Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hudiksvalls nyheter - Hudkräfta - Hudkräm - Hudlöshet - Hudmask - Hudmjältbrand - Hudmuskelsäck - Hudmuskler - Hudpansar - Hudporer - Hudrespiration - Hudretmedel, epispatica, dragmedel - Hudsinne - Hudsjukdomar (dermatoser)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUDSJUKDOMAR
Hudiksvalls nyheter, frisinnad daglig tidning,
utg. i Hudiksvall, grundad 1900 för att avlösa
den s.å. nedlagda ”Hudiksvalls allehanda”,
påbörjad 1883 av Erik Böhmer, som redigerade tidn. till
1911. H. vänder sig i främsta rummet till
frireligiösa och nykterhetsvänliga läsare. Red. var 1921
—49 Werner ödegård, nuv. red. är fil. mag. Roland
Broberg.
Hudkräfta, se Kräftsjukdomar.
Hudkräm, se Kosmetiska medel.
Hudlöshet, se Exkoriation och Intertrigo.
Hudmask, se Pormask.
Hudmjältbrand, se Mjältbrand.
Hudmuskelsäck, se Hud, sp. 860.
Hudmuskler. Den tvärstrimmiga muskulaturen
uppträder hos flertalet däggdjur även som h. i
ganska stor utsträckning. Det är på gr. härav,
som t.ex. en häst kan utföra ”skakningar” av sin
hud nästan var som helst. Hos människan äro
tvärstrimmiga h. ovanliga, men en del av ansiktets
mimiska muskulatur utgrenar sig i läderhuden.
Människans egentliga h. bestå av glatt muskulatur
och äro huvudsaki. utbildade i anslutning till hår*,
mu’sculi arrecto’res pilo’rum. Det är dessa h., som
t.ex. vid köldpåverkan draga sig samman, varvid
”gåshud” uppkommer. T.Hn.
Hudpansar, zool., förbeningar i huden, vilka bilda
ett mer el. mindre sammanhängande skydd för
hela kroppen el. för vissa delar därav. Dylikt h.
på huvudet och vanl. även på främre delen av
kroppen hade en del utdöda fiskar, ss. OsteoKtraci
och Antiar’chi. Även hos vissa nu levande former,
ss. hos pansarhajar och pansarmalar, finnas
sådana bildningar. Framför allt är h. starkt utbildat
hos sköldpaddorna*, och även hos krokodilen
finnas hudförbeningar under hornplåtarna (se Fjäll).
Däggdjuren sakna i regel hudförbeningar, men hos
en del utdöda bältdjur, ss. hos glyptodonterna*,
voro de utvecklade till ett starkt h.; även hos nu
levande bältdjur* finnes h. — Jfr Hudskelett. H.W.
Hudporer, se Hud.
Hudrespiration, se Hudandniug.
Hudretmedel, e p i s p a t i c a, dragmedel
(dragsalva, dragplåster), äga förmåga att vid
flyktig inverkan på huden framkalla en lokal
kärlutvidgning med hudrodnad som följd
(rubefacien’tia; jfr Irritantia). Få de däremot
verka något längre, framkalla de en ytlig
inflammation med biåsbildning i huden och kallas då
biåsdragande (vesican’ tia el. pustulan tia). H.
verka dels lokalt, dels reflektoriskt på
nervsystemet samt därigenom på andningen och
hjärtverksamheten. De anses medföra en gynnsam
inverkan på vissa inflammationer i huden och
underliggande organ och brukades förr ofta för
avledning av vätskeutgjutning och
vätskeansamling i omgivningen, då de ha ett kraftigt
stimulerande inflytande på cirkulationen. H. användes
dessutom ofta för att ”avleda” smärta, enär den
nya förnimmelsen förtränger den förut bestående
smärtan. Numera användas de endast i ringa
utsträckning i Sverige. — För hudretning kunna
användas både fysikaliska och kemiska medel. De
fysikaliska äro massage, värme, köld,
elektricitet, olika former av strålbehandling o.s.v.
Bland de viktigare kemiska märkas jod,
kol
syra, senap, spansk fluga, terpentin, tibast m.fl.
De kunna användas i form av jodsprit, kolsyrebad,
senapsdeg, senapspapper, senapsbad,
spanskfluge-plåster, terpentinolja etc. C.J.C.
Hudsinne. I huden äro inlagrade särskilda
nervösa mottagarapparater el. nervändorgan för
upptagandet av utifrån kommande retningar (se
Känselorgan). De utgöras av höggradigt
specialiserade känselapparater av varierande histologisk
byggnad (se Hud). Man skiljer på den ytliga
och den djupa hudkänseln. Den ytliga
omfattar beröringssinne, smärt- och
temperatursinne. Den djupa förmedlar
impulser från senor, muskler och leder och spelar
roll för vår uppfattning av extremiteternas
rörelser (r ö r e 1 s e s i n n e), deras läge (1 ä g e s i n n e)
och den använda muskelkraften (kraft- el.
viktuppskattningssinne). —
Berörings-sinnet förmedlas genom s.k. tryckpunkter, som sitta
särsk. tätt t.ex. å fingertopparna. Tryckpunkterna
retas av allt, som innebär en deformering av
huden. De ha låg retningströskel och ägna sig även
för uppfattning av fina diskontinuerliga irritament
(svängningar av stämgaffel,
vibrationssin-n e). De lokaliseras väl (1 ok al i s a t i ons s i
n-n e), vilket sätter oss i stånd att uppfatta
simultan beröring av två passarspetsar (Webers
pas-sarprov; se Estesiometer). Ä behårade kroppsytor
spela håren en viktig roll för den taktila
uppfattningen av ett föremåls form, storlek (3:e
dimensionen), konsistens och ytbeskaffenhet (det s t
e-reognostiska sinnet). Beröringssinnet
prövas enklast med lättaste beröring av huden med
bomull. — Det är icke avgjort, huruvida det
finnes särskilda smärtpercipierande apparater el. om
smärta kan utlösas från alla nervändorganen i
huden. Man skiljer på ytlig och djup smärta. Under
alla förhållanden äro de smärtpercipierande
punkterna (smärtpunkterna) de talrikast förekommande
av alla. Smärtsinnet prövas genom att låta en person
skilja på beröringen av spets och huvud av en
knappnål. Vanliga former för hudsmärta äro kittling och
klåda. — Värme- och köldsinnets nervösa
mottagarapparater äro knutna till de s.k. värme- och
köldpunkterna. De senare upptäcktes av den
svenske fysiologen Blix 1882. De äro selektivt
avstämda för upptagande endast av termiska irritament
(adekvat retning). Köldpunkterna kunna reagera
med köldförnimmelse även för värmeirritament
(paradox reaktion). Det finnes 11 ggr så många
köld- som värmepunkter på kroppsytan. Under
normala förhållanden kännes en temp. av c:a 300
varken varm el. kall. Denna s.k. fysiologiska
nollpunkt förskjutes i kyla neråt och i värme uppåt
med flera grader (adaptation). Smärtsensationer
utlösas även från kroppens inre. Betäckningen
av kroppens stora hålrum (bukhinnan, lung- och
hjärtsäcken) är mycket känslig, under det att
inälvorna äro okänsliga för beröring (t.ex. vid
operationer), vilket icke hindrar, att
inflammationer el. kramptillstånd kunna utlösa smärtor i dem.
Dessa stråla ofta ut i det hudområde, som
motsvarar det inre organet. S.Ir.
Hudsjukdomar (d e r m a t o s e r) ge sig i allm.
till känna genom vissa typer av hudförändringar,
sedan gammalt benämnda utslag (lat.
efflore’-scens, grek. exan’thema*; jfr Exantem); enl. äldre
— 869 —
— 870 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
