Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hunt, Leigh - Hunt, William Morris - Hunt, Holman - Hunt, Arthur - Huntbana, Hunts bana - Hunte - Hunter (hästras) - Hunter, 1. William - Hunter, 2. John - Hunting (jaktväsen) - Hunting (ovanläder) - Huntingdon, Selina Hastings
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUNT
essäer. Sina bästa dikter, vilka alla äro berättande,
samlade han under titeln ”Stories in verse” (1855).
— Litt.: Autobiogr. (3 bd, 1850; ny uppl. reviderad
av H. själv, utg. av hans son 1859; senare uppl.
av R. Ingpen, 2 bd, 1903); biogr. av R. B. Johnson
(1896), E. Blunden (1928) och L. Landré (2 bd,
1933—36). A.Km.
Hunt [hunt], William Morris, amerikansk
målare (1824—79), utbildades först i Düsseldorf,
sedan i Paris, där han tog intryck av Millet. H.,
vars område var djur- och landskapsmålen, har
kallats Amerikas förste möderne målare.
Hunt [hunt], William H o 1 m a n, engelsk
målare (1827—1910). Jämte J. E. Millais och G. C. D.
Rossetti grundade H. efter studium av Ruskins
”Modern painters”
1848 det
prerafaeli-tiska brödraskapet,
vars program var
att, med
undertryckande av den med
Rafael inträdande
förkonstlingen,
verka för trogen
natur-avbildning och sant
andlig prägel i
konsten. H. företog flera
resor till Palestina
och målade på
grundval av där
gjorda iakttagelser
efter årslånga,
trägna studier scener ur
den heliga historien
samt landskap. Från
o. 1850 tyngas hans
tavlor alltmera av
litterär symbolik.
Huvudarbeten: ”Rienzi”
(1848), ”Claudio och
Isabella” (1853),
”Världens ljus”
(1854), ”Finnandet
av Jesus i
templet” (1860), ”Dödens
skugga” (1873), ”De saligas triumf” (1877). 1905
utkom hans delvis självbiografiska bok
”Pre-raphaelitism and the pre-raphaelite brotherhood”.
— Litt.: O. v. Schleinitz, ”W. H. H.” (1907). G.S.
Hunt [hunt], Arthur Surridge, engelsk
papy-rolog (1871—1934), prof, i papyrologi i Oxford
1926. Sedan på 1890-talet väldiga fynd av papyrer
gjorts i Faijum-området i Egypten, ägnade sig H.
i samarbete med B. P. Grenfell åt det
mödosamma arbetet att tolka och utgiva dessa o.a. papyrer,
vilket efter Grenfells död fortsattes av H. ensam.
H. besatt en utomordentlig förmåga att dechiffrera
de ofta ytterst svårlästa papyrustexterna och
gjorde inom sitt fack en insats av grundläggande
betydelse. Utom de stora, tills, med Grenfell*
utgivna papyruspublikationerna må bland hans
arbeten nämnas ”Catalogue of the Greek papyri in
the John Rylands library”, 1—2 (1911—15) och
”Tragicorum graecorum fragmenta papyracea”
(1912). K.H
Huntbana, Hunts bana, en förr vid kajer
och upplagsplatser vanlig anordning, då gods (t.ex.
kol) skulle transporteras nedåt längs ett lutande
spår. Principen är, att den lastade vagnen vid
sin nedfart får medelst en talja lyfta en motvikt.
Vagnen stannas av ett anslag, som åstadkommer,
att sidoluckor öppnas och tömning av godset sker.
Härefter ombesörjer motvikten automatiskt, att
vagnen återföres till ursprungsläget.
Hunte [hon’ta], biflod till Weser*.
Hunter [hun’ta] (eng., jakthäst), hästras, se
Hästar.
Hunter [hun’tø]. 1) William H., engelsk
läkare (1718—83), prof, i anatomi 1746, var en
utomordentligt begåvad, mångsidig och fint bildad
läkare, som hävdade läran om anatomien som all
medicins solida grund. Hans huvudarbete,
”Anatomia utri gravidi” (1774), är ett klassiskt
planschverk över livmodern och fosterhinnorna under
havandeskap. Dessutom utgav H. ”Medical
com-mentaries” (1762) och en rad avh., samlade av
M. Duncan i ”On the life of W. H.” (1876).
2) John H., den föreg:s bror, läkare (1728—93),
blev broderns assistent vid dennes anatomiska
arbeten, började tidigt att syssla med kirurgi och
dog som överkirurg
vid Saint George’s
Hospital, London. H:s
stora insats i den
engelska medicinens
historia var, att han gav
en vetenskaplig grund
och därigenom höjde
anseendet för
kirurgien, vilken tidigare
intagit en underordnad
ställning i förh. till
den interna medicinen.
Vivisektion och
djurexperiment övades
flitigt av H. Av hans
bidrag till den medicinska vetenskapen må
nämnas, att han tillskrev inflammationsprocessen ett
reorganiserande inflytande, angav en
underbind-ningsmetod för aneurysmer, påvisade testiklarnas
embryonala nedvandring och klarlade därmed
sammanhanget mellan detta fenomen och de medfödda
ljumskbråcken. H:s huvudarbeten äro: ”Natural
history of the human teeth etc.” (2 bd, 1771—78),
”A treatise on the venereal disease” (1786),
”Treatise on the blood, inflammation and gun-shot
wounds” (1794), ”Observations on certain parts
of the animal æconomy” (1786). H:s ”Works”
utgåvos av J. F. Palmer i 4 bd 1835—37. A.Ch.
Hunting [hnn’tit)], jaktv., engelsk benämning på
jakt till häst i mots. till shooting, jakt till fots.
Hunting (efter eng. hunting-calf), grövre,
krom-garvat ovanläder med velourslipad köttsida. H.
användes i kraftigare promenadskor med den
slipade köttsidan utåt liksom mockaskinn men
skiljer sig från dessa genom den grövre
fibertexturen. För framställning av h. användas
ung-nötshudar och spalt.
Huntingdon [hun^igdan], Selina Hastings,
grevinna av H., engelsk sektledare (1707—91), slöt
sig till metodisterna, vilka hon frikostigt
understödde. Den kring H. bildade kretsen (Countess
of H:s connexion) kom i viss motsättning till J.
Wesley, och genom en kontrovers med kyrkan
— 955 —
— 956 —
Holman Hunt: Världens ljus,
1854.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
