Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hundar (tamhunden)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUNDAR
63. Rysk vinthund.
64. Whippet.
65. Irländsk varghund.
lågbenta, i regel blågråa yorkshireterriern
med rakt, silkesmjukt hår, som efter en bena på
ryggen faller ned över sidorna, den mycket
långhåriga skyeterriern, den korthåriga, svarta
och bruna black and tan terriern och dess
dvärgform black and tan toy terriern
samt den långsträckta D a n d i e-D i n m o n
t-terriern, med grått el. brunaktigt, långt,
tovigt hår, och bullterriern, en korsning
mellan vit terrier och bulldogg. Här må ock nämnas
den som polishund utmärkta
dobermannpin-s c h e r n, en stor, kraftig men ej klumpig,
slät-hårig, snabb och livlig h., i vars stamträd flera
raser ingå. Färgen är svart med rostbruna
fläckar, men även enfärgade bruna djur finnas,
öron och svans bruka kuperas.
Grupp II. Slädhundar. Stamform för dessa
är den under bronsåldern levande Canis familiaris
inostran’zewi, som härledes från den nordiska
vargen. Hithörande former, till vilka polarfolkens
h. hänföras, användas huvudsaki. som slädhundar
och likna mycket vargen, med vilken de ännu
stundom korsas. Oöverträffad som dragare är
grönlandshunden (eskimåhunden), en
medelstor, kraftigt byggd, långhårig h.
Färgen är svart med vita fläckar, vit bringa och
ljusare buk. Andra raser äro labradorhunden,
samojedhunden och de amerikanska
eskimåernas hund malemute. —
Newfound-landshunden, en stor, livlig, långhårig, svart
h., anses ha framkommit genom korsning med
införda europeiska h.
Grupp III. Doggarna omfatta vanl. mycket
stora och kraftiga, korthåriga h. med brett, tungt
huvud, kort, tvär nos och hängande öron. Färgen
är vanl. gul, stundom med tigerbandning.
Gruppen härledes från en förhistorisk h., Canis
familiaris decuma’nus. Den 8o cm höga, engelska
mastiffen, den något mindre franska b o
r-deauxdoggen och den ståtliga danska
hunden, danska doggen el. ulmerdoggen
(grand danois), som har en vikt av 70 kg, äro
bland de största nu levande h. Bulldoggen,
en urgammal engelsk ras, som förr användes för
strid med tjurar, utmärkes av korta ben, tung
framkropp och förkortad överkäke. Något lättare
byggd än föreg. och ofta förväxlad med denna
är den tyska boxern: den har längre och
rakare ben, annan huvudform och andra
kropps-proportioner. Den är släthårig, kraftig,
gråbrun med mörkare strimning el. enfärgat gulbrun
samt livlig och godmodig. Bostonterriern,
som föga påminner om en terrier, är mycket
vanlig i Amerika. Dvärgformer äro engelska
dvärgbulldoggen, en förminskad bulldogg,
franska dvärgbulldoggen, utmärkt av
stora upprättstående öron, och m o p s e n, en
som knähund använd dvärgbulldogg av obekant
ålder och härstamning, som bl.a. utmärkes av
ringlad svans. Genom korsningar med andra
raser ha framkommit r o tt wei le r n, en tätbyggd,
kraftig, som polishund använd form och
sankt-bernhardshunden, en urspr. korthårig, nu
vanl. långhårig, vit och rödgul, kraftig h., känd
som sanitetshund från klostret S:t Bernhard.
Grupp IV. Herdehundar (jfr grupp VI).
Stora, långhåriga, med hängande öron försedda
h., som bevaka men ej valla hjordarna. Hit höra
den ungerska kommondoren, den kraftiga
tyska leonbergerhunden och den för sin
klokhet bekanta pudeln, vars ulliga päls är
svart el. vit. Dalmatinern, en korthårig, om
pointern något påminnande form, är vit med
likformigt fördelade svarta el. bruna fläckar.
Grupp V. Jakthundar omfatta det
ojämförligt största antalet raser, som alla gå tillbaka
till den medelstora under bronsåldern levande
Canis familiaris intermed’ius. Från denna ha
under tidernas lopp framgått ett otal raser, som
alltefter jaktmetodernas omläggning försvunnit
och ersatts med nya. Efter deras olika användning
kunna de indelas i stövare, spår- el. blodhundar,
höns-, rapphöns- el. fågelhundar och taxar. S
töva r n a äro uthålliga h., som under skall
driva villebrådet (hårvilt). Hit hänföras
engelska rävhunden (foxhound), en medelstor,
snabbsprungen h., vanl. vit med svarta och
bruna el. röda fläckar, vilken användes vid
par-forcejakt och alltid jagar i flock (koppel), den
något mindre engelska harhunden
(har-rier), den ännu mindre lilla engelska
harhunden (beagle) och den norska d u n k e
r-stövaren. Våra svenska stövare, i vilka dock
utländska raser äro inkorsade, äro h a m i 11 o
n-stövare, kopparbergsstövare, s c h i
1-lerstövare och smålandsstövare.
Färgen är hos alla brun el. brungul med svart mantel
och ofta vit teckning på bringa och tassar. Som
stövare användes även dachsbracken el.
drevern, en taxarna närstående form med
långsträckt kropp och låga, raka ben. Hit hänföras
även de från Spanien härstammande, som
jakt-och lyxhundar använda spaniels, lågbenta,
långsträckta och långhåriga h. med kort nos och
— 941 —
— 942 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
