Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hypallage - Hypatia - Hyper- - Hyperaciditet - Hyperalgesi - Hyperbel - Hyperbelnavigering - Hyperbol - Hyperboliska funktioner - Hyperbolisk geometri - Hyperboloid - Hyperboréer - Hyperboreus - Hypereides
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HYPALLAGE
Hypall’age (lat.; grek, hypallage’, förväxling),
retorisk figur, bestående i en skenbar förväxling av
satsdelarna, t.ex. ”lockarnas guld” i st.f. ”gyllene
lockar”, ”och jag tog ett tag åt mössan, ett förläget
tag” (Fröding; i st.f. ”jag tog förlägen ett tag”).
Hypat’ia (grek. HypatVa), kvinnlig grekisk filosof
(d. 415 e.Kr.), verksam i Alexandria, enl. Suidas
dotter till matematikern Theon. Uppburen för sin
skönhet och intelligens ägnade sig H. åt
matematiska och filosofiska studier i den nyplatonska
skolans anda och överglänste som föreläserska
vida sin samtids filosofiska lärare. Misstänkt för
anslag mot biskop Kyrillos mördades hon av den
kristna pöbeln. H. är huvudpersonen i Ch.
Kings-leys roman ”Hypatia” (1852; sv. övers. 1855). —
Litt.: C. Lindskog, ”Grekiska kvinnogestalter”
(1922). N.
Hy’per- (grek, hyper’, över, nära besläktat med
sv. över), i sms.: över-, alltför, ”överdrivet”, t.ex.
hy per elegant, hy perkritisk. — Jfr Hypo-.
Hyperacidite’t, tillstånd, vid vilket syrehalten i
magsaften ansetts för hög. Huruvida någon
verklig h. föreligger, torde vara tvivelaktigt, men höga
syrevärden i förening med ökad avsöndring av
mag-saft ha noterats dels vid sår på mage och särsk. på
tolvfingertarm, dels ibland utan sådan sårbildning
hos yngre (möjl. för sår disponerade) individer.
Hyperalgesi’, överkänslighet för smärtintryck.
Hyper’bel (av grek, hyperbole’, överskjutning),
en tvågrenad kurva, som uppkommer, då en
dubbelkons båda mantelytor skäras av ett plan
(jfr Koniska sektioner). H:s grenar närma sig,
obegränsat
utdragna, alltmer
två räta linjer,
asymptoterna, som
skära varandra i
en punkt, h:s
medelpunkt
el. centrum.
För en godtycklig
punkt P på h. är
skillnaden mellan
avstånden till två
punkter F och Fi (brännpunkterna) konstant
(= 2a), en egenskap, medelst vilken h. lätt kan
konstrueras. Den räta linjen genom
brännpunkterna kallas för h:s transversalaxel, den
däremot vinkelräta linjen genom medelpunkten
för ko n j u g a t a x e 1; dessa båda linjer äro
symmetriaxlar till h. Är FFX = 2c och b2=c2—a2,
blir h:s ekvation med symmetriaxlarna som
ko-x2 y2
ordinataxlar (se fig.) — f- =1.
Transversal-a2 b2
axelns skärningspunkter med h. kallas h:s v e
r-tices el. toppar. Kvoten c \ a benämnes h:s
excentricitet. H. med ekvationen — =
a2 b2
— 1, vilken har samma asymptoter, medelpunkt
och brännpunktsavstånd men transversal- och
konjugataxlarna ombytta, kallas k o n j u g a
t-hyperbel till den förra. — Adj.: h y p e
r-b o’l i s k. N.E.F.
Hyperbelnavigering, gemensam benämning för
ett antal under 2:a världskriget utarbetade
radiotekniska system (decca*, loran* m.fl.) för
ortsbestämning till sjöss och i luften genom mätning
av tids- el. fasdifferensen mellan inbördes
synkroniserade radiosignaler, utsända från en ”kedja”
av två el. flera stationer. Se vidare Ortsradio.
Hyperbol [-å’l] (grek, hyperbole’, eg.:
överkastning), överdrift i uttrycket, överdrivet uttryck,
använt som term i stilistiken och ett vanligt medel
att förstärka intrycket, t.ex. ”En häst! En häst!
Mitt rike för en häst!” (Shakespeare).
Hyperboliska funktioner [-bå’-], sinh x, cosh x,
tgh x, coth x (s i n u s hyperbolicus x o.s.v.),
definieras medelst hyperbeln x2—-y2 = 1 på liknande
sätt som de trigonometriska funktionerna (se
Tri-gonometri) medelst enhetscirkeln x2 + y2 = 1. De
kunna även uttryckas med exponentialfunktioner:
sinh x = - — e ~x); cosh x = - fex + e ~x);
2 2
, ex — e~x 1
tgh x = -jr—–––= ——
e? + e -x coth x
{e = 2,71828 . . ., de naturliga logaritmernas bas).
Hyperbolisk geometri [-bå’-], se Icke-euklidisk
geometri.
Hyperboloi’d (till hyperbel och grek. eide’s,
liknande), rymdyta av andra graden, vars skär-
ning med ett plan är en ellips el. en hyperbel.
Det finnes två slags h., enmantlig h. (fig. a) och
tvåmantlig h. (fig. b). Den förra är en s.k. regelyta.
Hyperboréer (grek. HyperboPeioi, lat.
Hyper-bor’ei; till Bor’eas*), grek, myt., ett sagofolk, som
tänktes bo långt norrut och njuta av ett långt
och lyckligt liv, dyrkande Apollon. Sagorna om
h. äro nära knutna till denne gud, särsk. hans
två stora kultorter, Delfi och Delos. Enl.
traditionen i Delfi tillbragte Apollon vintermån, hos
h., och på Delos berättade man, att offergåvor
från h. fördes dit. En gång i forntiden hade
t.o.m. två hyperboreiska jungfrur kommit till
Delos och blivit begravna där; de dyrkades av
den deliska ungdomen med håroffer. Med h.
förband man också svanen, Apollons heliga fågel.
Myterna om h. spela en stor roll i den grekiska
litteraturen och ha även starkt sysselsatt den
moderna forskningen, som förgäves sökt finna en
kärna av verklighet bakom mytologiens h., folket
i lyckolandet vid världens ände. Av O. Rudbeck
tolkades ordet h. som ”de yverborne” och
förklarades åsyfta de skandinaviska nordborna. —
Numera användes h. ofta som beteckning för
polarfolken*. K.H.
Hyperbor’eus, -a, -um (lat., nordlig), vanligt
artnamn på djur och växter från nordliga trakter.
Hypereides [-ei’-], atensk talare och politiker
(390—322 f.Kr.), ledde flera viktiga processer, bl.a.
mot Filokrates, vän till Demosthenes, vilken han
skaffade den gyllene kransen 338 men motarbetade
i Harpalosprocessen, tillhörde det mot
Makedo-nien fientliga partiet i Aten, utlämnades omsider
till Antipatros och avrättades av denne. Av H:s
många tal, som i antiken åtnjöto högt anseende,
finnas 6 bevarade i större brottstycken tack vare
papyrusfynd (uppl. av F. Blass & C. Jensen, 1917).
— 1075 —
— 1076 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
