänkas, kronranden i tådelen drar sig
samman och sulan något sänkes, särsk. i dess
grenar. Hovbeslaget hindrar i viss mån denna
fysiologiska förrättning, vars stora betydelse ligger
däri, att stötarna mot marken i någon mån mildras,
att steget blir mera fjädrande samt att
blodomloppet och därigenom hovens näringstillförsel
underlättas.
Hovmästare, person, som har högsta uppsikten
över serveringen på ett hotell, i förnäma hus, vid
hovet, i en klubb o.s.v. el. som handhar
serveringen i ett örlogsfartygs kajuta, gunrum el.
un-derofficersmäss. Jfr Rikshovmästare och
över-hovmästarinna.
Hovnarr, se Narr.
Hovpartiet, ”rojalisterna”, namn på politiska
gruppbildningar i Sverige under frihetstiden, i
sht under Adolf Fredriks regering. Från början
en grupp personer, tillhörande det högre
armébefälet, vilka, missnöjda med hattbyråkratiens
militärpolitik, samlades kring tronföljaren Adolf
Fredrik och hans gemål Lovisa Ulrika, vidgades
partiet efter dessas tronbestigning och började
spela en politisk roll vid 1751/52 års riksdag.
Rekryterat bland yngre militärer, bland vilka
arbetslöshet denna tid rådde, och högadel,
representerade partiet militära och storagrara intressen.
Partiet sökte sitt politiska stöd hos kungaparet
och kom därigenom att befrämja dess syfte att
vidga kungamakten; i den politiska
idédiskussionen framförde det en maktfördelningslära (se
Grönhagen 1), som erinrade om Montesquieus.
Då flera av h:s ledande män, bland dem Erik
Brahe och J. L. Hårdh, deltogo i
revolutionsförsöket 1756, kunde hattregimen krossa
detsamma. De grupper, som under frihetstidens sista
riksdagar benämnas h., delvis f.d. hattar och
ledda av F. Sinklaire, även de arbetande för
kungamaktens vidgande, hade icke samma
militära prägel. P.Nm.
Hovpredikant, se Hovkleresiet.
Howrah [eng. utt. håu’ra], H a u r a, stad i
Indien, se Calcutta, sp. 696.
Hovregemente, se Livregemente.
Hovråd, titel av tyskt ursprung, som betecknar
en medl. av ett vid hovet befintligt fast
rådskollegium. Även kollegiet som helhet benämnes h.
De till Gustav Vasas regeringskansli inkallade
tyskarna erhöllo värdigheten råd, vilken titel av
dessa översattes till Hofrat, försv. h., och
användes under hela vasatiden på personer ofta med
juridisk utbildning, vilka i regeringskansliet
anlitades vid de löpande ärendenas handläggning
(jfr Hov). Gustav II Adolf förlänade titeln åt
sändebud vid utländska hov, och titeln användes
som sådan i Sverige även på 1700-talet men är
sedan fullständigt kommen ur bruk. G.W.F.
Hovrätt (till hov i bet. av konungens bostad
och närmaste omgivning), eg. domstol vid en
furstes hov, nu i Sverige och Finland
överdomstol, mellaninstans mellan underrätterna och
Högsta domstolen. Urspr. ansågs h. utöva
ko
nungens domsrätt, och 1734 års lag intog
formellt denna ståndpunkt. Tidigare hade den
svenske konungen själv el. genom utsända
riksråd, rådet i sin helhet el. tillfälliga nämnder
(t.ex. Erik XIV:s) utövat en högsta
rättskipning. Fast organisation erhölls först genom
Gustav II Adolfs rättegångsordinantia 1614, vari
”konungens dom” uppdrogs åt en kungl. h.,
bestående av riksdrotsen som ”konungens
domha-vande”, biträdd av en ”nämnd” av ”assessorer”
(bisittare), delad i 3 klasser: 4 riksråd, 5 av adel
samt 4 ”lärde och lagfarna män”. Även
hertigarna hade under något årtionde egna, furstliga
h. Rättegångsprocessen 1615 ordnade närmare
proceduren i h.; den blev bl.a. skriftlig, vilket
återverkat på hela det svenska
rättegångsväsendet, även underrätternas. Tillika medgavs 1615
att draga av h. avdömda mål till konungen
genom revision. H. hade därmed redan nedsjunkit
till en mellaninstans, vilket den sedan förblivit.
Detta framträdde än mera genom skapandet av
nya h. för olika landsändar, så i Åbo 1623, i
Dorpat 1630, i Jönköping 1634, i Vasa 1775, en
krigshovrätt i Stockholm 1797, en h. i
Kristianstad 1820 (1917 flyttad till Malmö). I
Greifs-wald fanns längre tider en h. för de tyska
provinserna. Svea h. i Stockholm bibehöll dock en
särskild rangställning, även sedan riksdrotsen
1660 utgått som ständig ordf, där,
klassindelningen 1698 upphävts och riksrådsled. 1720
avförts. — F.n. (1949) har Sverige 6 h., Svea
hov-rät t i Stockholm med Svealand, Gävleborgs län
och Gotland som domskrets, Göta hovrätt i
Jönköping, vars domskrets omfattar Småland,
Östergötland och Skaraborgs län, Hovrätten över
Skåne och Blekinge i Malmö,
Hovrätten för övre Norrland i Umeå (1936;
för Västerbottens och Norrbottens län),
Hovrätten för Västra Sverige i Göteborg
(1948; för Halland, Göteborgs och Bohus län
samt Älvsborgs län), Hovrätten för
Nedre Norrland i Sundsvall (1948; för
Väster-norrlands och Jämtlands län). H. arbetar på avd.
om 5 led., vilka äro beslutföra med 4 led., om 3
äro om domslutet ense. Personalen i de svenska
h. utgöres f.n. av tillhopa 6 presidenter, en
för varje h., 16 lagmän (= ordf, på avd., titeln
införd 1947), 59 hovrättsråd, 21 assessorer, 6
hovrättssekreterare, 77 e.o. assessorer, 46
fiskaler, 48 aspiranter förutom talrik kanslipersonal.
Till h. komma målen från underrätterna ant.
efter vad el. genom besvär. Proceduren var
förr skriftlig, och aktbildningssystem råder;
numera är den i större mål muntlig. Jfr
Hovrättsting. Till 1864, delvis till 1916, voro h.,
förutom som nu överdomstolar, for’um privilegia’tum
för frälsemän, och h. äga ännu i första instans
uppta åtal mot vissa ämbetsmän för tjänstefel.
Genom en reform 1915 blev h. ordinarie
slutdomstol för en del mindre mål, bl.a. under 1,500 kr
värde (se Summa revisibilis), och sedermera har
fullföljdsrätten ytterligare inskränkts (se
Fullföljd av talan). — Finland har 3 h., Åbo,
Vasa, Kuopio (förut i Viborg), anordnade som
i Sverige. — I Tyskland hade furstarna
redan under senmedeltiden allmänt h. med
uppgift att vara dels personliga domstolar för
pri
— 845 —
— 846 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
