Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - von Hügel, Friedrich - Hygelac - Hygge (fall, fälle) - Hygiea (mytologi) - Hygiea (tidskrift) - Hygien, hälsolära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HYGIEN
Fläckig hyena och (t.h.) schabrakhyena.
den romerska kyrkan. H:s religiösa ideal är
närmast en allomfattande katolicitet; den tridentinska
och ännu mera den vatikanska katolicismen
betraktade han som förträngningar av katolicitetens
idé, som enl. honom hävdats rikare under ”den
gyllene medeltiden”, särsk. av Thomas ab Aquino.
Hans fromhetsliv var mystiskt färgat, och hans
forskningar inriktade sig särsk. åt detta håll.
Bland H:s mest betydande vetenskapliga verk är
”The mystical element of religion as studied in
S:t Catherine of Genoa and her friends” (2 bd,
1908), men han är angelägen att framhålla de
intellektuella och institutionella elementen i
religionen som likaberättigade med det mystiska.
Bland H:s övriga arbeten märkas ”Eternal life”
(1912), ”Essays and addresses on the
philo-sophy of religion” (2 bd, 1924—26), ”Selected
letters” (1927), ”Readings from F. v. H.” (1929),
”The reality of God”
(i93i). — Litt.: N.
Söderblom,
”Religions-problemet” (1910),
”H:s andliga
självdeklaration” (i
”Studier tillägnade M.
Pfannenstill”, 1923);
G. Greene, ”Two
wit-nesses” (1930);
mo-nogr. av L. V.
Les-ter-Garland (1933), M.
Nédoncelle (1936), M.
D. Petre, ”H. and
Tyrrell” (1937). G.Au.
Hy’gelac, se Hugleik.
Hygge (fall, f ä 1 1 e), skogsbr., avverkat el. till
avverkning bestämt skogsområde av något större
utsträckning. Understiger arealen c:a 20 ar, talar
man om lucka (se Föryngringshuggning).
Hygie’a, Hygiei’a (grek. Hygi’eia), grek, myt.,
hälsans gudinna, Asklepios’* dotter och ledsagarinna.
Hygie’a, tidskrift, se Svenska läkaresällskapet.
Hygie’n (fra. hygiène, av grek. hygie’s, frisk),
h ä 1 s o 1 ä r a, hälsovårdslära, sundhetslära, den
gren av den medicinska vetenskapen, vars
huvuduppgift det är att genom utforskandet av allt, som
kan gagna el. skada människans hälsa, söka hindra
uppkomsten av sjukdomar samt grundlägga och
vidmakthålla ett gott hälsotillstånd. Dess
huvuduppgift är således av etiologisk och profylaktisk
art i mots. till läkekonsten, vars huvuduppgift är
att behandla och bota sjukdomar. Allteftersom de
hygieniska åtgärderna mera hänföra sig till
individen el. till samhället, talar man om enskild
el. social h. H. i vidsträckt bemärkelse är
vetenskapen om villkoren för fullständig själslig och
kroppslig hälsa. Vanl. tages ordet dock i en
trängre bemärkelse och avser endast kroppens hälsa
och arbetsduglighet. — Då i stor utsträckning h.
och bakteriologi stå i intimt samband med
varandra, kan man tala om en vetenskaplig h. först
i samband med bakteriologiens utveckling.
Redan i antiken funnos dock hos inder, egypter,
assyrier, judar m.fl. vissa hygieniska föreskrifter,
t.ex. om tvagningar, mot förtäring av vissa
födoämnen, alkoholförbud, påbud om en vilodag i
varje vecka, förbud mot äktenskap inom vissa
— 1058 —
SU 13. — 1057 —
34 — Red. avsl. */io 49.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
