Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Husbåt - Husdjur - Husdjurens sjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUSDJUR
H. äro vanliga som turistbostäder i Amerika och
som permanenta bostäder särsk. i Kina, där
de i stort antal förekomma i vissa hamnar och
flodmynningar.
Husdjur, benämning för de djurarter, som
ständigt leva under människans vård och av henne
användas för bestämda ändamål samt
regelbundet fortplanta sig och därför kunna bli föremål för
en målmedveten förädling. Till h. hänföras
således ej arter, som i likhet med elefanten i allm. ej
fortplanta sig i fångenskap. Egentliga h. äro hund,
katt, åsna, häst, svin, nötkreatur, buffel, jak, sebu,
får, get, ren, kamel, lama, alpacka, höns, kalkon,
duva, gås, anka samt bland ryggradslösa djur bi
och silkesmask. Det är således blott ett fåtal
arter, som människan gjort till h. (domesticerat);
med undantag av katten äro de alla former, som
leva i flockar, och sannolikt har denna djurens
vana varit en bidragande orsak till att de kunnat
vänja sig att leva under människans beroende. H:s
vilda stamformer ha sannolikt levat i närheten av
människans boplatser och tämts utan bestämd
avsikt, liksom nu levande naturfolk tämja en mängd
olika djur. Först senare har människan bland
dessa utvalt de former, som visat sig vara nyttiga;
i vissa fall torde även religiösa föreställningar
spelat en roll. Det äldsta h. är hunden, som
tämjdes redan på övergången mellan äldre och yngre
stenåldern och av vilken snart ett flertal raser
framträdde. Betydligt senare, under yngre
stenåldern, enl. arkeologernas beräkningar för c:a
8,000 år sedan, införlivades nötkreaturen och ung.
samtidigt get, får och svin med h., och under
bronsåldern tillkom hästen. Katten hölls som h. i
Egypten redan under 5:e dynastien (2700 f.Kr.)
men kom först under medeltiden till Europa. Vår
kunskap om h:s ålder och härstamning är dock
ofta ofullst., beroende på att stamformerna äro
utdöda och på de stora förändringar de undergått
genom domesticeringen. Härvid förändras ej blott
storleken, i det att h. vanl. bli mindre än de vilda
stamformerna, utan även fällen, vissa delar av
skelettet och framför allt färgen, som övergår från
den mera enhetliga vildfärgen till mer el. mindre
markerad fläckighet el. rent vit.
Hos primitiva folk föras ofta ungar av
dödade djur till lägret, kvarhållas där och bli med
tiden mer el. mindre tama. Ibland påträffas i
infödingarnas läger el. byar ganska många olika
sådana djur. Dessa har man emellertid blott för
nöjes skull. Så torde fallet också från början ha
varit med hunden. I Australien var den det enda
h. I Amerika funnos av h. i egentlig mening
endast lamadjur, marsvin, kalkoner och en and-art.
H. utnyttjas hos naturfolken sällan ekonomiskt
allsidigt el. intensivt. Hönsen infördes till
Sydamerika mycket tidigt och synas på få årtionden
ha spritt sig över kontinenten, men indianerna äta
vanl. ej äggen, ofta ej heller köttet. H. hållas
stundom uteslutande för offerbruk, t.ex. hos vissa
västaf-rikanska stammar. Jfr Boskapsskötsel. H.Bn;G.Br.
Husdjurens sjukdomar. Utbytet av den svenska
boskapsskötseln reduceras årl. kraftigt genom
sjukdomar av olika slag hos h. Att uppskatta dessa
förluster i siffror är givetvis mycket vanskligt,
men att det årl. rör sig om hundratals mkr torde
vara säkert. Här kan t.ex. nämnas, att man
be
räknat, att enbart de smittsamma
juverinflammationerna, orsakade av streptokokkbakterier, årl.
åsamka de svenska djurägarna förluster på 15
—20 mkr. Medan vissa ur ekonomisk synpunkt
tidigare betydande sjukdomar, ss. tuberkulos och
smittsam kastning, numera genom ett intensivt
bekämpningsarbete ha trängts tillbaka inom den
svenska nötkreatursstammen, ha andra sjukdomar
alltmer kommit att dominera, ss. bristsjukdomar
av olika slag, nyssnämnda juverinflammationer
etc. Att bristsjukdomarna, spec. inom
nötkreatursbesättningarna, fått allt större betydelse, måste
ses mot bakgrunden av det faktum, att man vid
avelsurvalet arbetat på att få fram djur med
anlag för stegrad avkastning. Kor äro av naturen
anpassade för att under fritt kringströvande lämna
mjölk till sin kalv endast tills denna är i stånd
att själv försörja sig på fast foder. Våra dagars
kor leva under naturvidriga förhållanden. De stå
större delen av året på sin båspall, ofta i
bristfälliga och ohygieniska ladugårdar, för att så
effektivt och i så hög grad som möjligt förädla
det tillförda fodret (vilket oavsett ev. brister i
sammansättning måste förtäras) till mjölk. Men
fordran på en ”bra ko” är, att hon årl. lämnar
5,000—7,000 kg mjölk med god fetthalt. Då en
ko kommer upp i en dagsavkastning av 20—30
kg mjölk, avgår med mjölken så stor mängd av
t.ex. mjölksocker och mineralämnen, att fodrets
innehåll därav ej räcker till. Förråden i
kroppen, lever och skelett, måste då tagas till. Man
fordrar därtill, att kon skall föda en kalv om
året. I annat fall blir hon kanske
veterinärbehand-lad, ”klämd”, sköljd el. får vitamin- och
hor-moninsprutningar. Det är mot bakgrunden härav,
som kons sjukdomar måste ses. — Under de
senare åren har man kommit till insikt om vilken
ytterligt stor betydelse den s.k. våmfloran
(bakterier, svampar och infusorier) har för idisslarnas
hälsa och livsfunktioner. Denna mikroflora i
våmmen svarar i stor utsträckning för digestionen
av fodret och bygger därtill upp för djuren
livsviktiga substanser. Vid rubbning i våmfloran
kunna allvarliga bristtillstånd och
ämnesomsätt-ningsrubbningar inträda.
Friska, fullvuxna djur ha normalt följ, temp.,
andnings- och hjärtfrekvens:
Temp. Andning Puls
Häst .......... 37?s—38?» 10—14 34— 40
Nötkreatur .... 37 ?s—39^5 10—30 60— 80
Får ........... 38?s—40°o 12—20 70— 80
Svin .......... 38°»—40?» 8—18 60— 80
Hund .......... 37?s—40% 10—30 70—120
Höns .......... 4O?5—42°o 12—28 150—200
En del sjukdomar kunna efter längre el.
kortare tid självläkas. I regel måste dock djuren
ha sakkunnig behandling. Oftast ger ett snabbt
ingripande avsevärt kortare sjukdomstid och större
utsikter, att djuret skall nå fullständig hälsa.
Till kons laktationssjukdomar höra
förlossningslamhet* (kalvningsfeber, kalvfeber,
pares), acetonemi* (småbrukarsjuka) och
puerpe-ral hemoglobinuri (blodstallning* efter
kalvning-en). I samband med förlossningen kunna suggor
drabbas av förlossningskramp (se Eklampsi). —
Av sjukdomar i skelett och leder
dominerar engelska sjukan (rakitis*), som kan
drabba alla växande djur. Äldre nötkreatur kunna
— 973 —
— 974 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
