Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Husserl, Edmund - Hussiter - Husspindel - Hussu - Hussvala - Hussvampar - Hussyrsa - Hustavla - Hustich, Ilmari - Hustjuvnad - Hustomtning - Hustru - Hustruavdrag, förvärvsavdrag - Hustrupper - Husum (Ångermanland) - Husum (Schleswig) - Husumån - Husundersökning - Husurna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUSURNA
Husspindel, hanne.
1936) . — Litt: A. Nyman, ’Psykologism mot
logism” (1917). [E.v.A.]N.
Hussiter, se Husiter.
Husspindel, Tegena’ria domes’tica, art av fam.
trattspindlar, är 10—15 mm lång, grågul med
brungrå fläckar. Framkroppen är avlång, nästan
rektangulär; dess främre del är upphöjd och genom
en tvärfåra avsatt från den bakre delen.
Bakkroppen är betydligt större än framkroppen, starkt
välvd och äggformig. Benen äro långa. H. är den
vanligaste spindeln inomhus, där den spinner sitt
vågräta, i mitten
något nedbuktade, täta
fångstnät i hörnen vid
väggarna. Utom
själva fångstnätet
förfärdigar h. intill
detsamma ett rörformigt bo,
där den sitter och
lurar på det byte, som
kan fastna i nätet. H.
är utbredd över hela
Europa och
Nordafrika. E.Wn.
Hussu (ty. huss su,
hui sau, eggande
tillrop till vildsvin),
spelkort i killespelet med
bilden av ett vildsvin;
jfr Svinhugg går igen.
Hussvala, art av
fam. svalor*.
Hussvampar, till skilda släkten hörande
svamparter, vilka vålla skador på husvirke. Den svåraste
och mest kända skadegöraren är Merul’ius
lac’ry-mans inom fam. rörsvampar. Fruktkroppen är i
allm. hudartad el. skorpliknande, tunn och mjuk,
olivfärgad, med låga, nätlikt förenade lister och
vit, bomullsartad kant, vilken avsöndrar
vätskedroppar, varav namnet lacrymans (gråtande).
Arten angriper i sht fuktigt virke, som icke
impregnerats med konserverande medel. Fördenskull
sker ofta angreppet på virke i källare el. andra
mörka och fuktiga, dåligt genomluftade lokaler.
Svampen genomtränger träet, som blir skört och
spricker upp i fyrkantiga stycken.
Mycelsträngarna kunna även genomtränga murverket. Andra
hussvampar äro musselhussvampen,
Pax-ill’us acherun’tius, och källarhussvampen,
Conioph’ora. Adn.
Hussyrsa, art av underordn. syrsor*.
Hustavla kallas en samling av korta sedliga
förmaningar för olika stånd, medl. i en familj o.d.
Pauli förmaningar i Kol. 3:18 ff. o.a. utgöra dylika
h., som trol. ha judiska förebilder. Jfr Katekes.
Hustich [hos’tix], Väinö I 1 m a r i, finländsk
botanist och geograf (f. 1911), fil. lic. i
Helsingfors 1938, doc. där 1940. H. har gjort resor till
Sydösteuropa, Algeriet, Labrador och Canada. Han
har utg. ”Pflanzengeographische Studien im
Gebiet der niederen Fjelde im westlichen finnischen
Lappland” (2 bd, 1937—40), arbeten om tallens
tillväxt, skogsgränser och jordbrukets årliga
pro-duktionsvariationer i n. Finland, geografiska
handböcker och reseskildringen "Lappland lever” (1946).
Hustjuvnad, jur., tjuvnad inom ett hus (gård etc.),
begången av någon, som tillhör hushållet. Mera
spec. användes h. förr om visst slag av förskingring,
näml, om tjänstehjon, lärling el. annan enskild
tjänare förskingrade el., i uppsåt att sig el. annan
det tillägna, undandolde vad i dess vård av
husbondefolket el. deras gäst var lämnat. Sådan
förskingring bestraffades till 1937 som tjuvnad.
Hustomtning, arkeol., husgrund, bostadsrester,
ofta av diffus, svårbestämd form.
Hustru (av husfru, där f bortfallit och ett i-ljud
utvecklats mellan 5 och r, ss. i Astrid av As frid),
maka, gift kvinna. — H. är numera i Sverige i
allt väsentligt likställd med sin man. Förr intog
h. — och gör så ännu i en del länder — rättsligen
en av mannen beroende el. honom underordnad
ställning. Särsk. saknade h. på gr. av mannens
målsmanskap* till 1921 i regel befogenhet att
uppträda utåt, både i ekonomiska och personliga
angelägenheter. Från 1921 äro makarna enl. svensk
rätt principiellt likställda, dock att i tidigare
ingångna äktenskap mannen alltjämt äger företräda
hustrun i ekonomiska frågor, där hon icke på gr.
av särskilda förhållanden själv äger förvalta sin
egendom. Jfr Boskillnad, Giftorätt, Äktenskap
och Äktenskapsförord. K.
Hustruavdrag, förvärvsavdrag, se
Inkomstskatt.
Hustrupper, urspr. furstehusens för personligt
skydd och sedermera för hedersbevisning
anställda trupper (garden*, livregementen*). I Sverige
benämnas sedan 1800-talet regementen inom
armén, i vilkas namn äro infogade orddelen liv-,
"K.m:ts liv- och hustrupper”, varmed dock icke
följer någon särskild funktion.
Husum, industrisamhälle i Grundsunda sn i
Ångermanland, vid mynningen av Husumån 22
km ö.n.ö. om Örnsköldsvik; 1,848 inv. (1946). Här
finnas sulfatfabrik, anlagd 1919, tillhörande Mo
och Domsjö ab., snickerifabriker m.m. Hamnen
har 420 m kaj vid 7,6—2 m djup; 1946 ankommo
och avgingo 234 fartyg om tillsammans 329,372
nettoton. Reguljär sjöfartsförbindelse finns med
Stockholm och norrländska hamnar. H. har ett
15-tal fiskare. — Namnet skrevs 1535 Hussum,
1543 Hvsom o.s.v. Det utgöres av dat. plur. av
ordet hus. Då varje gård i forntiden bestod av
flera hus, vartdera innehållande endast ett rum,
kunde plur. av hus begagnas i bet. gård (se O.
v. Friesen i ”Namn och bygd”, 1930, sid. 98). P.;Er.
Husum [ho’zom], stad i Schleswig s.v. om
Flensburg vid nordsjökusten; 14,549 inv. (i939)i
H. är centrum för den schleswigska
kreatursupp-födningen och i normala tider utskeppningshamn
för slaktdjur till England. Under 2:a världskriget
skadades H. mycket svårt av de västallierades
flyganfall.
Husumån, å i n. Ångermanland, mynnar i
Bottenhavet vid Husum. Flodområde 580 km2; längd
85 km; beräknad medelvatteneffekt 5,900 kW.
Husundersökning, jur., se Husrannsakan.
Husurna, gravurna i husform, uttryck för samma
föreställning om graven som den dödes bostad, som
spåras i en mängd andra gravskick. H. uppträda
i de mest skilda delar av Gamla världen. Inom
Europa torde seden att skänka gravurnan denna
form utgå från Mellanitalien. H. är där betydligt
äldre än t.ex. i Skandinavien och Nordtyskland,
där den tillhör yngre bronsåldern och början av
— 997 —
— 998 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
