Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Huss, 2. Gunnar - Huss, 3. Ragnar - Huss, 4. Erik - Hussarek (von Heinlein), Maximilian - Hussborg - Hussein - Hussein Avni pascha - Husseini, 1. Jamal - Husseini, 2. Haj Amin el - Husserl, Edmund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUSSAREK
och arbetsfredsdelegationen 1926. En
betydelsefull gärning utförde H. som Sveriges främste
expert på arbetslöshetsfrågan. Han tillhörde 1914
—23 Statens arbetslöshetskommitté och var dess
ordf, sedan 1931. Han var vidare ordf, i 1927 års
arbetslöshetsutredning. T.Er.
3) Ragnar Helmer H., den föreg:s brorson,
logi i Uppsala s.å., i:e stadsläkare i Malmö sedan
1935 och därjämte doc. i hygien vid Lunds univ.
läkare (f. 24/io 1897), med. lic. 1926, med. dr vid
Karolinska inst. 1933, doc. i hygien och
bakterio-sedan 1936; led. av A.k. (Folkpartiet) sedan 1949.
H. har publicerat arbeten i hygien, epidemiologi
och bakteriologi.
4) Erik Johan H., son till H.2),
företagsekonom, politiker (f. i3h 1913), jur. kand. 1938,
innehade efter industriell praktik olika
befattningar i Statens industrikommission 1940—43,
slutl. som chef för dess utrikeshandelsbyrå, var
verkst. dir. i Sveriges automobilindustriförening
1943—46 och har därefter varit knuten till
”Dagens nyheter”s ekonomiska ledning, sedan 1947
som v. verkst. dir. H., som spelat en
framträdande roll i Folkpartiets ungdomsrörelse, är v.
ordf, i partiets Stockholms-avd. och led. av
Folkpartiets verkst. utskott. Han var led. av
och huvudsekr. i 1944 års trafikutredning. Th.
Hussarek [hoss’-] (före 1919 H. von H e i
n-1 e i n), Maximilian Johann, österrikisk jurist
och politiker (1865—1935), dr jur., ämbetsman
och univ.-lärare i Wien, inrikesminister 1911—17,
ministerpresident juli—okt. 1918. H. stod bakom
kejsarens manifest 16/io 1918 om
dubbelmonarkiens förvandling till en förbundsstat av fria
nationer, det sista försöket att rädda riksenheten.
Hussborg, lantmannaskola m.m. i Torps* sn i
Medelpad.
Hussein, se även Husain.
Hussein Avni pascha [hoséi’n], turkisk militär
och statsman (1819—76), deltog som överste i
Krimkriget och blev 1856 generalstabschef. Under
fälttåget mot Montenegro 1859 var H.
fördel-ningschef och undertryckte 1867—69 upproret på
Kreta. Han var krigsminister 1869—71 och 1873
—75 samt 1874—75 därjämte storvesir. H.
bidrog kraftigt till sultan Abd-ul-Aziz’ avsättning
1876, varefter han ånyo blev krigsminister men
mördades s.å.
Husseini [hoséi’-]. 1) Jam al H., arabisk
politiker i Palestina (f. 1892). H. var 1920—34
gene-ralsekr. i Palestina-arabernaS exekutivråd och
grundade 1935 Palestinas arabiska parti. Han
ledde delegationer till London 1929, 1936, 1937 och
1939, hölls 1941—45 internerad i Rhodesia av
britterna och blev sistn. år v. president i Palestine
Higher Arab Committee.
2) Haj Amin el H., den föreg:s kusin,
politiker (f. 1895), född i Jerusalem, officer i
turkiska armén under 1 :a världskriget, började 1920
arbeta som nationalistledare i Palestina, dömdes
s.å. in absentia till 10 års fängelse för upprorisk
agitation men benådades efter ett par år av
brittiska mandatregeringen och blev 1926, främst av
politiska skäl, mufti i Jerusalem samt något
senare president i högsta muhammedanska rådet
där. Under den självtagna titeln ”stormufti”
försökte han bli panislamisk ledare och utsträckte
sin politiska verksamhet till flera av arabländerna.
Sedan han åter hade kommit i konflikt med
britterna, flydde han 1937 till Libanon men fortsatte
att konspirera, var inblandad i Rashid Alis revolt
i Irak 1941, flydde därpå via Persien och Turkiet
till Italien och anlände i nov. s.å. till Berlin.
H. medverkade länge i den tyska
Orient-propa-gandan och stödde en värvningskampanj för
Waf-fen SS i Bosnien, internerades i Frankrike vid det
tyska sammanbrottet 1945, flydde i juni 1946 till
Egypten och beviljades där fristad av konung
Faruk. S.Br.
Husserl [hoss’arl], Edmund, tysk filosof
(1859—1938), grundare av den fenomenologiska
riktningen, lärjunge till F. Brentano, prof, först i
Halle och Göttingen,
från 1916 i Freiburg.
H:s första arbeten
ägnades aritmetikens
filosofi (1891), vars
problem förde honom
fram till den
allmännare frågan om
logikens väsen och dess
förhållande till
psykologien, i verket
”Lo-gische Untersuchung-en”, 1 (”Prolegomena
zur reinen Logik”,
1900). Psykologien
uppställer lagar för
de psykiska processerna vid omdömesverksamhet
och tänkande, logiken däremot lagar för
omdö-mesbetydelserna, för de i akterna menade el.
fattade betydelseenheterna. Däremot träder
logiken i nära samband med matematiken, som
sakvetenskap om ett system av ideella, tidlösa
föremål. Ideella väsenslagar inses av oss, i det
att vi fatta de allmänna föremål, om vilka de
gälla, i ”ideerande” väsensskådning. Grundvalen
för all kunskap, även för den filosofisk-logiska,
är alltså skådandet (die Schau), intuitionen, och
psykologismens fel låg däri, att den blott ville
medgiva ett skådande av tidsligt reala
särinne-håll, ej av allmänna begreppsliga, ideella
väsenheter (”Untersuchungen zur Phänomenologie
und Theorie der Erkenntnis”, = ”Logische
Untersuchungen”, 2, 1901). Med väsensskådandet
framväxer sedan en filosofisk grundvetenskap
med egen metod: fenomenologien. I
mots. till kantianismen betyder denna en
återgång till Platon (idéskådande) och till
Aristo-teles (ontologi som grundval för logiken). Slutl.
blir det en särskild uppgift för fenomenologien
att undersöka den korrelation, vari väsensmässigt
bestämda, uppfattande akter stå till bestämda
arter av existerande föremål. Dessa tankar
utvecklas i ”Philosophie als strenge Wissenschaft”
(i ”Logos”, 1910) och ”Ideen zu einer reinen
Phänomenologie und phänomenologischen
Philosophie” (i ”Jahrbuch für Philosophie und
phä-nomenologische Forschung”, 1:1, 1913). Sin
senare ställning till brytningarna mellan
objek-tivism och transcendentalism samt till den nutida
s.k. fysikalismen klargjorde H. i ”Die Krisis der
europäischen Wissenschaften und die
transzen-dentale Phänomenologie” (i tidskr. ”Philosophia”,
— 995 —
— 996 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
