- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Andra upplagan. 13. Hedeby - Högblad /
1107-1108

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Håbo-Tibble - Håbrandshajar - Håby - Håcksvik - Håfreströms ab. - Håga - Hågäl - Håhl, Johan Fredrik - Håkan (namn) - 1. Håkan Röde (konung av Sverige) - 2. Håkan Magnusson (konung av Sverige)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HÅBO-TIBBLE

Håbrand, Lamna cornubica.

Håbo-Tibble, socken i Håbo hd i Uppland,
Uppsala län, och församling i Håtuna och
Håbo-Tibble pastorat i Håbo kontrakt av Uppsala
ärkestift, s.v. om Sigtunafjärden; 38,29 km2, därav
37,63 land; 438 inv. (1949; 12 inv. pr km2). H.
är slättbygd i n. och v., f.ö. något kuperat och
skogigt. Åkern utgör 33 °/o av landarealen,
skogsmarken 6o°/o. Egendomar: Frötuna, Skråmsta och
Negelstena. Sex runstenar finnas samt flera
järn-åldersgravfält med högar, stensättningar och resta
stenar. Kyrkan, i romansk stil, har långhus och
smalare kor från 1100—1200-talen, vapenhus och
sakristia från 1300-talet. — Namnet skrevs 1314
De thigbile (avskrift 1344). Det innehåller fsv. adj.
pykk(er), biform till tjock, och böle, en avledn. till
bol, gård, alltså ”den tätt bebyggda el. stora
gården” (se E. Hellquist, ”Svensk etymologisk ordb.”,
3 uppl. 1948, sid. 1178, med litt.). Håbo- är
härads-namnet, som medtages för att skilja orten från
andra med samma namn. P.;Er.

Håbrandshajar, Lam’nidae, fam. av ordn. hajar*,
sakna blinkhinna, ha stora bröstfenor, två
ryggfenor utan taggar, den främre strax bakom
bröstfenorna, den bakre, som är liten, ovanför den lilla
analfenan. H. ha en vidsträckt utbredning och
omfatta stora former. Håbranden el.
sillhajen, Lamna cornu’bica, förekommer i Atlanten
och n. delen av Stilla havet, även vid svenska
västkusten och har påträffats långt in i Östersjön.
Tänderna äro triangulära och skarpa, färgen ovan
biåsvart och grå, undertill vitaktig. Håbranden når
i de nordiska vattnen vanl. en längd av 2,5—-3,5 m.
Den lever av fisk och föder under sommaren 3—4
70 cm långa ungar. Till fam. höra även
Carcha’ro-don* och n o s h a j e n*. En särställning bland h.
intager rävhajen*. N.Rn.

Håby, socken i Tunge hd, Göteborgs och
Bohus län, och församling i Foss och Håby
pastorat i Vikornas s. kontrakt av Göteborgs stift, n.ö.
om Gullmarsf jordens n. förgrening, Färlevskilen;
38,40 km2, därav 35,29 land; 639 inv. (1949; 18 inv.
pr km2). H. har höglänta skogstrakter i n. och
småkuperade odlingsbygder i s. delen. Åkern
utgör 32 % av landarealen, skogsmarken 41 %.
Egendom: Torp, tillhörande Munkedals ab. Av
fornlämningar finnas flerstädes järnåldersgravar,
bl.a. ett stort fält mellan Torp och Lerberg.
Kyrkan, delvis medeltida, är en av Bohusläns minsta
stenkyrkor. Den ombyggdes 1731 och
restaurerades 1915; altartavla (1600-talet), dopfunt (1647)
och predikstol från 1650. — Namnet, givet efter
kyrkbyn, skrevs 1391 Haugbya k(yrka), 1485 Hoby
s(ocken). Däri ingå subst. hög, fvnord. haugr,
samt by, gård el. by. Om förleden åsyftar en
na

turlig terrängförhöjning el. gravhögar, är ovisst.
Se Hj. Lindroth, ”Bohusläns härads- och
sockennamn” (1918), sid. 64. I.Mg.jEr.

Håcksvik, socken i Kinds hd i Västergötland,
Älvsborgs län, och församling i Kalv, Håcksvik,
Mårdaklev och ö. Frölunda pastorat i Kinds
kontrakt av Göteborgs stift, v. om Gislaved; 115,03
km2, därav 104,61 land; 635 inv. (1949; 6 inv.
pr km2). H. är fyllt av moss- och skogsmarker,
den odlade jorden ligger huvudsaki. utmed två
åar, som avvattna de talrika sjöarna. Åkern
utgör 6 % av landarealen, skogsmarken 67 °/o.
Kummel finnas flerstädes och järnåldersgravar
(bl.a. vid Skyarp). Kyrkan från 1826 har en 1727
inköpt altartavla, som tillhört H:s gamla kyrka;
senaste restaurering 1941. — Namnet, övertaget
från kyrkbyn, skrevs 1356 Haswika s(ocken). Förra
leden, fsv. Häs, har tolkats som gen. av dial.
hå, utvidgning av ett vattendrag; senare leden är
en form av vik. Byn ligger vid Drägvedsån, ej långt
från dess utlopp i Håvsjön. Se ”Ortnamnen i
Älvsborgs län”, 7:2 (1919), sid. 56 f. I.Mg.;Er.

Håfreströms ab., Håverud, grundat 1880, nuv.
bolag från 1918, tillverkar vid Håverud och
Åsens-bruk sulfitcellulosa och mekanisk trämassa för
egen fabrikation av omslags-, boktrycks-,
tidnings- och smörpapper samt kartong.
Årskapaciteten utgör 16,000 t sulfit- och 5,000 t mekanisk
massa, varav kunna framställas 20,000 t papper
och 1,500 t kartong. Bolaget har egen kraftstation
vid Håverud. Aktiekapital 2,5 mkr,
balansomslutning 16 mkr, antal anställda o. 600.

Håga, by s.v. om Uppsala, bekant för sina
fornminnen, bland vilka märkas ett flertal gravhögar,
främst bland dessa Björns hög*.

Hågäl, art av fam. rödhajar*.

Håhl, Johan Fredrik, präst (1835—1918),
fil. mag. i Uppsala 1860, teol. dr 1893, pastor
pri-marius i Stockholm 1897. H. utgav utom
teologiska arbeten övers, av Aristofanes’ ”Fåglarne” (1892)
och ”Riddarne” (1898).

Håkan, mansnamn, fsv. Hakan, Hakon, fnor.
Hakon. Förra leden oviss, senare leden sannolikt fnord.
vin, vän.

Håkan, konungar.

Sverige. 1) Håkan Röde, konung (o. 1080).
H., vars tillnamn Röde är bevarat endast i
Väst-götalagens kungakrönika, var enl. samma källa av
västgötsk börd, regerade i 13 år och begrovs i
Levene i Västergötland. Han blev enl. Adam
av Bremen konung efter en hednisk reaktion —
en uppgift, som bestyrkes av Uppsalalängden.
Trol. var han konung ännu 1080 och då
sam-regent med Inge d.ä. — Litt.: S. Bolin, ”Om
Nordens äldsta historieforskning” (1931).

2) Håkan Magnusson, konung (1340—80).
Yngre son till Magnus Eriksson och Blanka av
Namur blev H. 1343 av de norska stormännen
utsedd till konung av Norge; under hans
omyn-dighetstid skulle fadern och det norska rådet
utöva regeringen. H. blev myndig 1355 men kom
ej att spela någon mera framträdande roll förrän
efter den äldre brodern Eriks död 1359. Han
uppträdde nu vid faderns sida i den konflikt med
Danmark, som följde Valdemar Atterdags
erövring av Skåne 1360. En schism utbröt dock dem
emellan 1361, och följ, år utsågs H. av de svenska

— 1107 —

— 1108 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 8 22:23:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/2-13/0648.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free