Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hundar (tamhunden)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUNDAR
tast o. 3 veckor. Första brunstveckan
karakteriseras av ansvällning av de yttre könsdelarna,
andra veckan av flytning från könsöppningen,
och först under sista brunstveckan tar tiken
emot hanhunden. Tiken föder 60—65 dagar
efter parningen vanl. 3—10, under 10—12 dygn
blinda och tandlösa valpar. Så länge tiken har
hand om valparna, bruka dessa icke vålla något
extra besvär. Redan vid 14 dagar äro de ofta
så företagsamma och försigkomna, att
hjälpfod-ring kan ske. Sådan kan behöva tillgripas
tidigare, om valpantalet i kullen är stort el. tiken
blir sjuk el. dör. övergången från modersmjölk
till annan föda är ett av de mest kritiska
momenten i valparnas liv, men om tikens föda
utgöres av gröt, uppblött bröd och mjölk och
detta ges i ett lågt kärl, till vilket valparna
kunna nå upp, bli deras självtagna portioner av
tikens föda den naturligaste övergången till fast
foder. Vid 3—4-veckors-åldern böra valparna
avmaskas. Flera säkra och ofarliga maskmedel
finnas nu att tillgå. Avmaskningen efterföljes
av laxering. Under valpens uppväxt bör den
största uppmärksamhet ägnas åt
skelettbildningen. Det är ytterst vanligt med mineralrubbningar
av rakitisnatur hos uppväxande valpar. Tecken
på rakitis bruka hos h. visa sig i form av
upp-drivningar vid revbensfogarna, ”rosenkrans” och
uppdrivningar över framknäna. Tillförsel av
fiskolja och kalk skyddar valpen för rakitis. Ett
periodvis förekommande gissel för hundägarna
är valpsjukan. Denna av virus orsakade
allmäninfektion drar ofta med sig bakteriella
infektioner, som ej sällan sluta med h:s död. Tecken
på valpsjuka äro bl.a. eksem på buk och i
ljumskveck, ansvällda tonsiller, feber, slöhet,
senare flöde från ögon och nos. Ej sällan tillstöta
nervösa symtom med lamhet och kramper. Om
en med valpsjuka behäftad hund kommer under
sakkunnig behandling, finnas nu stora
möjligheter, att den skall tillfriskna. En ej alltför
ovanlig bristsjukdom hos h. är B1-avitaminos.
Symtom från nerv- och muskelsystemet bruka
dominera sjukdomsbilden. Andra vanliga
sjukdomar hos h. äro parasitsjukdomarna,
hudåkommor och öroninflammation förutom alla
kirurgiska sjukdomar, sår, benbrott o.s.v. Dhl.
Hundraser. Intet husdjur uppvisar en sådan
mängd raser som hunden. Denna stora variation,
vår ofta bristfälliga kunskap om rasernas
inbördes släktskap och dvärghundarnas från sina
stamformer starkt avvikande byggnad försvåra i hög
grad en systematisk indelning av raserna. Den
här följda indelningen, som grundar sig på under
senare år uppställda, naturliga rasgrupper, kan
därför ej göra anspråk på full slutgiltighet.
Dvärghundarna äro småvuxna raser, som
kunna förekomma bland alla rasgrupper, dock
företrädesvis bland terriers, spaniels, doggar,
pin-schers och vinthundar. De väga mindre än 5 kg
och ibland, t.ex. hos pinscherformer, endast 1 V2
till I V4 kg. Dvärghundarna kunna ant. bibehålla
de ursprungliga rasernas proportioner, dock i
förminskat format, s.k. äkta dvärgar, el. också få
de i samband med storleksminskningen
förändringar i kroppsformen, ss. förkortning av nosen,
förändringar av kranieformen och minskning
av benlängden (taxbenthet), s.k.
achondroplas-tiska dvärgar.
Grupp I. Torvspetsar. Gruppen, vars
stamform den nu trol. utdöda torvspetsen (se ovan,
sp. 937) anses vara, omfattar små, mycket
olikartade former med vanl. kort kropp, rundat huvud,
spetsig nos, uppstående öron samt ofta lång fäll
och starkt ringlad svans. Hit hänföras:
Lapphunden, en tätbyggd, långhårig form med
relativt korta ben och 50 cm boghöjd. Färgen är
svart med vit teckning på bringa och tassar, mera
sällan helt vit. Den användes som vaktare av
renhjordarna och för jakt på björn och varg.
Nordiska (norrländska) spetsen,
jämt- el. g r å h u n d e n är större och
kraftigare, har kort, strittande hårlag och är till
färgen grå i olika nyanser. Närbesläktad med denna
är den betydligt mindre, brun- el. gråaktiga i
s-ländska hunden samt den rävliknande,
röd-el. gulröda finska spetsen, som användes
för skogsfågeljakt. Tysk el. pommersk
spets, en mycket gammal ras, är en livlig, som
vakt- och sällskapshund använd, långhårig, svart
el. vit form av 45 cm boghöjd. Dvärgformer äro
den 26 cm höga dvärgspetsen (p omer anian)
och silkesspetsen. Den kinesiska
spetsen (chow-chow) liknar spetsen men har tyngre
huvud och mindre spetsig nos. Den är en mycket
gammal ras, sannol. ända från Kr.f., och
förekommer i flera olika färger: svart, brun, gul och vit,
dock alltid enfärgad. Den hölls från början mest
för köttets och skinnets skull; 1928 förbjöds i
Kina visserligen försäljning av hundkött, men
förbudets effektivitet kan ifrågasättas. Rasen infördes
i slutet av 1700-talet till Europa och är nu
utbredd över hela världen. Från torvspetsen
här-ledes även schnauzern el. pinschern, en
terrierlik, c:a 50 cm hög form med kuperade
öron och svans. En strävhårig och en
släthår i g form finnas och av vardera en
dvärgform, dvärgpinscher. Andra dvärgformer
äro den silkeslena a p-p i n s c h e r n
(Affenpin-scher) och den närbesläktade ragghåriga g r i
f-fon b r u xe 11 o i s. Av oviss härstamning är
den 1908 erkända riesenschnauzern, som
helst bör uppnå c:a 70 cm boghöjd. Nära
schnauzern stå terrierna, i vilka dock
representanter för andra rasgrupper äro inkorsade. De äro
mycket livliga h., urspr. avsedda för jakt under
jorden (grythundar) men hållas nu ofta som
lyx-hundar. Foxterriern, av vilken en s 1 ä
t-och en strävhårig form finnes, är vit med
svarta el. bruna fläckar. Figuren liknar
schnauzern, nosen är lång, huvudet smalt, öronen
små och V-formiga; svansen stubbas vanl. Den
användes oftast blott som lyxhund. Mera lugn
är den 50—60 cm höga, strävhåriga ai r ed
al-t e r r i e r n. Den är en ypperlig vakthund och
användes ofta som polis- och sanitetshund.
Färgen är rostbrun med svart ryggsadel och teckning
på huvudet. Bland övriga må nämnas den
strävhåriga, helfärgade, röda till gula irländska
t e r r i e r n, den lågbenta, strävhåriga, mörkgrå
till svarta, kortbenta skotska terriern, den
lågbenta, kraftigt byggda sealyhamterriern
med halvt hängande öron, kort svans och
strävhårig fäll, vit med svarta el. bruna fläckar, den
— 939 —
— 940 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
