Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hålkula - Hålkäl - Hålkälseffekt - Håll - Hålla el. hålla an - Hålland - Hålla någon stången - Hålla sjön - Hållbotten - Hålldamm - Hållfasthet - Hållfasthetslära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÅLLFASTHETSLÄRA
Hålkrus till sängöverkast.
nat o.s.v.), vanl. fylld med sprängämne e.d. Jfr
Fullkula.
Hålkäl (ty. Hohlkehle, till hohl, urholkad, och
Kehle, ränna), fortlöpande rundad urtagning i
listverk e.d., rundad övergång mellan två plana ytor,
t.ex. vägg och tak. Se Profil.
Hålkälseffekt, se Hållfasthetslära, sp. 1126.
Håll, en huggande smärta i bröstregionen, som
uppträder vid torr lungsäcksinflammation och vid
lunginflammation, vilken som regel är
komplicerad med denna förändring. H. framkallas genom
de inflammerade lungsäcksbladens rivning mot
varandra vid andningen. Man betecknar även de
huggande smärtor, m j ä 1 t h u g g, som kunna
uppträda i mjälttrakten vid hastiga rörelser, ss.
språng, för h. Däremot benämnas mera sällan de
smärtor, som uppträda vid inflammationer i buken,
vid ischias, hjärtkramp el. ryggskott för h. T.Hn.
Hålla el. hålla a n, sjöv., hålla fast; vänta
el. (tillsvidare) upphöra med något. — Hålla
av, falla undan för vinden. — Hålla fullt,
styra bidevind så, att seglen stå fulla (se Fulla
segel 1).
Hålland, ort i Undersåkers* sn i Jämtland.
Hålla någon stången (efter ty. einem die Stange
halten) syftar urspr. på ett bruk vid tvekamp, att
skiljedomaren ingrep med en stång för att vid
behov skilja de stridande åt, och betyder alltså
eg. ”ge ngn (näml, den i kampen underlägsne)
hjälp el. stöd”. Sannolikt under påverkan från
lansstången och dess roll vid tornerspel o.d. har
betydelsen förskjutits till ”hålla stånd mot ngn,
vara ngn vuxen, få bukt med ngn”.
Hålla sjön, sjöv., säges ett fartyg göra, då det
vid uppkommande hårt väder fortsätter sin kurs,
lägger sig bi el. seglar ut från land i st.f. att
uppsöka hamn. Vid obekantskap med kust el.
hamninlopp, ävensom vid pålandsstorm, är det
säkrast att hålla sjön.
Hållbotten, sjöv., avseende bottnens förmåga att
hålla fast ankarna, se Ankarplats.
Hålldamm, motsatsen till rörlig damm. En h.
kan ant. vara av typen kröndamm, d.v.s. icke
avsedd att överströmmas av vatten, el. av
ski-bordstyp. Jfr Damm.
Hållfasthet, egenskapen hos ett material el. en
kropp (även sammansatt konstruktion) att motstå
krafter; i inskränkt bemärkelse dets. som
brottgräns. H. hos föremål och konstruktioner kan
matematiskt beräknas (se Hållfasthetslära). Som
grund för beräkningarna ligga bestämningar av
h. under vissa enkla förhållanden, t.ex.
dragning, tryck, böjning, slag o.s.v. (se
Hållfasthets-prov).
Hållfasthetslära, tekn., innefattar dels läran om
elastiska materials (särsk. konstruktionsmaterials)
provning för utrönande av deras hållfasthets- och
elasticitetsegenskaper, dels beräkning av de
på-känningar och formförändringar, som kunna
uppstå i olika delar av befintliga el. projekterade
maskin-, apparat- el. byggnadskonstruktioner med
hänsyn till statiska el. dynamiska krafter. Som
hjälpmedel vid utförande av beräkningar, avseende
statiska belastningar, användas ofta grafiska
metoder, grafostati k*, som av denna anledning
brukar inordnas under h. Den yttersta uppgiften
för h. är att underlätta ett ur ekonomisk och
säkerhetssynpunkt riktigt materialval och att
be-räkningsmässigt ange sådana konstruktioner och
dimensioneringar, som med erforderlig säkerhet
mot brott ge en viss önskad el. tillåten
deformation, resp, ett minimum av kostnad.
Grundläggande för h. är kännedomen av vissa
konstanter, åtkomliga genom materialprovning.
Viktigast betr, metalliska material är
dragprovet, vid vilket provstänger (svarvade el. plana)
uttagas ur materialet och i en dragprovmaskin
utsättas för successivt stegrad belastning, tills
brott inträffar. Med moderna dragmaskiner
upp-mätes automatiskt hela töjningsförloppet. Avser
provningen jämväl undersökning av materialets
elasticitetsegenskaper, kompletteras det med
ten-sometermätningar, t.ex. med tillhjälp av Martens
spegelapparat. — Ett fullständigt töjningsdiagram
ger möjlighet att bestämma ett flertal
materialkonstanter, ss. elasticitetsgräns,
proportionalitets-gräns, undre och övre sträckgräns (flytgräns),
brottgräns, elasticitetsmodul samt kontraktion och
deformationsarbete (se Hållfasthetsprov).
Utöver de grundbegrepp, som berörts i det
föreg., äro inom h. följ, av särskild vikt.
Dragspänning (normalspänning), o kp/mm2, den
pr ytenhet i ett tänkt materialsnitt verkande
kraft-komposant, som sammanfaller med snittnormalen.
Tryckspänningar uppfattas inom h. som
negativa dragspänningar, alltså omvänt mot vad
fallet är inom hydrostatiken. Skjuvspänning,
r kp/mm2, är den pr ytenhet i ett tänkt
materialsnitt verkande kraftkomposant, som ligger i
snittets eget plan. Med ideell spänning, a
kp/mm2, förstås en ur t.ex. o och r beräknad,
fiktiv spänning, vilken kan tjäna som jämförelse
med sådana empiriska värden, som erhållas vid
t.ex. dragprov. Påkänning är den största
ideella spänning, som uppstår inom en betraktad
snittvolym; den utgör ett mått på materialets
ansträngning. Hållfasthet är ett flertydigt
begrepp, som kan avse ant. påkänningen vid
begynnande flytning el. vid brott. I bägge fallen
måste anges, huruvida hållfastheten avser drag-,
tryck-, böjdrag-, böjtryck- el. skjuvpåkänning. I
dagligt tal förstår man dock med hållfasthet den
pr mm2 av ursprunglig sektion erforderliga avslit-
SU 13. — 1121 —
36 —- Red. avsl. 4Ao 49.
— 1122 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
