Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Håkon VII (konung av Norge) - 1. Håkon Sigurdsson Ladejarl (norsk jarl) - 2. Håkon Galen (norsk jarl) - Håkon Gulleson - Håkonshallen - Håksberg - Håksbergsfältet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAKON
norsk konung. Planen
stöddes diplomatiskt
både i Köpenhamn och
Stockholm av prinsens
svärfader Edvard VII
och engelska
regeringen, medan den tyske
kejsaren och den
rys-ke tsaren i stället
rekommenderade prinsens farbror, prins
Valdemar av Danmark.
Emellertid drev norska
regeringen, nu genom
F. Nansen, alltmer
konkreta förhandlingar med prins Karl. Dessa
förhandlingar betraktades av norska regeringen som
moraliskt bindande, och efter det att
unionsupp-lösningen på fredlig väg säkrats genom
Karlstads-överenskommelsen, verkade regeringen ivrigt för
prinsens val till konung och tog ställning mot
den republikanska agitationen. 31/io bemyndigades
regeringen av stortinget att inleda officiella
förhandlingar; sedan en av prinsen önskad
folkomröstning ägt rum i författningsfrågan och gett
stor majoritet för monarki, valde stortinget
honom i nov. enhälligt till norsk konung. Prinsen
avsade sig sin arvsrätt till danska kronan, antog
med farfaderns och faderns medgivande kallelsen,
lät kalla sig H. och tog till valspråk ”Alt for
Norge”. Som konung regerade H. i noga
överensstämmelse med parlamentarismens principer;
under i:a världskriget deltog han i
trekungamö-tena i Malmö 1914 och Oslo 1917; 1918 besökte
han f.f.g. efter sin tronbestigning Stockholm.
Därmed var grunden lagd för det under
mellankrigstiden alltmer intima samarbetet mellan de
nordiska länderna. För H. medförde det tyska
anfallet på Norge i april 1940 under 2:a
världskriget en bråd förändring. Han trädde i
händelsernas centrum, särsk. som tyskarna voro
ivriga att bemäktiga sig hans person och förmå
honom att skilja sin sak från regeringen
Ny-gaardsvolds. H. lämnade jämte regeringen Oslo
och avslog bestämt de tyska krav, som tyske
envoyén Bräuer 10/4 i Elverum riktade till honom
att avskeda den sittande regeringen och utnämna
Quisling till statsminister. Inför regeringen
förklarade H., att om den intog en annan hållning,
skulle han abdikera. När H., som även därefter
avvisade tyska förslag, fortsatte färden norröver,
blev han jämte eskort utsatt för tyska
bombangrepp, riktade mot hans person. H. var därunder
12/4 tvungen att för en kort stund bege sig in på
svenskt territorium. En norsk förfrågan i
Stockholm om möjligheten för honom att ta uppehåll
i Sverige, besvarades från svenskt håll på ett sätt,
som gjorde, att frågan fick förfalla. H. tog först
uppehåll i Otta, från x/s i Tromsö. Härifrån
inskeppade sig H. — trots att många betänkligheter
framfördes — Vs jämte kronprins Olav och
regeringen till England. Medan H. från London
fortsatte att utöva sin verksamhet som norsk
suverän, sökte tyskarna, som nu voro herrar i
hela Norge, att utverka konungens avsättning
och inledde underhandlingar om ordnandet av
Norges styrelse med de i landet kvarvarande,
ledande norska myndigheterna, främst det s.k.
administrationsrådet och stortingspresidiet. Inför
det tyska hotet riktade stortingspresidiet 2V« en
vädjan till konungen, att han för sig och sitt hus
måtte avstå från sin grundlagsenliga funktion,
vilket H. V7 avböjde. Förhandlingarna om
upprättandet av ett s.k. norskt riksråd fortsatte
emellertid, varvid norrmännen gjorde motstånd mot
det tyska kravet att formellt avsätta H. Då
tyskarna i stället till följd av Hitlers hållning
skärpte sina villkor, avvisades dessa av de norska
stortingspartierna. H:s fasta och orubbliga
hållning under hela kriget, som särsk. starkt
framträdde under dess två mest kritiska perioder,
dagarna efter det tyska angreppet och efter de
allierades nederlag i Norge och Frankrike, väckte
genast beundran och gav honom en popularitet,
som växte, ju mer det norska motståndet mot
ockupationen hårdnade. Hans person blev en
levande symbol för norska nationen och dess
mot-ståndsvilja. När H. efter det tyska
sammanbrottet efter 5 års bortovaro från Norge 7/e 1945
återvände till Oslo för att i hemlandet fortsätta
sin verksamhet som parlamentarisk monark,
hälsades han med enastående ovationer. B.
Håkon, norska jarlar.
1) Håkon SigurdssonLadejarl (d. 995),
uppnådde under mitten av 900-talet en stark
maktställning i landet kring Trondheim och låg i strid
med Harald Hårfagers ättlingar; om kampen
förtälja de isländska sagorna åtskilligt, vars
historiska kärna är svår att urskilja. Säkert är, att H.
för en tid måste lämna landet men med hjälp av
den danske kungen Harald Gormsson lyckades
återupprätta sitt välde. Därefter innehade H.
Norge under dansk överhöghet och måste 974 bistå
Harald i dennes kamp mot Otto II. H. trängde
vid något tillfälle plundrande långt in i de götiska
landskapen. Anhängare av hedendomen torde han
ha haft sitt stöd hos bondearistokratien. Hur hans
ställning till Danmarks riksmyndigheter efter
Harald Gormssons död gestaltade sig, är ovisst; jämte
sin son Erik vann han den stora segern vid
Hjö-rungavåg över danska vikingahövdingar. Han
mördades 995, varefter Olav Tryggvason erkändes
som norsk konung. B.
2) Håkon Galen (d. 1214), son till lagman
Folkvid av Värmland och den norske konungen
Sigurd Munns dotter Cecilia, senare g.m. Bård
Guttormsson. Då efter Håkon Sverressons död
H:s minderårige kusin Guttorm utsågs till konung
1204, blev H. hans jarl och den verklige regenten.
Efter Guttorms död s.å. uppträdde H. som
tronpretendent men förbigicks av halvbrodern Inge
Bårdsson. Under den följande tiden spelade H.
en betydande roll som härens ledare.
Håkon Gulleson, träskulptör, se Gulleson,
Haa-ken.
Håkonshallen, se Bergen, sp. 685.
Håksberg, samhälle i Ludvika landskommun*
i Dalarne.
Håksbergsfältet, järnmalmsfält i Ludvika sn,
Kopparbergs län, sträcker sig i n.n.ö.—s.s.v.
riktning med en längd av c:a 3 km. Malmen är en
kvartsig svartmalm el. blodsten och åtföljes av
bl.a. glimmerskiffer och glimmerkvartsit, vilka
bilda ett smalt stråk i leptit. Skarnmineral
före
— i US —
— 1116 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
