Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hylander, 2. Nils - Hylas - Hylastes - Hyle - Hylemyia - Hylesinus - Hylidae - Hyliker - Hylinge - Hylin & co. fabriks ab. - Hyll - Hylla, Erich - Hylle (hylleblad) - Hylleblommor - Hyllemor, hyllefrun - Hyllesläktet (hyll, fläder) - Hyllete - Hylletofta - Hyllie - Hyllinge (Skåne)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HYLAS
2) Nils H., den föreg:s bror, botanist (f.
24/io 1904), fil. dr och doc. i Uppsala 1943- H.
har utg. Lunds botaniska förenings
”Förteckning över Skandinaviens växter. 1. Kärlväxter”,
3 uppl. (1941), följd av kommentaren
”Nomenkla-torische und systematische Studien über nordische
Gefässpflanzen” (1945) och ”Die
Grassamenein-kömmlinge schwedischer Parke” (1943)- Han har
även gjort utredningar av kritiska växtgrupper,
särsk. prydnadsväxter, medverkat vid
utarbetandet av namnlistor för blomsterhandelns växter och
utg. ”Våra prydnadsväxters namn på svenska
och latin” (1948). A.Hr.
Hyl’as, grek, myt., enl. den gängse sagoversionen
en yngling, som älskades av Herakles och
ledsagade honom på argonauternas färd. Vid Kios
i Mysien försvann han, bortrövad av källnymfer,
som betagits av hans skönhet. Sagan om H. var
mycket populär i hellenistisk och romersk tid och
behandlas ofta i litteratur och konst.
Hylas’tes, skalbaggsläkte av fam. barkborrar*.
Hyle (grek.,^materia), fil., element*.
Hylemyia [-yi’a], flugsläkte av underfam.
Antho-myii’nae*.
Hylesi’nus, skalbaggsläkte av fam. barkborrar*
Hy’lidae, se Lövgrodor.
Hy’liker, teol., se Gnosticism.
Hylinge, gods i V. Husby sn i Östergötland,
9 km v. om Söderköping, omfattar med
underlydande i Drothems sn c:a 2,000 ha, därav ung.
hälften åker, med ett taxeringsvärde av 1,063,100
kr. Slottet av sten i tre våningar med fyra
flyglar är byggt 1779—84 och rymmer dyrbara
inventarier. H. är känt sedan 1300-talets mitt och
tillhörde från 1726 det Burenskiöldska
fideikommisset (se Borkhult) men frånskildes och blev
1782 fideikommiss (nu blott delvis av
fideikommissnatur) inom ätten Strömfelt. Nuv.
innehavare är ryttmästaren greve C. Strömfelt. —
Namnet skrevs 1639 H. Det torde snarast vara
en avledn. till fsv. hul, hol, hålighet el. sänka i
terrängen (se G. Franzén, ”Vikbolandets by- och
gårdnamn”, 1, 1937, sid. 39). Th.P.;Er.
Hyli’n & co. fabriks ab., Stockholm,
kemiskteknisk fabrik, etablerad 1857, bolag 1896,
tillverkar tvål, såpa, tvättmedel, parfymer och
kosmetiska artiklar. Aktiekapital 750,000 kr, årligt
tillverkningsvärde 1,5 mkr. Företaget är nära
lierat med ab. Grumme & son, Stockholm, och
därigenom med A. Lenhardtsons stomatolfabrik.
Hyll, bot., se Hyllesläktet.
Hylla, E r i c h, tysk pedagog och psykolog
(f. 1887), prof, i psykologi och pedagogik i Halle
1930. H. ägnade särsk. sitt intresse åt
folkskolans undervisningsmetoder och bidrog verksamt
att utforma den metodik, som under 1920-talet
behärskade tysk folkundervisning. H. har bl.a.
utg. ”Neuzeitliche Volkschularbeit” (1923),
”Test-prüfungen der Intelligenz” (1927) och ”Die Schule
der Demokratie” (1928).
Hylle, bot., hos blomväxterna (h y 11 e b 1 a d), se
Blomma, sp. 230; hos svampar, se Hattsvampar.
Hylleblommor, farm., se Fläderblommor.
Hyllemor el. h y 11 e f r u n, enl. skånsk och
dansk folktradition ett väsen, som bor i gamla
hylle- el. fläderträd. H. tillhör dock ej den
egentliga folktron utan är snarast att anse som en pe-
Hyllsläktet: druvhyll.
dagogisk fiktion för att skrämma barn från att
bryta kvistar av hylleträden el. orena under dem,
vilket anses vålla sjukdom. En motsvarighet är
askefrun, som säges hålla till i askträd och
som uppdiktats i analogi till h.
Hyllesläktet (hyll, fläder), Sambu’cus, av
fam. tryväxter, omfattar 20 arter, utbredda över
större delen av jorden, buskar el. träd, sällan
fleråriga örter med kraftig, lös märg, flädermärg, i
stammen, motsatta, parbladiga blad, i kvastlika
knippen ordnade, små, vita, rödlätta el. gulgröna,
ofta starkt doftande blommor och bärfrukt. I
Sverige förekomma odlade el. förvildade 3 arter:
5. nigra, fläder*; S. racemo’sa, druvhyll, en 2
—4 m hög buske med äggformad blomställning och
korallröda frukter; N. Eb’ulus, sommarhyll, en
60—125 cm hög, flerårig ört med platt blomställning
och svarta frukter. A.Ve.
Hyllete, te på fläderblommor*.
Hylletofta, socken i Västra hd i Småland,
Jönköpings län, och församling i Bringetofta och
Hylletofta pastorat i Västra hds kontrakt av
Växjö stift, v. om Sävsjö; 62,78 km2, därav 62,25
land; 425 inv. (1949; 7 inv. pr km2). H. är en av
Smålands högst belägna socknar (intill 353 m ö.h.),
med huvudbygden söderut vid Hylletoftaån. Åkern
utgör 8 °/o av landarealen, ängen 10 och
skogsmarken 61 °/o. Egendom: Nordanskog (med kvarn
och sågar). H. har avfolkats betydligt: 1859 bodde
här 943 personer. Kyrkans absidförsedda kor är
från 1100-talet, tornet tillkom vid kyrkans
utvidgning 1783; skeppet har platt innertak. Den
rikt reliefprydda romanska dopfunten är från
senare delen av 1100-talet (bild på pl. vid
Dopfunt). — Namnet, givet efter kyrkbyn, skrevs
på 1270-talet in høltoptum, 1295 de hyltopthum
(avskrift). Det är bildat till fsv. hyl, nsv. höl el.
hölj(a), fördjupning el. utvidgning i sjö el. å, samt
plur. av toft, område, som avpassats för den
enskilde gårdägaren i en by. Se B. Holmberg,
”Tomt och toft som appellativ och
ortnamns-element” (1946), sid. 147, 337.
Hyllie, f.d. sn i Oxie hd, Malmöhus län, sedan
1908 införlivad med Limhamn (senare Malmö).
Hyllinge, samhälle i Västra Broby* sn i Skåne.
— Äldre belägg på namnet äro ej noterade.
Uttalet hö’linge tycks ge vid handen, att det före-
— 1063 —
— 1064 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
