Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hydrogenaser - Hydrogenium - Hydrogenlyas - Hydrogeografi - Hydrogeologi - Hydroglissör, vattenglidare - Hydrograf - Hydrografi - Hydrografiska byrån - Hydrografiska konferenser - Hydrografisk-biologiska kommissionen - Hydrographic Department - Hydrographic Office - Hydroider, hydroidpolyper - Hydroidmaneter - Hydroid-medusor, -polyper - Hydrokarp - Hydrokinon - Hydrokor - Hydrokoraller - Hydrolaser - Hydrolit - Hydrolog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HYDROGENIUM
äro verksamma vid reduktionsprocesser, genom
aktivering av molekylärt väte. Jfr Dehydrogenaser.
Hydrogen’ium [-j-], kem., väte*.
Hydrogenlya’s [-j-], enzym, som avspjälkar
gasformigt väte ur vissa ämnen.
Hydrogeografi, läran om havens, insjöarnas och
vattendragens meteorologi, topografi och geologi
(se Flod, Hav och Sjö).
Hydrogeologi, läran om vattnets förhållande till
berg- och jordarterna samt dessas
genomsläpplig-het för vatten. Stor praktisk betydelse har frågan
om vattnets uppsamlande i jord- och berglagren
el. dess avrinnande utefter jordytan såväl för
möjligheten att anskaffa erforderliga vattenmängder
för hushålls- och industribruk som för avledandet
av vatten, dränering och torrläggning. Jfr
Hyd-rologi.
Hydroglissö’r (till hy dr o-* och fra. glisser,
glida), vattenglidare, flatbottnad,
grundgående farkost med (vanl. av flygmotor driven)
luftpropeller. H. har stor användning på floder i
Afrika och Sydamerika.
HydrograT, person, som sysslar med
hydro-grafi*. Jfr Statshydrograf.
Hydrografi’ (till hydro-* och grek. graf’ein,
skriva, beskriva), den del av havsforskningen,
oceanografien, som rör havens vattenstånd, djup,
strömmar och vågrörelser samt havsvattnets
kemiska och fysikaliska egenskaper (salthalt,
temperatur, isbildning, genomskinlighet m.m.).
Tidigare utgjorde h. ofta en benämning på vad
som numera kallas hydrologi*. I Sverige
handhas den hydrografiska forskningen av
Sjökarte-verket (sjömätning), Fiskeristyrelsen med
Statens fiskeriförsök (sedan 1948), Oceanografiska
inst. vid Göteborgs högsk. samt Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut
(vattenstånd, isförhållanden), till 1948 även av Svenska
hydrografisk-biologiska kommissionen. S.Es.
Hydrografiska byrån, se Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut.
Hydrografiska konferenser, se
Havsforsknings-konferenser.
Hydrografisk-biologiska kommissionen, se
Svenska hydrografisk-biologiska kommissionen.
Hydrographic Department [håidrågräffik [-di-pa’tmant],-] {+di-
pa’tmant],+} London, grundat 1795, lyder under
The Admiralty och är sålunda i viss mån
militärt, motsvarar i stort sett Sjökarteverket i
Sverige.
Hydrographic Office [håidrågräffik åffis],
Washington, lyder under Marindepartementet och
har enl. de 1866 fastställda statuterna till
uppgift att ”förbättra medlen för säker navigering
av fartyg både inom marinen och
handelsflottan genom tillhandahållande av korrekta och
billiga s.k. sjökort, seglingsanvisningar,
instruktioner m.m. till tjänst icke endast för amerikanska
utan även för andra fartyg”. Nämnda år överfördes
näml, hydrografiska och meteorologiska arbeten
till H. från det sedan 1844 fungerande Navy
Observatory. Mest bekant är H. för sina pilot
charts, meteorologiska kort, omfattande större
delen av världshaven. De utgivas i regel
månadsvis och innehålla uppgifter om
genomsnittliga vindförhållanden, förekomsten av tjocka,
tropiska orkaner och isberg, om havsströmmar,
vidare medellufttrycket, medeltemperaturer,
magnetisk missvisning m.m. De innehålla också
värdefulla upplysningar om routerna och tiden för
deras lämpligaste användning. — Det finns i
USA även ett civilt H. med ung. samma
arbetsuppgifter som i Sverige Sjökarteverket, d.v.s.
både sjökortsarbeten och jordmagnetiska
undersökningar. C.J.O.
Hydrofder, hydroidpolyper, Hydroi’dea
(Craspedo’ta), ordn. av klassen Hydrozo’a bland
näs-seldjuren, uppträda i tvåfaldig gestalt, dels som
polyper, dels som medusor. De förra bilda oftast
gre-niga kolonier, omgivna av ett kitinartat periderm el.,
som hos hydrokorallerna, av kalk, i vilket de
skilda polyperna, som sakna specifika sinnesorgan och
som äro försedda med ett diffust nervsystem,
kunna draga sig in; de senare ha klocklik form,
ett mera koncentrerat nervsystem, sinnesorgan i
form av ögon och statiska organ samt ett
ring-formigt muskulöst veck, velum, som tjänstgör som
rörelseorgan. Karakteristisk för h. är
generationsväxlingen, i det att polyperna genom knoppning
bilda könsindivider, i sin fullkomligaste utbildning
medusor (h y d r o[i d]m e d u s o r), som lösgöra
sig och genom könlig fortplantning alstra polyper.
Hos många former sker emellertid en mer el.
mindre stark reduktion av endera stadiet. Så är
t.ex. hos de s.k. TrachyWna polypformen nästan
undantagslöst undertryckt, hos de övriga medusan
ofta reducerad och kvarsittande på polyperna el.,
ss. hos armpolyperna* (Hy^dra), helt och hållet
försvunnen. Hos vissa former, ss. hos Hydracti’nia*,
visa polyperna arbetsfördelning. Andra
hithörande släkten äro Campanula’ria och Clava. H.
finnas i alla hav, talrika arter vid svenska
västkusten. O.Cn.
Hydroidmaneter, zool., se Maneter.
Hydroid-medusor, -polyper, zool., se Hydroider.
Hydrokarp’ (till hydro-* och grek, karpos’,
frukt), om en växt, vars frukter mogna i vatten
och frön spridas med detta, t.ex. näckros. Jfr
Aerokarp.
Hydrokinon [-cinå’n], kem., se Dioxibensol.
Hydrokor [-å’r] (till hydro-* och grek. korei’n,
flytta sig), bot., om en växt, vars frukter el. frön
spridas med vatten. Se Frukt- och fröspridning.
Hydrokoraller, HydrocorallVnae, ordn. av
klassen Hydrozo’a bland nässeldjuren. H. äro
kolonibyggare och bilda stockar, bestående av tusentals
individ, vilkas massiva, tavelformigt utbredda,
stundom meterstora kalkskelett erinrar om
korallernas. H spela en framträdande roll i såväl
recenta som fossila rev, där de på gr. av sitt
(även i jämförelse med korallerna) hårda och
motståndskraftiga skelett ofta utgöra revets front
i bränningszonen.
Hydrola’ser, enzym, vilka spjälka vissa ämnen
genom hydrolys, ss. lipaser, karbohydraser och
proteaser.
Hydrolft, svenskt biandsprängämne av aktivt
kol och ett syreavgivande ämne, t.ex. perklorsyra
el. perklorat, som antages adsorberas av kolet.
Sprängämnen av h.-typ skola enl. patenten vara
synnerligen säkra och lagringsbeständiga. De ha
hittills icke fått någon större användning.
Hydrolog [-å’g], person, som sysslar med
hydrologi*. Jfr Statshydrolog.
— 1047 —
— 1048 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
