Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Husdjur - Husdjurens sjukdomar - Husdjurens exteriör - Husdjursavel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUSDJURENS EXTERIÖR
drabbas av osteomalaci* (benskörhet) och
mjölk-hälta*. — Av sjukdomar i
muskulaturen förekommer hos häst lamslag el.
korsför-lamning*. — Om rubbningar i kön
s-funktionerna se Sterilitet. —
Bristsjukdomar kunna orsakas av brister på olika
substanser i fodret, kanske vanligast vitaminer och
mineralämnen (se Bristsjukdomar, Skravelsjuka,
Vitaminer, Näringsämnen och Spädgrissjukdomar).
Under senare år har man kunnat visa, att h.,
främst nötkreatur och får, kunna lida brist på
s.k. spårelement el. mikroelement (koppar,
kobolt, mangan, zink). —
Infektionssjukdomarna spela för h:s vidkommande en mycket
stor roll. Ej sällan råda i ladugårdar, svinhus
o.a. djurstallar mindre goda hygieniska
förhållanden, som göra, att infektioner lätt slå an (se
Ventilation). Andra gånger är foderhygienen
(skämt, ruttet, surt el. på andra sätt skadat
foder) disponerande för sjukdomar. För spridandet
av infektioner spela råttor, flugor och kråkor
sannolikt ganska stor roll (se Smittspridning). Betr,
livdjurshandelshygien, som i detta sammanhang
har stor betydelse, se d.o. En del av de
smittsamma husdjurssjukdomarna medföra så stor
ekonomisk och annan risk för den enskilde och
det allmänna, att deras bekämpande ej är
överlåtet åt djurägarens gottfinnande, utan denne är
skyldig underkasta sig vissa
författningsföreskrif-ter (se Epizootilag). Betr, kalvdiarré,
lunginflammation, kalvtetani, kalvdifteri se
Kalvsjukdomar. Beskrivning över de mest betydande
smittsamma sjukdomarna, som drabba äldre
nötkreatur, återfinnas i art. Juver, Mjältbrand,
Frasbrand, Mul- och klövsjuka, Elakartad
ka-tarralfeber, Tuberkulos, Aktinomykos,
Smittsam kastning och Sommarsjuka. — Fölsjuka* är
ett samlingsnamn för olika infektioner, som
kunna drabba fölet. Senare års undersökningar ha
visat, att disponerande för fölsjuka äro brister
i moderstoets foderstat. Bristfaktorer här äro
främst A-vitamin och fosfat. — Kvarka*
drabbar främst unga hästar. Stelkramp*
uppkommer i samband med sår. Betr, den spec. i
Norrland förekommande smittsamma blodbristen
se Infektiös anemi. — Spädgrisar äro
känsliga för infektioner av skilda slag (se
Spädgrissjukdomar). En mycket vanlig
infektionssjukdom hos svin är rödsjuka*.
Paratyfusinfek-tion drabbar vanl. 2—4 mån. grisar och kan
härja svårt i större svinbesättningar (se
Svin-paratyfus). Svinsjuka* el. svininfluensa är
mycket utbredd i Sverige. Den står i nära samband
med dåligt isolerade, kalla och fuktiga svinstallar.
Nyssjuka* leder till förkortning el. sidoböjning
av svinets tryne. Svinpest* faller under
epizooti-lagen. — Smittsamma lammsjukdomar kunna
förekomma i fårbesättningar, spec. om tackorna
gå med kvarbliven efterbörd. Dessa
lamminfektioner leda ofta snart till djurens död, om de
ej serumbehandlas omedelbart efter födelsen. —
Ang. de vanliga hönssjukdomarna hönstuberkulos
och hönsleukos se Hönssjukdomar. —
Parasitsjukdomarna äro vanligast hos häst och får,
men alla h. kunna drabbas av inälvsparasiter*.
— Förgiftningar drabba ej sällan h. Det
kan här röra sig om förväxling el. överdosering
av medicin. H. kunna förgiftas av råttgift,
färgmedel, metallsalter el. av giftiga växter (se
Förgiftning, Blyförgiftning, Frangulaförgiftning,
Kvicksilverförgiftning, Koksaltförgiftning,
Salpeterförgiftning, Kloratförgiftning, Giftiga växter).
— Av fodersmältningsorganens
sjukdomar ha för idisslarnas vidkommande
mag-och mellangärdesinflammation*, ”vasst”, och
trum-sjuka* den största betydelsen. De äro båda täml.
vanliga sjukdomar. — För hästens vidkommande
dominera inom denna sjukdomsgrupp tandfel*
och kolik*. — Betr, hästens sjukdomar i
andningsorganen, kvickdrag och struppipning, se
Kvickdrag och Lungpipning. — Betr, de hos h.
vanligaste hudsjukdomarna se Sår, Nässelfeber, Mugg,
Rasp, Man- och svansskorv, Vårtor, Ohyra,
Skabb, Revorm och Parasitflugor. Dhl.
Husdjurens exteriör, benämning på totalbilden
av djurens yttre egenskaper, vilken betingas av
djurens genotypiska konstitution och yttre faktorer,
ss. klimat, näring, skötsel och vård. I praktiken
söker man så vitt möjligt bedöma husdjurens
prestationsförmåga med ledning av exteriören, vilket
också i många fall lyckas (se Exteriörbedömning).
Så t.ex. äro hästens snabbhet och dragkraft i hög
grad beroende av hans benställning, d.v.s. av de
vinklar, som extremiteternas olika delar bilda med
median- och horisontalplanen. Yttre
kroppsbyggnad, färg och tecken ha dessutom betydelse vid
identifiering av husdjuren (se Signalement). H.Fqt.
Husdjursavel, i vidsträckt bemärkelse hållandet
av husdjur, en av lanthushållningens huvudgrenar.
I egentlig mening avses därmed människans
reglering av husdjurens fortplantning och uppfödning.
För att erhålla ett fullgott avelsmaterial måste man
med största möjliga omsorg välja sina avelsdjur.
Till grund för urvalet lägges den s.k. släkttavlan,
som omfattar både antavlan och stamtavlan.
An-tavlan upptager ett djurs ascendenter och
stamtavlan dess descendenter. Innan djuret har någon
avkomma, kan man ju endast utgå från dess egna
egenskaper och ascendenternas. När man
bedömer probanden, d.v.s. det djur, som är föremål för
urval, bör man särskilja de olika egenskaperna så
vitt möjligt, ty egenskaperna nedärvas oftast
oberoende av varandra. Det är mycket önskvärt, att
antavlan innehåller noggranna uppgifter om alla de
egenskaper, som äro av intresse, och i sht de, som
ha ekonomisk betydelse. Alla egenskaper äro visst
icke direkt ärftliga men betingas dock av
arvsenheter. Om en egenskap över huvud kommer att
utvecklas och i vilken grad den kommer att göra
sig gällande, beror till stor del på den miljö, vari
djuren leva. Även om t.ex. en kvigkalv är född
med alla de arvsenheter, som äro nödvändiga för
en hög mjölkproduktion, kan den ej komma att bli
en högmjölkande ko, såvida den icke får en
rationell uppfödning och sedan utfodras och skötes på
rätt sätt. Betesgången spelar härvid stor roll. För
att ett djur skall bli förstklassigt som avelsdjur,
fordras dels goda anlag, dels lämplig miljö. Om
ascendenterna genomgående visat sig äga goda
egenskaper, har avkomman större utsikter att bli
lyckad, än om de varit av dålig beskaffenhet. Man
får dock icke blint lita på antavlan.
Ascendenternas goda egenskaper kunna bero på att de levat
under synnerligen gynnsamma förhållanden. Det
— 975 —
— 976 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
