Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hron - Hroswitha (Hrotsvith) - Hrozný, Bedřich - Hrr - Hrusjevskyj (Grusjevskij), Mychajlo Serhijevitj - Hrynhenda - HS (mynt) - HS (hundskola) - HSB - Hsi- - Hisa Kuei - Hsiang- - Hsieh Ho - Hsing- - Hsinking - H-strålar, protonstrålar - Hsüan-tsang - Hsüan-tung - Hsü Hsi - Hsü Wei - HTF - Huai-ho
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HROSWITHA
Tatra och mynnar efter 320 km i trakten av
Esztergom.
2) Slovakiska namnet på staden Esztergom i
Ungern.
Hroswi’tha (H r o t s v i t h), sachsisk nunna (o.
932—o. 1002), skrev i benediktinklostret i
Ganders-heim på latin legender i dialogform, i viss mån
efter mönster av Terentius, vars lustspel hon ville
uttränga. H. var sin tids lärdaste kvinna, stod
kej-sarhuset nära och skrev även en historisk dikt om
kejsar Otto I.
Hrozny [hråz’ni], B e d f i c h, tjeckisk
språkforskare (f. 1879), 1919 prof, i Prag, har gjort
sig känd som assyriolog men framför allt
genom sina arbeten inom den hettitiska
språkforskningen; genom det tidigare starkt omdebatterade
arbetet ”Die Sprache der Hethiter” (1916), vari
det hettitiska språkets indoeuropeiska karaktär
uppvisades, har H. i själva verket blivit den
hettitiska språkforskningens grundläggare. Bland
hans övriga hettitiska arbeten märkas
”Hethiti-sche Keilschrifttexte aus Boghazköi” (1919—21),
”Code hittite” (1922) och ”Les inscriptions hittites
hiéroglyphiques” (3 bd, 1933—37). 1924 företog H.
en forskningsresa i det inre Asien, varunder vid
Kül-tepe nära Kaisarije gjordes ett stort kilskriftsfynd,
de s.k. kappadokiska tavlorna*. I ”Die älteste
Ge-schichte Vorderasiens” (1940) har H. givit den
modernaste framställningen av Främre Orientens
äldsta historia. C.F.
Hrr, förk. för Herrar(na).
Hrusjevskyj [hrojä’fsküj] (även G r u s j e
v-skij), Mychajlo Serhijevitj, ukrainsk
historiker och politiker (1866—1934). Efter
studier i Kiev var H. 1894—1914 prof, i historia i
Lwow, där han påbörjade bl.a. utgivandet av
källsamlingen till ukrainsk historia ”Zjerela do
istorii Ukrainy-Rusy” (16 bd, 1895—1924) samt av
sitt monumentala huvudarbete ”Istorija
Ukrainy-Rusy” (9 bd, t.o.m. B. Chmielnicki, 1898—1931)
och upplivade Sjevtjenko-vetenskapssocietetens,
vars president han var från 1897, verksamhet.
Genom sina talrika historiska skrifter gav H.
det ukrainska folket en självständig historia och
bidrog därmed avsevärt till stärkandet av dess
nationalmedvetande samt intensifierade den
nationella rörelsen, i vilken han redan tidigt intog
en ledande ställning. 1899 grundade han det
galizisk-ukrainska nationalpartiet. Efter Galiziens
ockupation av ryska trupper 1914 verkade H.,
bl.a. genom politiska skrifter, för Ukrainas
självständighet. 1917 anslöt han sig till
socialistrevolutionärerna och var juli 1917—april 1918
president för centralradan (se Ukraina, historia).
Efter Ukrainas ockupation av sovjetryska
trupper fortsatte H. självständighetskampen
utomlands, men sedan han insett dess utsiktslöshet,
återvände han 1924 på sovjetregeringens initiativ
till Kiev, blev där prof, i historia och valdes
s.å. till led. av den ukrainska vetenskapsakad.
samt 1929 till led. av Sovjetunionens
vetenskapsakad. Då han alltjämt ej var villig att uppge
sin ukrainska patriotism och bekänna sig till
kommunismen, bortfördes han 1930 till Moskva,
där han dog i ett sanatorium. — Bland H:s
övriga skrifter må nämnas ”Istorija ukrainskoi
literatury” (5 bd, 1923—27) och ”Abrégé de
1’histoire de 1’Ucraine” (1920). H. framträdde
även som skönlitterär förf, med över 20
noveller och historiska dramer (”Chmielnicki v
Pe-rejaslavi” och ”Jaroslav Osmomysl”). A.Pe.
Hrynhenda [fornisl. zryn’hända, nyisl. /rin’-],
fornnorsk-isländsk versstrof av åtta åttastaviga
rader med assonans, eg. en förlängd form av
drott-kvätt.
HS, beteckning för det romerska myntet
sester’-tius (se Sestertie). Beteckningen går tillbaka till ti
den före 218 f.Kr., när sestertien var värd 2 V2 as-,
detta förkortades IIS, varvid 5 är tecknet för
se-mis, V2 as.
HS, förk. för Arméhundskolan (se
Arméhund-väsendet).
HSB, förk. för 1) Hvilket skulle bevisas; 2)
Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening.
Hsi-, i kinesiska geografiska namn, se Si-.
Hsia Kuei [xia koéi], kinesisk målare (1180—
1230). H. tillhörde akad. i Hang-chou och
representerade samma landskapsuppfattning som Ma
Yüan. Jämte denne anses H. vara en av de mest
betydande landskapsmålarna under södra
Sung-dynastien. Av Ming-teoretikerna fördes han, ehuru
med tvekan, till norra skolan. Han hade studerat
södra skolans mästare, Fan K’uan, Tung Yüan och
Mi Fei, och hans penselskrift var därigenom
friare och mjukare än Ma Yüans. Han säges
även ha varit lärjunge till Li T’ang. Hos H.
utbildades det impressionistiska måleri, som skulle
komma att odlas vid 1200-talets mitt av
Ch’an-målarna i Hang-chou. S.A.
Hsiang- [xiaij’-], i kinesiska namn, se Siang-.
Hsieh Ho [%iä /å], kinesisk målare, verksam o.
500 i Nanking, framför allt känd som
konstskriftställare. I sin bok ”Ku-hua-p’iu-lu” uppställde han
de berömda sex normerna för måleri, som i Kina
blivit utgångspunkten för all konstteori.
Hsing- i kinesiska namn, se Sin-,
Hsinking, stad i Manchuriet, se Sinking.
H-strålar, protonstrålar, väteatomkärnor
(protoner), som på något sätt bibringats hög
hastighet, t.ex. genom stötar av a-partiklar, genom
acceleration i elektriska fält el. genom utstötning
från atomkärnor vid kärnsprängningar. Namnet
H. var i sht vanligt i den äldre kärnfysiken.
Hsüan-tsang, kinesisk munk, se Hüan-tsang.
Hsüan-tung, kinesisk kejsare, se Hüan-tung.
Hsü Hsi [xy xi], kinesisk målare, verksam i
Nanking under Tang-dynastiens tid, o. 920—940,
anses jämte Huang Ch’üan ha varit den störste
kinesiske blomstermålaren. Några absolut säkra
arbeten finnas icke bevarade.
Hsü Wei [xy], kinesisk målare, kalligraf, poet
och strateg (1520—93). H. var en mycket
tem-peramentsfull och dramatisk karaktär, och hans
öde blev beroende därav. Hans penselstil har
klandrats för vårdslöshet, och den är personligt
friare än vanligt i kinesiskt måleri. Men den är
också drastiskt uttrycksfull och H. tolkade
naturens spänningsfyllda liv mindre bunden av de
traditionella stilformerna.
HTF, förk. för Handelstjänstemannaförbundet.
Huai-ho [ZQai-zå], flod i ö. mellersta Kina,
upprinner på Huai-yang-shan och mynnar i sjön
Hung-tsö; härifrån avbördas dess vatten genom Kejsar-
- 851 -
— 852 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
