Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Huvudlärare - Huvudman - Huvudmanual - Huvudmynt - Huvudnerv - Huvudnyckel - Huvudpall - Huvud-plan, -punkt - Huvudredaktör - Huvudredare - Huvudregister - Huvudrot - Huvudsak - Huvudsallat - Huvudsats - Huvudskalle - Huvudskalleplatsen - Huvudskatt - Huvudskrift el. original - Huvudskål - Huvudskålshinnan - Huvudskär - Huvudsnitt - Huvudspänning - Huvudsta - Huvudstadsbladet - Huvudstol - Huvudström - Huvudstämma - Huvudsvål - Huvudtitel - Huvudtonart - Huvudtryck - Huvudväg - Huvudvärk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUVUDMAN
nen bör förstärkas och utbyggas på sådant sätt,
att på olika skolstadier särskilda, i högre
lönegrad placerade h.-tjänster inrättas”. På skolans
lägre stadier skulle sådan tjänst omfatta två el.
flera skolämnen. E.Bng.
Huvudman, i) I allm. överhuvud el. ledare, ant.
enl. någon viss regel, ss. rörande h. för furstlig
el. adlig ätt (h. är jämlikt svenska
riddarhusordningen ”äldste ättemannen av den ättegren, som
i varje led varit äldre än någon av de övriga
levande grenarna av ätten”), el. ock enbart på gr.
av framstående personliga egenskaper, ss. då man
talar om h. för någon tillfällig sammanslutning.
— 2) Jur., den som givit annan fullmakt* att
handla på hans vägnar (fullmaktsgivare), någon
gång även den som eljest anmodat annan att för
hans räkning ombesörja något (uppdragsgivare).
I fråga om sparbank* kallas de personer, som i
viss ordning utsetts att som representanter för
in-sättarna övervaka sparbankens förvaltning, h. (i
Finland ”sparbankens principaler”). C.G.Bj.
Huvudmanual, se Orgel.
Huvudmynt, mynt, som envar är tvungen att
mottaga i obegränsad omfattning som betalning
av gäld och som alltså obegränsat fungerar som
ett lagligt betalningsmedel. Enl. 1873 års lag om
rikets mynt äro guldmynt och sedlar h., medan
övriga mynt äro skiljemynt, varmed
betalning i obegränsad omfattning kan ske blott i
Statens kassor. Däremot är enskild person ej
skyldig att mottaga mer än 50 kr i två- och
enkronor samt än mindre belopp i mynt av lägre
valör. C.Wr.
Huvudnerv, bot., se Blad.
Huvudnyckel, tekn., se Lås.
Huvudpall, se Nackstöd.
Huvud-plan, -punkt, fys., se Lins.
Huvudredaktör, se Redaktör.
Huvudredare, sjöv., se Redare.
Huvudregister, mus., se Register.
Huvudrot, bot., se Rot.
Huvudsak, jur., vanl. i bestämd form
”huvudsaken” el. ”själva saken”, betecknar i en rättegång
det egentliga processföremålet (det rättsliga
mel-lanhavande, som käranden genom sin talan bragt
under domstolens prövning). Till h. räknas sålunda
ej processuella rättsfrågor ang.
processförutsättningar, vittnesjäv m.m. och ej heller
rättegångskostnad.
Huvudsallat, trädg., se Sallatsläktet.
Huvudsats, språkv., överordnad el. självständig
sats. Se Sats.
Huvudskalle, se Kranium.
Huvudskalleplatsen, enl. Matt. 27:33 (med
parallellställen) betydelsen av namnet Golgata*.
Huvudskatt, en sådan skatt, som till lika höjd
uttages av i princip alla medborgare utan hänsyn till
inkomst el. förmögenhetsställning. Jfr resp,
benämningar, ss. Kapitationsavgift, Mantalspengar.
Huvudskrift el. original, handling, som
utfärdats av den person el. myndighet, som
underskrivit densamma, i mots. till avskrift el. kopia.
Huvudskål, se Kranium.
Huvudskålshinnan, se Huvudsvål.
Huvudskär, fyrplats i Stockholms s. skärgård,
12 km ö. om n. delen av Utö.
Huvudsnitt, fys., se Principalsnitt.
Huvudspänning, elektrotekn., spänningen
mellan fasledarna i ett trefassystem. H. är vid
stjärn-kopplat system a/JX fasspänningen (spänningen
mellan fas- och nolledare).
Huvudsta. 1) Del av Solna stad.
2) 1947 slutgiltigt styckat gods i Solna
stad, vid Ulvsundasjön, tillhörde i början av
1600-talet E. Jöransson Tegel och senare
riksamiralen G. O. Stenbock (till 1666), indrogs vid
reduktionen, kom 1750 till släkten Plomgren
(fideikommiss 1761—1817) och tillhörde 1782—
1817 ätten Horn. I en äldre manbyggnad av trä
uppgjordes mordsammansvärjningen mot Gustav
III. Nuv. huvudbyggnaden uppfördes 1835.
Huvudstadsbladet, se Hufvudstadsbladet.
Huvudstol, kapital, särsk. i mots. till därå
utgående ränta.
Huvudström, fys., strömmen i tilledningarna till
en triangelkopplad elektrisk maskin el. apparat
för trefasström. H. = \/3 X fasströmmen, d.v.s.
strömmen i var och en av maskinens el.
apparatens triangelkopplade lindningar.
Huvudstämma, mus., melodiförande stämma,
solostämma. — I en orgel kallas h. el. g r u n d s t ä
m-m o r de stämmor, som ant. i samma el. annan
oktav ge den ton, som svarar mot tangentens
namn. Se Fyllnadsstämma och Principal.
Huvudsvål, hjässans mjukdelsbetäckning, utgöres
av den hårbeklädda huden i förening med den
underliggande s.k. gal’ea aponeuro’tica
(huvud-s k å 1 s h i n n a n), en hjälm av de förenade senorna
från underhudens pann-, nack- och
tinningsmuskulatur. H. karakteriseras anatomiskt av tre ting:
1) den intima föreningen av huden med galean,
som medför, att en utgjutning utanpå galean ej
(på gr. av den fasta bindväven) kan utbreda sig
åt sidorna utan måste bli begränsad (”bula i
pannan”), 2) den luckra förbindelsen mellan galean
och den underliggande kalottens benhinna, som
medför, dels att h. i sin helhet relativt lätt kan
avslitas (skalperingsskador), dels att en mellan h.
och benhinnan befintlig utgjutning likformigt
utbreder sig över hjässan, följande endast tyngden,
3) förekomsten av stora pulsådror i underhuden,
vilket hos den utvecklade människan är spec. för
h. men finnes embryonalt i större delen av
kroppens hud. Artärförekomsten betingar, att sår i
denna region blöda rikligt men läkas lätt; den
försvårar den operativa tillgängligheten av
kra-nialkaviteten; en svår blödning från h. kan hindras
genom en kring huvudet åtdragen gummislang men
stannar i regel även för direkt tryck (som dock
ej får utövas vid samtidig skada på benet). A-U.
Huvudtitel, förvaltn., se Sverige, sp. 367.
Huvudtonart, mus., den tonart, som förhärskar
i ett musikstycke och till vilken partier, som
avlägsnat sig från utgångstonarten, slutl. söka sig
tillbaka. Jfr Modulation.
Huvudtryck, språkv., se Accent.
Huvudväg, se Allmän väg. Jfr Huvudled.
Huvudvärk. Sjukliga processer av olika slag
åstadkomma smärtfenomen i huvudet, vilka
populärt kallas h. Så kunna sjukdomar i näsans bihålor
— 1011 —
— 1012 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
