Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hydroxoniumjoner (hydroniumjoner) - Hydroxyl - Hydroxylamin - Hydroxyl-derivat, -jon - Hydrozoa - Hydrus - Hye-Knudsen, Johan - Hyemoschus - Hyena - Hyende - Hyenhund, ställhund, jakthyena - Hyenia - Hyenor - Hyères - Hyfasis - Hyfer - Hyfomyceter - Hyfvävnad - von Hügel, Friedrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HYDROXYL
HC1 + H2O -> H3O+ + Cl-, dissociationen av
vatten: H2O-> H+ + OH-, el. riktigare 2H2O
—> H3O+ + OHT — Jfr Protolyter. El.
Hydroxy’1, kem., atomgruppen (radikalen) -—OH.
H. förekommer i baser, ss. NaOH, KOH, vilka i
vattenlösning dissocieras och därvid avklyva
hyd-roxyljon OH”, som ger föreningen dess
baskaraktär (jfr Vätejonkoncentration). Organiska
föreningar, som innehålla h., bundet vid
kolväteradikaler, äro alkoholer el. fenoler; här kan h. icke
avdissocieras. Ett ämne, som uppkommer ur ett
annat genom införandet av h., kallas
hydroxyl-derivat, i ordsammansättningar även ox i-;
bensolens hydroxylderivat, C6H5 • OH, kallas
sålunda oxibensol. Lj.
Hydroxylamin, kem., H2NOH, har basiska
egenskaper och ger med syror salter, som verka starkt
reducerande, ger med aldehyder och ketoner
oxi-mer. Den fria basen, som i rent tillstånd är svår
att framställa, sönderfaller lätt explosionsartat.
Hydroxyl-derivat, -jon, se Hydroxyl.
Hydrozo’a, klass av underprov, nässeldjur*.
Hydrus, stjärnbild, se Lilla vattenormen.
Hye-Knudsen [hy-], Johan, dansk dirigent
och tonsättare (f. 1896), studerade i Köpenhamn,
Paris och Italien, verkade som violoncellist i
Nordvästra Skånes orkesterförening 1915 och
därefter i danska hovkapellet. H. var 1925—30
och är sedan 1932 kapellmästare vid Det Kgl.
Teater i Köpenhamn och var 1927—46 ledare
för Studenter-Sangforeningen. Han har
komponerat en symfoni, kammarmusik, en opera,
balettmusik, kantater, manskvartetter, sånger m.m.
Hyemos’chus [-k-], släkte av fam.
dvärgmysk-djur*.
Hye’na, se Hyenor.
Hyende (fsv. höghinde, eg. bekvämlighet), kudde,
dyna. Lägga h. under lasten, främja något
förkastligt.
Hye’nhund, stäpphund, jakthyena,
Ly-ca’on pictus, art av fam. hunddjur. H. skiljer sig
från övriga former genom att blott ha 4 tår på
varje fot. Nosen är kort, öronen stora och fällen
brokig i svart, gult och vitt. Längd, svansen
inberäknad, 1,5 m, mankhöjd 75 cm. H., som bebor
stäppområdena s. om Sahara, är kraftig och uthål-
Hyenhund.
lig, jagar i flock och anfaller antiloper o.a. stora
däggdjur.
Hye’nia, fossilt växtsläkte av klassen
Articu-la’tae*.
Hye’nor, Hyaè’nidae, fam. av ordn. rovdjur, bilda
en föreningslänk mellan hund- och kattsläktet.
Kroppen är kort, huvudet kraftigt, ögonen skevt
ställda, öronen nästan nakna, halsen tjock,
fram-benen mycket längre än bakbenen, så att ryggen
kommer att slutta bakåt, tårna på frambenen 4,
sällan 5, på bakbenen 4, svansen starkt behårad,
mer el. mindre busklik, pälshåren långa, särsk. på
halsen och längs ryggen, där de stundom bilda en
man. H. äro fega men ytterst glupska nattdjur,
som huvudsaki. leva av as men vid stark hunger
angripa även mindre husdjur. H. uppträda först
under pliocenperioden i Europa och Asien, i
di-luvium också i hela Mellaneuropa (g r o 11 hy
e-n a n, Crocott’a spelaè’a). Hit höra den 1,3 m långa,
fläckiga hyenan, Hyaè’na crocu’ta, som
saknar ryggman och förekommer i s. och ö. Afrika
upp till 170 n.br., den med man försedda s t r i
m-miga hyenan, H. hyaena, vars
utbredningsområde sträcker sig över n. och ö. Afrika, Asien i
s. till Bengalen och i n. till Kaukasus, samt
schabrakhyenan, H. brunn’ea, med mera enfärgad
kropp, stark ryggman och tvärstrimmiga ben; den
lever i Sydafrika till s. Angola. O.Cn.
Hyères [jär], stad i dep. Var i Frankrike,
nära Medelhavet 15 km ö. om Toulon; 23,654
inv. (1946). Staden, som grundades på 900-talet,
har rester av medeltida befästningar. Vinodling
och stora handelsträdgårdar; parfymtillverkning.
Omtyckt vinterkurort. Bukten och
flottövnings-platsen Rade d’Hyères skyddas av den befästa
ögruppen lies d’Hyères, 26 km2 med c:a 1,600 inv.
Hy’fasis (grek., rättare H^pasis-, sanskr. Ripas),
i den antika geografien benämning på den 4:e
och östligaste av Indus’ bifloder; motsvarar nuv.
Bias, en biflod till Sutlej.
Hyfer (av grek, hyfe’, vävnad), hos svampar och
lavar de element, som bilda myceliet och
fruktkropparna. De utgöras av mer el. mindre rikt
förgrenade trådar med spetstillväxt. Ant. sakna
h. skiljeväggar och innehålla då en
sammanhängande protoplasmamassa med flera cellkärnor
el. bestå de av flera från varandra genom väggar
skilda celler med 1, 2 el. flera kärnor.
Cellväggen innehåller sällan cellulosa utan uppbygges
huvudsaki. av kitin och metacellulosa, fungin.
Särskilda slags h. äro basidier, cystider och
para-fyser (se dessa ord). Adn.
Hyfomyce’ter, bot., se Hyphomycetales.
Hyfvävnad, en genom sammansmältning och
hopväxning av urspr. från varandra fria hyfer
bildad vävnad. H. finnes hos svamparnas sklerotier*
och fruktkroppar. De senare äro i regel
uppbyggda av mera lös och lucker h.
von Hügel, Friedrich, romerska kyrkans
mest bemärkte lekmannateolog i senare tid (1852
—1925). H., som var av österrikisk-skotsk börd,
levde under större delen av sitt liv som privatman
i London och stod i nära förbindelse med den
romerska modernismens ledande män A. Loisy och
G. Tyrell, ehuru han vände sig mot den inom
dessa kretsar gängse immanensspekulationen.
Hans inflytande var f.ö. större utanför än inom
— 1055 —
— 1056 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
