Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hundar (tamhunden) - Hundare - Hundavel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUNDARE
hängande öron; de gå gärna i vatten och
förekomma i ett flertal raser, ss. irländsk
vattenspaniel, 55 cm hög, leverbrun och med
korta krusiga lockar, clumberspaniel, lång,
tungt byggd, lågbent, med stort fyrkantigt
huvud och lång, mjuk, rak fäll, vit med gula fläckar,
cockerspaniel, kortare, mera högbent än
föreg., med mjuk, vågig fäll, brun, brun och vit
el. svart, fältspaniel (fieldspanieV), en
mellanform mellan de två föreg., svart, glänsande,
samt vaktelhunden, den lilla dvärgartade
bolognesaren och den närstående, lång- och
mjukhåriga malteserhunden. Dvärgformer,
till sin härstamning anknytande till den 1860 från
Kina till England importerade pekingesern,
en knähund med litet, runt huvud, kort nos och
stora utstående ögon, lång och mjuktrådig fäll
av växlande färg, äro lyxhundarna K i n g
Charles, Prince Charles, ruby spaniel och
blenheimspaniel, ofta sammanfattade
under benämningen toyspaniels. Till spår- el.
blodhundarna, som äro kraftigt byggda och
utrustade med fint luktsinne och därför användas
vid jakt för att uppspåra skadskjutet och även
fällt villebråd (härav deras namn och icke, som
ofta antagits, därav att de skulle vara begivna
på blod), höra den tyska schweisshunden,
engelska blodhunden, en medelstor h.
med stort huvud, rynkig panna och stora
hängande öron, samt den engelska retrievern,
på 1860-talet införd från Labrador, med långt
huvud, relativt små, hängande öron, kort och satt
bål, slät- el. krushårig, svart el. leverbrun fäll.
Höns-, rapphöns- el. fågelhundarna
uppsöka tryckande vilt och bli, när de funnit
det, stående orörliga, ”göra stånd”, för att
därefter på befallning av jägaren stöta upp fågeln.
Hit höra de från spaniels härstammande
medelstora, lättbyggda och långhåriga setterraserna
engelsk setter (laveracksetter), vit
med svarta el. gulbruna fläckar, irländsk
setter, rödbrun, och gordonsetter el. skotsk
s e 11 e r, svart med rödbrun teckning. I
England har också den medelstora, korthåriga och
lättbyggda p o i n t e r n, en avkomling av den
gamla spanska hönshunden, utdanats. Färgen är
vanl. vit med svarta, bruna el. gula fläckar el.
helt svart el. gul. De tyska
vorstehhundar-n a, av vilka en korthårig, en strävhårig
och en långhårig ras finnas, likna pointern
och äro bruna med el. utan ljusare fläckar.
Svansen stubbas vanl. Som grythundar
användas taxarna, för Tyskland karakteristiska h.,
av vilka korthåriga, strävhåriga och
långhåriga raser finnas. Kroppen är
långsträckt, öronen hängande, benen korta och
fram-benen starkt krökta. Färgen är svart med brun
teckning, enfärgat rödbrun el. grå tigerfärgad.
Grupp VI. Vallhundar stå
jakthundarna nära. I mots. till herdehundarna (grupp
IV) valla de boskapshjordarna. Tyska
vallhunden el. schäferhunden är en
lätt-byggd, kraftig hund med kilformigt
avsmalnande nos och upprättstående öron; den användes
mycket som polishund. Collien (skotska
vallhunden el. fårhunden), som är något
tyngre byggd och har lång silkeslen fäll, är hu-
vudsakl. lyxhund. Som brukshund användes i
Skottland en korthårig ras. Old En glis h
sheepdog är den största av de engelska
vallhundarna. Den är mest känd under namnet
bob-tail (”stubbsvans”). Bruket att kupera svansen
så kort som möjligt har sin grund i att man
genom h:s korta svans ville markera, att h. var
vallhund och därigenom var fri från skatt.
Numera är bobtail oftare sällskapshund än
vallhund.
Grupp VII. Vinthundar, vilkas
härstamning ännu är föga känd, omfatta stora h.,
kännetecknade av smärt kropp med djup bröstkorg
och starkt indragna ljumskar samt spetsigt, fint
byggt huvud. De äro ytterst snabba och
uthålliga och användas därför vid hetsjakter. I
mots. till övriga h. ledas de härvid av den skarpa
synen. Luktsinnet är svagt utbildat. Som
stamform för hela gruppen anges den från Afrika
härstammande slughin el. gasellhunden,
känd redan på faraonernas tid och tidigt
överförd till Asien, där den exempelvis i Persien
väsentligt utvecklats (persisk vinthund,
saluki). En om salukin till det yttre
påminnande vinthund är den afghanska hunden
el. balkanska vinthunden. Hårfällen är
på denna lång, spec. på öron, framben, fötter
och bakdel. Yviga ”byxor” och en silkeslen tofs
på hjässknölen äro karakteristiska. Alla färger
förekomma hos afghanska hunden. Den
långhåriga ryska vinthunden användes förr
vid vargjakt men hålles nu endast som lyxhund.
Andra raser äro den korthåriga engelska
vinthunden och den betydligt mindre w h i
p-p e t el. lilla vinthunden. Med
vinthundarna sammanföras stundom irländska
varghunden och skotska hjorthunden
(deer-hound), som nå en boghöjd av mer än 1 m och
därmed äro de största h., som någonsin
frambringats.
Litt.-. E. Dahr, ӆber die Variation der
Hirn-schale bei wilden und zahmen Caniden” (i ”Arkiv
för zoologi”, 33, 1942). — C. Leuhusen,
”Rashundar i ord och bild” (1932); A. P. Terhune,
”Book of famous dogs” (1937; sv. övers.,
”Ryktbara h.”, 1938); ”Svenskt rashundsgalleri” (1940;
red. M. Kalling); I. Carlin, ”Våra h., deras
skötsel och vård” (1940); H. Strandberg, ”H:s
uppfostran och dressyr” (4 uppl. 1947); C. Hubbard
& C. Leuhusen, ”H.” (s.å.).
Hundare, urspr. hund, under äldre medeltid
beteckning för de distrikt i svealandskapen, som
nu benämnas härad. Indelningen i h. har gett
anledning till mycken lärd spekulation, men
inom vetenskapen råder ingen enighet om dess
egentliga innebörd. Det har å ena sidan
antagits, att h. betecknar en obestämd mängd, å
andra sidan att h. hänger samman med
räkneordet hundra; i sistn. fall ligger det nära till
hands att antaga något samband mellan
h.-indelningen och ledungsväsendet. Säkra resultat
torde ej stå att vinna. Ovisst är också, om det
svenska h. har något samband el. någon
förbindelse med de h., som möta på kontinenten
och i England. B.
Hundavel avser att genom målmedvetet
avels-arbete förädla hundraserna och framdriva för
spe
— 943 —
— 944 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
