Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Husfeldt, Erik - Husfinkar - Husfluga, fönsterfluga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUSFINKAR
Husfinkar. T.v. gråsparv, hanne, t.h. pilfink, hona.
Ur ”Våra fåglar i Norden”.
ordf, i huvudstyrelsen för de danska
hemvärns-föreningarna, där han gjort en stor insats. H. är
vidare ordf, i styrelsen för tidn. ”Information”,
som efter kriget blev fortsättningen av den
illegala nyhetsbyrån Information. J.D.
Husfinkar, Passer, släkte av fam. finkar,
kännetecknas av tjock, kullrig näbb, vars övernäbb har
inböjda kanter och en svag inskärning framför
spetsen. De äro stannfåglar, som uppehålla sig i
bebodda trakter och årl. lägga flera kullar.
Släktet omfattar 56 arter, som bebo Gamla världen och
införts till Amerika och Australien. I Sverige
finnas två. Gråsparven, P. domes’ticus, är vår
vanligaste stadsfågel. Hannen är på hjässan grå
med ett brunt band från ögat nedåt nacken, rygg
och vingar svarta med rödbruna fjäderkanter,
strupen och framhalsen svart, undersidan grå, ett vitt
band över vingen. Honan har huvud och hals
gråbruna och strupen vit. Längd 155 mm. Den lever på
insekter men framför allt på frön, knoppar och
späda blad m.m. och förorsakar därigenom ofta
skador på fält och i trädgårdar samt fördriver
dessutom andra, nyttiga småfåglar. P i 1 f i n k e n,
P. monta’nus, liknar gråsparven men är på hjässan
och halsens baksida rödbrun; tinningarna äro vita
med en svart fläck och vingarna försedda med två
vita tvärband. Den är en fredlig fågel, som
saknar gråsparvens fula sidor men dock ofta får sona
dennes synder. H.Bn.
Husfluga, fönsterfluga, Musca
domes’ti-ca, art av underfam. Musci’nae, är 7—8 mm lång,
gråpudrad med 4 svarta längsstrimmor på
mellan-kroppen; bakkroppen är vid roten gul, baktill
svart- och vitskimrande; huvudet försett med stora
fasettögon och 3-ledade antenner. Mundelarna äro
enbart sugande, och sugröret har i sin spets ett
par köttiga ansvällningar, genomdragna av ett
stort antal fina rör, genom vilka näringen insuges.
Hela kroppen är besatt med talrika hår och borst.
Vingarna äro breda, utåt avrundade. Fotterna bära
i spetsen utom två klor ett par tunna häftskivor,
varmed h. kan hålla sig fast t.o.m. på vågräta
glasrutor i taket. — H. lägger små, vita, avlånga
ägg i 4—6 hopar på o. 120 st vanl. i hästgödsel,
ofta även i andra djurs spillning el. i
människo-exkrementer men också i köksavfall o.a. ruttnande
I djur- el. växtämnen. Efter några timmar till ett
par dagar kläckas de masklika, fotlösa, vita, ung.
12 mm långa larverna, som leva av spillningen och
hastigt tillväxa, så att de efter 3—7 dagar
förpuppas. Puppstadiet varar o. en vecka.
Utvecklingsstadiernas längd äro starkt beroende av temp.
Man har beräknat, att antalet avkomlingar av en
enda fluga under en sommar, om livsbetingelserna
vore fullt gynnsamma, skulle kunna skrivas med
ett 13-siffrigt tal. — Den fullbildade h. uppehåller
sig nästan uteslutande inomhus, där den också
övervintrar. Den livnär sig endast av lösta
ämnen; när den t.ex. ger sig på socker, övergjuter
den först detta med saliv. Dess håriga kropp och
särsk. de klibbiga häftskivorna äro starkt
bemängda med bakterier, i medeltal o. 1 V4 mill. pr
djur. När man vidare betänker, att en mängd av
dessa flugor komma direkt från gödselhögar el.
avträden, är det lätt begripligt, att flugorna kunna
sprida smittosamma sjukdomar och detta icke blott
genom bakterier, som fastnat på deras kropp, utan
även genom sådana, som passerat deras tarm och
avsatts i ”flugsmutsen”. H. är utbredd över så
gott som hela den bebodda delen av jorden och
har på sina håll, framför allt på landsbygden,
varit en sannskyldig plåga. De förbättrade
sanitära förhållandena ha visserligen medfört en
successivt minskad flugförekomst, särsk. i
städerna, men de direkta bekämpningsmetoder, som
stått till förfogande, ha ända till för några få
år sedan varit mer el. mindre primitiva, i
huvudsak bestående av olika typer av
fångstredskap. Upptäckten av DDT-preparatens*
användbarhet för bekämpning av insekter, vilket skedde
1939, har helt revolutionerat flugbekämpningen.
Nämnda preparat, som började saluföras i
Sverige 1943, ha fått en mycket riklig användning
för besprutning mot flugor såväl i stallar som i
bostäder. Effekten mot flugor såg i början ut
att vara total, men det har senare visat sig, att
vissa flugstammar ännu kunnat motstå de nu
tillgängliga preparatens giftverkan. Det är dock
ingen överdrift att påstå, att ”flugplågan”
numera är på väg att avskaffas. — Om den s.k.
lilla husflugan se d.o. — Litt.: M.
Thom-sen, ”Stuefluen og Stikfluen” (1938). E.IVn;Eo.
— 979 —
— 980 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
