Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Huai-ho - Huai-jen-hien - Huai-ning (Anking) - Huallaga, Rio - Huanaco - Huancayo - Huang-chou, Hwang-chow - Huang Chüan - Huang-hai - Huang-ho, Hoang-ho, Hwang-ho, Gula floden - Huan Kung-wang - Huaraz - Huart (Imbaul-Huart), Clément - Huaröd, Hu(f)varöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUARÖD
kanalen—Yang-tsi-kiang och Huang-hos gamla
flodfåra till Gula havet. H. och dess bifloder äro
i stor utsträckning segelbara.
Huai-jen-hien [zpäi-...-xiänn’], av China Inland
Mission 1919 upptagen missionsstation i n. Shan-si,
Kina.
Huai-ning [/påi-], förr A n k i n g, huvudstad i
prov. Anhuei i Kina, vid Yang-tsi-kiang s.v. om
Nanking. Bomulls-, siden- och lackindustri. C:a
110,000 inv.
Huallaga [palia’ya], Rio H., c:a 1,200 km lång
högerbiflod till Maranon, n. Peru, upprinner vid
Cerro de Pasco 5,000 m ö.h., är i nedre loppet
segelbar till Yurimaguas (180 m ö.h.).
Huana’co, art av lamasläktet*.
Huancayo [paijka’jå], stad i dep. Junin, Peru,
3,340 m ö.h., vid centraljärnvägen; c:a 20,000 inv.
Huang-chou [zpaq-cåo], H w a n g-c h o w, stad
i prov. Hupei, Kina, vid Yang-tsi-kiang, ö. om
Hankou. I H. finns en av Svenska
missionsförbundet 1919 upprättad missionsstation med bl.a.
ett lärarinneseminarium.
Huang Ch’üan [zpag cy-], kinesisk målare
(verksam o. 920—960). H. anses ha varit Kinas störste
blomstermålare, men några arbeten av honom
finnas icke bevarade.
Huang-hai [zpap-hai], kinesiska namnet på Gula
havet.
Huang-ho [ZQafl-zå], H o a n g-h o, H w a n
g-ho, Gula floden (på gr. av sitt med gulaktig
lössjord starkt bemängda vatten), Kinas näst
största flod; 4,500 km lång; 1,260,000 km2 flodområde.
H., som i sitt översta lopp av tibetanerna kallas för
M a c h u, ”de lyckliga betenas flod”, upprinner i ö.
Tibet, 4,450 m ö.h. Den genomflyter först med
ö. riktning sjöarna Djaring nor och Oring nor,
vänder i närheten av gränsen mot egentliga Kina
mot n. och genombryter Kun-luns centrala och
n. kedjor samt fortsätter med ö. och n.ö. riktning
genom prov. Kansu in i s. Mongoliet. H. går
här upp till 41° n.br., böjer av och går med ö.
riktning n. om Ordosplatån fram till m0 ö.lgd,
där den vänder mot s. Under den därpå följande,
600 km långa s. sträckan som gränsflod mellan
Shensi och Shansi skär sig H. djupt ned i den
lössbetäckta sandstensplatån och bildar två
vattenfall. Sedan H. från höger mottagit Wei-ho,
böjer den tvärt av mot ö. och träder vid
Kai-feng ut på slätten, som den genomflyter med
n.ö. riktning, och mynnar i Chilibukten. Under
sitt lopp över slätten avlastar H. (jordens
slam-rikaste flod, 6 kg pr m3) på gr. av den ringa
strömhastigheten sitt transporterade material,
varigenom flodbädden höjes (lågvattennivån 4,5 m,
högvattennivån 9 m över slätten). Stora
skydds-vallar ha därför måst byggas för att förhindra
dess svåra översvämningar. Sedan 602 f.Kr. har
H., ”Kinas sorg”, många gånger ändrat sitt lopp
över slätten, som till huvudsaklig del är flodens
eget verk. 1852—1938 mynnade den n. om
Shan-tunghalvön, men i juni 1938 genombröto
kineserna flodens fördämningar vid Huayuankou ö.
om Peking—Hankou-banan för att därigenom
förhindra de japanska arméerna, som då stodo
i Kaifeng, att tränga längre mot s. 1938—47 rann
H. mot s.ö. till Huaifloden och återfördes
därefter till sin gamla fåra. — Medelvattenmängden
Byggande av skyddsvall vid Huang-ho.
uppgår vid mynningen till 3,250 m3 i sek (lägsta,
jan.—febr., 300; högsta, juli—aug., 7,500). — H.,
vars mynning stänges av sandbankar, är farbar
för djonker endast på vissa sträckor och är av
mindre betydelse för samfärdseln. — Litt.: G.
Köhler, ”Der Hwang-ho” (i ”Petermanns
Mit-teilungen”, Erg.-h. 203, 1929); F. G. Clapp, ”The
Hwang Ho, Yellow River” (i ”Geographical
Re-view”, 1922); O. J. Todd, ”The Yellow River
reharnessed” (därst., 1949). [S.]V.Hn.
Huan Kung-wang [/pann], kinesisk målare (1269
—1354). H. var en av Yüan-tidens fyra stora
landskapsmålare (jfr Wu Chén, Ni Tsan och Wang
Méng). Han levde ensam i närheten av Chekiang
i intimt samliv med naturen. Han målade i såväl
färg som tusch. Penselföringen är kraftfull men
ändå lätt. H. blev mycket uppskattad under
Ming-och Ch’ing-dynastierna och kopierades flitigt. Han
ansågs då som den mest betydande representanten
för södra skolan efter Mi Fei.
Huaraz [para’s], huvudstad i dep. Ancach,
Peru, 3,027 m ö.h., vid Rio de Santa; c:a 20,000
inv. Järnväg till Chimbote vid kusten.
Huart [par] (eg. I m b a u 1 t-H.), C 1 é m e n t,
fransk orientalist (1854—1926), prof, i persiska vid
École des langues orientales vivantes i Paris 1898,
i islam och Arabiens religioner vid École des
hautes études 1908. Bland H:s arbeten märkas
”Littérature arabe” (1902), ”Histoire des arabes”
(2 bd, 1912—13) och ”Bibliographie ottomane” (1
—6, 1887—91).
Huaröd, före 1919 även Hu(f)varöd, socken
i Gärds hd i Kristianstads län och församling i
Huaröds och Svensköps pastorat i Gärds kontrakt
av Lunds stift, på Linderödsåsen och intill
grän
— 853 —
— 854 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
