Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hygrometer, fuktighetsmätare - Hygrometri - Hygromorf - Hygrophorus - Hygroskop - Hygroskopisk - Hygroskopiska rörelser - Hygroskopiskt vatten - Hyksos - Hyla - Hylaea - Hylander, Anders - Hylander, Fride - Hylander, 1. Ivar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HYLANDER
hårknippet alltid hålles spänt. Visaren flyttar sig
vid förändringar av knippets längd och registrerar
på en vals den relativa fuktigheten.
3. Ju torrare luften är, desto snabbare avdunstar
vatten, som finnes i flytande form, t.ex. på en
tygbit. För avdunstningen fordras värme, varför den
avdunstande vattenytan blir kallare än
omgivningen. Av dessa fakta har man begagnat sig för
mätning av luftens fuktighet. Om av två termometrar
den enas kula omlindas med ett tunt tygstycke,
som fuktas med vatten, men den andra får vara
torr, kommer den våta termometern att visa lägre
temp. än den förra. Temp.-differensen mellan de
bådä termometrarna växer med avtagande
fuktighet i luften. Med kännedom om denna differens
kan luftfuktigheten beräknas (Augusts
hyg-r o m e t e r). Då differensen även är beroende av
vindhastighet och dessutom i hög grad röner
inflytande av strålningen, konstruerade Assmann den
s.k. aspirationspsykrometern*. Man
brukar beräkna vattenångans tryck ur kännedom
om de båda termometrarnas temp. Den bästa
formeln för denna beräkning har givits av svensken
Aron Svensson och lyder
I) e =em (0,9742 + 0,000442 t’)—o,ooo596 B (t—
II) e = em (0,9574—o,oo74o O — 0,000568 B (t—/’)
Av dessa formler gäller I, om vattnet på den
fuktade termometern är flytande, II om detta vatten
är fruset till is. I fall I) är em den mättade ångans
tryck över vatten, i fall II) den mättade ångans
tryck över is. B är lufttrycket i mm kvicksilver;
t är den torra termometerns temp. och f den våtas
temp.; e betecknar värdet på luftens fuktighet,
angivet i tryck av mm kvicksilver (se Fuktighet).
4. Luften kan vid en bestämd temp. i närheten
av ytor icke innehålla mer än en bestämd mängd
vattenånga. Detta faktum är utnyttjat för
bestämning av fuktighet med Daniells h y g r
o-meter*. H.Kr.
Hygrometri’, läran om metoder att mäta luftens
fuktighet, se Fuktighet och Hygrometer.
Hygromorf [-årf’], bot., se Hydrotyp.
Hygroph’orus [-f-], bot., se Vaxskivlingar.
Hygroskop [-å’p] (till hy gr o-* och grek. skopei’n,
se), ett instrument, med vilket man kan mäta
variationer i luftfuktigheten, utan att absoluta
värden därav givas. Härvid kunna vissa
växt-fibrer användas. Jfr Hygrometer.
Hygroskopisk f-skå’-], om en kropp, som upptar
fuktighet ur luften, utan att denna är mättad med
fuktighet. Vissa kemiska föreningar äro samtidigt
hygroskopiska och lättlösliga, så att de under
ut-flytning draga till sig fuktighet i luften och själva
upplösas i vattnet. Att denna process är möjlig
beror på att vattenångans spänning över dessa
ämnen är mycket lägre än vattenångans spänning
över en plan vattenyta. Ex. på starkt
hygroskopiska ämnen äro fosforpentoxid, vissa
magnesium-och kalciumsalter. H.Kr.
Hygroskopiska rörelser, genom upptagande, resp,
avgivande av vatten hos cellväggarna förorsakade
läge- el. tillståndsförändringar hos växtdelar. H.
förekomma hos vissa frukter, t.ex. av skatnävan,
vilka därigenom borra sig ned i jorden, hos
skottsystem, t.ex. hos jerikorosen, varigenom
fröspridningen vid lämplig väderlek befordras, hos sporer
m.m. Jfr Växtrörelser.
Hygroskopiskt vatten, vattenhalten hos en
lufttorr jord. H. är, uttryckt i viktprocent av
torrsubstansen, ung. hälften mot vattenhalten i en
jord, som fått stå i slutet rum över 10-procentig
svavelsyra vid 180, vilken vattenhalt benämnes
”hygroskopiciteten” (IV h) och är ett karakteristiskt
mått på finhets- och styvleksgraden hos t.ex. leror.
Hyksos kallas hos den grekisk-egyptiske
historieskrivaren Manetho de asiatiska erövrare, som
o. 1730—1580 f.Kr. behärskade Egypten.
Manetho förklarar namnet som ”herdekungar”, den
riktiga tolkningen är ”härskare över främmande
länder”. H. utgjorde icke någon etnisk enhet;
flertalet voro semiter, men även andra, främst
hurritiska element kunna spåras. Om h. vet man
blott föga. Deras erövring av Egypten var ej
fullständig; runt om kvarstannade de egyptiska
furstarna som h:s vasaller. Medelpunkten för
deras makt låg i det ö. deltat, där borgen Avaris
var deras huvudstad; deras herradöme synes ha
omfattat även s. Syrien. Hur långt h:s välde
sträckt sig, är okänt, och flera moderna
historikers åsikt, att h. behärskat såväl Babylonien
som Kreta, måste betraktas som konstruktion.
Manetho och den egyptiska traditionen skildra
h. som horder av härjande barbarer; de senare
h.-kungarna voro dock helt egyptiserade och
efterliknade faraonerna. Omkr. 1600 f.Kr. upptogo
de tebanska furstarna kampen mot h., erövrade
efter ett långt och växlingsrikt krig Avaris och
störtade främlingsväldet. Kulturhistoriskt sett ha
h. sin betydelse för Egypten däri, att de införde
hästen och vagnen i landet. [0.K-P.1K.H.
Hyla, släkte av fam. lövgrodor*.
Hylaea [-le’a] (grek, hyiea, skogland), bot., namn
på regnskogarna i Amazonflodens vattenområde.
Hylander, Anders, teolog (1750—1830),
adjunkt i österländska och grekiska språken 1782,
teol. dr 1795, e.o. prof, i teologi 1798, ord. prof.
1806, allt vid Lunds univ. H. var från
ungdomstiden förtrolig vän till Thomas Thorild. Religiöst
påverkad av A. Knös blev han i Lund en ivrig
förespråkare för herrnhutismen. — Litt.: H.
Plei-jel, ”Herrnhutismen i Sydsverige” (1925).
Hylander, Fr i de Bothild, läkare (f. 2A 1898),
med. lic. i Stockholm 1926. H. har haft en stor
del av sin läkarverksamhet förlagd till Etiopien
och där utfört ett framstående pionjärarbete.
Han var bl.a. 1926—32 läkarmissionär i landet,
ledare av svenska Abessinien-ambulansen under
kriget 1935—36, är sedan 1946 etiopisk konsul i
Stockholm och sedan 1947 förordnad som
generalinspektör för sjukvården i Etiopien. H. har utg.
skrifter i religiösa, etnografiska och
antropologiska ämnen samt var 1945—47 red. för tidskr.
”Jordemodern”. A.G.
Hylander. 1) Ivar H., teolog (f. 24A 1900), fil.
kand, i Uppsala 1925, teol. dr 1932, doc. i GT:s
exegetik s.å., lärare vid Sigtunastiftelsens
humanistiska lärov. 1932—35, litteraturchef i
Diakonistyrelsens bokförlag 1938—-39, kyrkoherde i S:t Olai
förs., Norrköping, 1939, domprost i Växjö 1943;
generalsekr. i Allmänna svenska prästsällskapets
centralstyrelse sedan 1947. Bland H:s skrifter
märkes ”Der literarische Samuel-Saul-Komplex (1
Sam. 1—15) traditionsgeschichtlich untersucht”
(dr-avh., 1932). K.Gw
— 1061 —
— 1062 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
