Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Huvudform, kranieform - Huvudfotingar - Huvudfärg, grundfärg - Huvudförbandsplats - Huvudförhandling - Huvudgäldenär - Huvudjakt - Huvudkompass - Huvudkål - Huvudkärande - Huvudlag - Huvudled - Huvudlin - Huvudlus - Huvudlärare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUVUDLÄRARE
ögonbrynsbågar, tvärgående benlist över
bakhuvudets välvning gå sannolikt tillbaka på förhållanden
hos urmänniskor och förmänniskor och torde alltså
även vara av atavistisk natur. Jfr Människan. G.Bn.
Huvudfotingar, se Bläckfiskar.
Huvudfärg, grundfärg, se Färg.
Huvudförbandsplats, mil., se Underhållstjänst.
Huvudförhandling, processr., kallas i modern
processrätt den domstolsförhandling, där enl. en
av den nyare processvetenskapens ledande
principer rättegångsförfarandet koncentreras till en
enda, av andra ärenden icke avbruten
handläggning, vid vilken processmaterialet i ett
sammanhang framlägges för domstolen och tvisten
omedelbart därefter avgöres genom dom i målet. För
möjliggörandet av den åsyftade koncentrationen
måste, i varje fall vid större och mera invecklade
mål, h. föregås av ett förberedande förfarande,
s.k. förberedelse i rättegång, skriftväxling mellan
parterna och domstolens kansli, i brottmål
förundersökning m.m. För svensk civilprocess har
dyl. uppdelning av ålder varit främmande, men
enl. den 1942 antagna nya processlagen, införd
1948, är h. den normala
processförhandlingsformen även i Sverige. K.
Huvudgäldenär, jur., se Borgen.
Huvudjakt. Seden att som troféer hemföra
dödade fienders huvuden är vida spridd bland
naturfolken, särsk. i s.ö. Asien, på Söderhavsöarna och
i Amerika. Medan de sydamerikanska indianerna
endast inom vissa områden skalpera, äro
huvudtroféer där vanligare än i Nordamerika, där
skal-peringen*, som i och
för sig kan anses
som en form av h.,
särsk. efter de vitas
ankomst spriddes
vida omkring. De
hemförda
huvudtroféerna prepareras
genom torkning,
rökning e.d.,
smyckas och förvaras.
Särsk. märkligt är
de sydamerikanska
jivaro-indianernas
sätt att preparera
dem. Huden flås av
och kokas samt
krympes småningom
med hjälp av het
sand, under det att
anletsdragen knådas
för att bibehålla sin
form. Huvudet
krympes till storleken av
ett äpple, men
dragen förbli
mänskliga. — Hos de
ivrigaste huvudjägarna,
ss. de nämnda
jiva-ro i Ecuador,
daja-kerna på Borneo och
stammar på Nya
Guinea, äro dessa
troféer oerhört
eftertraktade. De få emellertid
Torkad huvudtrofé från
jivaro-indianerna.
ej enbart betraktas som bevis på segrarnas mod
och duktighet utan tilläggas även en magisk
betydelse. I huvudet kvarbor den dödades ande, och
denna måste genom allahanda riter bringas till
underkastelse för att sedan träda i segrarnas tjänst.
En sådan trofé anses främja grödans tillväxt m.m.
och betraktas därför som en mycket viktig
tillgång. På Borneo tror man, att den dödades ande
blir segrarens slav i livet efter detta, medan jivaro
anse, att anden i osynlig måtto tjänar segraren
redan i hans livstid. Skallar av djur kunna i
vissa fall tjäna som surrogat för människokranier.
— Litt.: E. Mjöberg, ”Borneo. Huvudjägarnas land”
(1927); G. Friederici, ”Skalpieren und ähnliche
Kriegsgebräuche in Amerika” (1906); R. Karsten,
”Blodshämnd” (1920). G.Br.
Huvudkompass, sjöv., den ur deviationssynpunkt
tillförlitligaste (och mest välkompenserade) av ett
fartygs (magnet)kompasser; i fråga om
gyrokom-passanläggning avser ordet moderkompassen (se
Gyrokompass).
Huvudkål, trädg., se Kål.
Huvudkärande, jur., se Genstämning.
Huvudlag, se Betsel.
Huvudled benämnes (ur trafiksynpunkt) sådan
allmän väg el. gata, där den vägfarande vid
korsning av annan väg el. gata har förkörsrätt. På
landsbygden bestämmer länsstyrelsen vilka vägar,
som skola vara h. Betr, vägar och gator inom
städer tillkommer denna befogenhet
polismyndigheten i staden. H. utmärkes medelst
vägvisartavla, som är försedd med en extra, svart vinkel
i spetsen. På annan allmän väg än h. finns
uppsatt en varningstriangel med spetsen nedåtriktad,
vilken varnar vägfarande, när de skola korsa en
h. med förkörsrätt. Enl. Vägtrafikstadgan 23/io
1936 § 4 mom. 5 skall det fordon, som
fram-föres på h., äga förkörsrätt gentemot fordon, som
framföres på annan allmän väg. Vid korsning
mellan två h. skall den vanliga körregeln
tillämpas. Korsar h. annan h., finns uppsatt en
varningstriangel med ett kors i och under denna en
rektangulär tavla med text ”Huvudled”. Enl.
Vägtrafikstadgan fritages dock icke någon förare
från skyldighet att iaktta försiktighet vid
passerande av el. färd in på korsande väg, vilken
bestämmelse även gäller för trafikant på h. Syftet
med h., näml, att möjliggöra snabbare trafik förbi
sidovägar, går genom sistn. stadga till största
delen förlorat. — H. inom Stockholms centrala
delar borttogos 1947. BggnjA.Lg.
Huvudlin, liturgiskt plagg, se Halslin.
Huvudlus, art av underordn. löss*.
Huvudlärare. Vid högre allm. lärov. utser
rektor en h. för varje ämne, i allm. den lektor, i
vars tjänst vederbörande ämne ingår. H. bör
vid behov tillhandagå övriga lärare i ämnet, i
sht yngre och oerfarnare, med råd och
upplysningar. Då inst. är knuten till ämnet, skall h.
vara föreståndare för denna. På rektors anmodan
har h. att leda ämneskonferens, föra protokoll
vid denna samt övervaka, att där träffade och av
rektor godkända beslut effektueras. — Enl.
förslag av 1946 års skolkommission skall till h. utses
den, som har högsta akad. grad i ämnet, oavsett
om han innehar lektorstjänst i ämnet el. icke.
Dessutom anser kommissionen, ”att h.-institutio-
— 1009 —
1010 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
